En naken man och en påklädd

Nu är vi sambo, efter nästan tolv år. Må det bli många fler.

Först av allt vill jag börja inlägget med att gratulera min sambo, J! Ja, inte till att han är min sambo (fast det ska han också vara glad över, hihi) utan för att han har födelsedag i dag. Hela dagen. Vad han ska få av mig är en ännu så länge väl förborgad hemlighet, eftersom det faktiskt händer att han kikar in här på bloggen och smygläser. Hur som helst - grattis J, på din födelsedag!

Jag lovade ju att dagens inlägg skulle handla om Jamie Olivers restaurang i Edinburgh, och det håller jag. Det är han som står för nakenheten i detta inlägg, medan J får förbli påklädd.

Kusin Vitamin som ju var vår eminenta reseledare, utlovade ett spännande men hemligt restaurangbesök på lördagskvällen. Jag var nyfiken så klart men höll mig ifrån att fråga. Det fanns så mycket annat att titta på att jag hade fullt upp med det. Men finurlig som jag är tog jag en liten repa på stan alldeles själv och SE VAD JAG SPRANG PÅ!!! Jamie's Italian Restaurant, bara så där. Direkt tänkte jag att "det måste vara här hon har bokat", min kära kusin. Jag smet in och spanade på butiksdelen där de säljer Jamies prylar, som stekpannor, såser, grytor och annat kul.

När jag mötte kusinen efter en stund berättade jag om mitt fynd och hon suckade lite och sa att det bara inte gick att hålla nåt hemligt för mig. Hihi! Hon hade ringt och bokat bord redan från Sverige för min skull. Visst var det snällt!?

Bildkvalitén är väl så där, men det är ni ju vana vid från min blogg. Här är det orden och inte bilderna som står i fokus. Vi fotade med Iphone på kvällen, men hur som helst... Jag var där!!!

När vi kom in på restaurangen var det otroligt mycket folk. Min mamma, som har problem med hörseln, hade svårt att höra eftersom det var så hög ljudvolym. Ingen musik men många högljudda människor som pratade i mun på varandra.

Vi tog en drink i baren i väntan på vårt bord. Det var med all säkerhet överbokat denna kväll för just väntetiderna var väl det enda vi hade att klaga på här.

Vår servitör var mycket trevlig och presenterade restaurangens koncept på ett bra och tydligt sätt. hans skotska accent gick trots allt att förstå till allra största delen.

De flesta verkade välja att äta "planks" till förrätt. Dessa plankor var grovt tillyxade av trä och avlång i olika längder; allt för att passa antalet rätter. På plankorna låg små högar av kallskuren skinka, ost med chiliröra, skålar med oliver och grillade grönsaker med mera. Små, runda mozzarellabollar fanns också och de var doppade i nåt grönt och rött. Förmodligen örter.

Vi köpte ingen pasta

Jag åt "Italian bread selection" till förrätt med god, god olivolja att doppa brödet i. Det var gott börd men den utlovade foccaccian saknades i brödkorgen. Nu blev jag nöjd ändå, men foccaccia är ändå favoriten för mig. De andra i mitt sällskap delade på en lång planka full med gott och verkade mer än nöjda. Mycket pill och mums fanns där, men för den som inte äter fläskkött var just det kallskurna ingen idé att beställa.

Man kunde köpa plankor för att själv servera 

på hemma, men vi hade begränsat med plats i 

väskorna, så vi funderar på att göra egna

 istället.

Huvudrätterna lät vänta på sig och vi var rätt matta när de äntligen kom in. Visserligen med en ursäkt men ändå. Jag gjorde ett ovanligt undantag och lät bli att fråga vad mortadellan var gjord av. Jag kunde nämligen inte motstå Mortadella & ricotta caramelle. Så jag försökte bortse från att det förmodligen var griskött i den. Kusinen åt Wild rabbit taglione och var mycket nöjd med denna. Min mat var verkligen perfekt al dente! För en gångs skull. Annars är det nästan stört omöjligt att få pastan al dente, dvs. till tanden, med lite tuggmotstånd.

Mortadellan var karamelligt krispig och fyllningen i pastaknytena len och gräddig. Jag var mycket nöjd med valet av huvudrätt för min del medan mamma tyckte att bolognesen var lite tråkig. J åt samma som jag men en halvportion eftersom han ätit mer till förrätt.

Sammantaget var det en himla kul upplevelse att få äta "Jamies" mat, även om jag saknade honom personligen, haha! Konceptet var bra och jag gillar när man kan äta halvportioner av huvudrätterna. Priset då? Inte dyrt, särskilt inte nu då pundet ligger under tio svenska kronor. Jag betalade en hundring för min pasta vilket var mycket billigt för den rätten. Jag har betalat åtskilligt mer för sämre pastarätter i Sverige. Jag rekommenderar alla som har möjlighet att besöka Jamies restauranger om ni kan. Kul att käka god pasta och smaka på BRA olivolja. Gillar man inte pasta finns det annat att äta. Kanske är det jämt fullbokat, vad vet jag, men annars kan det vara en idé att gå dit på lunchen. Det verkade inte vara lika smockat då.

Avslutar gör jag med en bild på roliga mamma som imiterar en blåsfisk. Varför har jag glömt men vi garvade mycket just då!

Lite mer av Edinburgh

I dag är tredje dagen på min förkylning och nu börjar jag bli sur. HUR kan man ha sån snuva?! Va!? Jag har snutit upp tolv!!! näsdukspaket nu. Jag ser ut som Rudolf med röda mulen och går omkring med vit salva över halva näsan och överläppen. Igår öppnade jag dörren för pizzabudet (jo, jag köpte hämtpizza) och mannen utanför såg en aning konfunderad ut när han såg mig. Jag funderade inte mer på det förrän lilla B sa att jag faktiskt hade salva i halva ansiktet. Typ.

Här kommer några bilder till, från min skottlandsresa. Jag måste säga att min mamma som har ett par år kvar till åttio hängde med förvånansvärt bra. När hon var trött fick hon vila och då fanns det gott om pubar att hänga på... Då kände vi andra oss oändligt trötta också, men oj vad det hjälpte bra med lite vila och en ale eller cider!

På Greyfriar´s graveyard vilar många för gott. Det var en rent otrolig upplevelse att gå där och läsa på de gamla monumenten. JK Rowlings lär ha gått där för att hitta inspiration till alla namn i sina böcker, och visst kunde jag ana ett och annat som hon lånat. Bathilda Bagshot kunde jag dock inte hitta och tur var väl det, annars hade jag kanske haft Nagini över mig ett nafs och då hade det inte blivit några fler inlägg här.

Det finns fler berömda författare och kändisar från denna vackra stad. Vi hittade flera statyer och då mest på män förstås. En gubbe stod väldigt rak och stel mitt på ett krön. På baksidan av statyn kunde man läsa att han hette Erectus, och vi avstod från vidare efterforskning om vad han kan ha varit berömd för... Det lockade dock fram en del skratt varje gång vi passerade honom.

Jag skulle kunna berätta hur mycket som helst om Edinburgh, men jag tycker nog att ni ska åka dit istället. Uppleva stämningen och alltihop. Vi hade väldig tur med vädret tydligen och det är vi tacksamma för. Sol och värme är alltid gott i en stad där det nästan alltid blåser.

Mamma stötte på en stilig gubbe med hatt men han var alltför stel och tyst för att nappa.

Nästa inlägg kommer att handla om vårt besök på Jamie Oliver´s Italian... Och det vi åt där. Håll ut!

Edinburgh, Potter och lite till

Här kommer ett axplock bilder från Edinburgh. Det är en stad som har mycket att erbjuda oavsett om man är kulturellt intresserad eller vill shoppa eller pröva olika restauranger. Vi gjorde alltihop, med lite olika val. När gänget var på Holyrood castle låg jag utanför i gräset och sov. Prioritering kallas sådant. Var och en lycklig på sin fason.

Vi bodde på ett mysigt litet hotell som hette The Walton. Prisvärt och med bra frukost så att man stod sig ända fram till lunch. Jag och J betalade 300 pund för ett dubbelrum i tre nätter. Vi hade lite tur och fick ett rum som var aningen bättre än det vi betalade för, vilket innebar badkar och kylskåp på rummet. Bilderna från hotellet har jag lånat på hemsidan för detsamma.

Receptionen

Vårt rum

Kolja (haddock) kunde man får till frukost. Jag åt dock egg benedictine istället.

Det är en mycket gammal medeltida stad där åtskilliga byggnader har bevarats. Kusin Vitamin guidade oss sakkunnigt och gav oss en massa spännande berättelser om boende i Edinburgh som gått olika hemska öden till mötes. Hemskheter tycker jag om, kungars regeringstid tycker jag är betydligt tråkigare...

J beundrar gamla byggnationer.

Mellan husen gick små och smala gränder som hette t.ex. Advocats close. En close är en öppen fyrkantig plats som låg bakom husen för att de boende skulle kunna livnära sig genom att odla grönsaker där. Numera är dessa closes stenlagda men det finns många bevarade och ser ut som våra innergårdar ungefär.

Gränden in till Advocat´s close

Sedan togs vi till Elephant café där JK Rowlings skrev åtminstone delar av första Harry Potterboken. Det var tydligen så kallt hemma hos henne och hon hade inte råd att värma upp sitt hem, så hon satt på café medan hon skrev. Idén till boken fick hon under en tågresa, men visst inser man att hon måste fått inspiration till miljöerna i böckerna när hon såg ut genom det fönster som hon satt vid. Greyfriar´s graveyard och Holyrood castle. Jag satt förresten precis där hon satt när hon skrev boken... Lite ståpäls var det faktiskt, Potter-nörd som jag är.

Men vad är det mannen till höger om mig är så rädd för??? J???

Fortsättning följer. Detta är det ni får se i dag men imorgon kommer fortsättningen...