Mamma lyssnade ibland på Demis Roussos och Charles Aznavour när hon var ensam hemma med oss barn. Smörigt och romantiskt. När hon var med sina väninnor lyssnade hon mest på Röda Bönor som sjöng kvinnliga kampsånger. Det måste inte finnas en motsättning i att lyssna på romantisk musik eller arg kampsång. Allt har sin tid och i den bästa av världar skulle inte arga kampsånger behövas. Men det gör de.
Det finns en skivinspelning från denna tid som jag minns starkare än något annat. Den är en ganska direkt översättning av Paul Ankas Oh Carol. Kvinnobandet Röda bönors variant heter Oh Kalle... Den börjar "Oh Kalle, du är bara en idiot". Ganska rolig tycker jag, och sjungen på skånska blir den extra intensiv.
Nu hittade jag inte något klipp med just den låten på Youtube. Däremot hittade jag en annan sång om kvinnor och konstaterar att det tyvärr inte har hänt så väldigt mycket sedan den spelades in. Jo, kanske något, men inte tillräckligt med tanke på alla år som passerat sedan 1970-talets arga sånger. Lyssna gärna här på Sången om sexualmyterna...
Mamma - här en glad röd böna! |
Vill man inte skippa köttet kan man helt enkelt blanda en god bönsallad och ha som tillbehör. Jag brukar ta en burk röda bönor, skölja av dem noga och låta dem rinna av en stund. Under tiden blandar jag 1 msk olivolja med två msk god röd balsamvinäger. Lite salt och peppar efter behag och kanske en pressad vitlöksklyfta. Sedan skivar jag röd lök mycket tunt och varvar med bönorna i en skål. Dressingen häller jag över bönorna och löken och låter stå en kvart. Färdigt att äta som det är eller som tillbehör.
Ha en fin måndag!