Tillbaka från Sveriges framsida, hrm...

Ja, nu är jag hemma igen efter en tur till det vackra Karlskrona och Nättraby där jag växte upp och bodde tills jag var 19 år. Mamma, pappa och lillebror med sin familj är kvar där nere och jag tar mig en tur då och då för att hälsa på dem jag så ofta saknar. Jag och J körde ner i hans nya fina gasbil, vilket tog oss ganska lång tid. Det finns ju så mycket roligt att stanna och titta på. Loppisar och andra fyndställen. Lilla B stannade hemma då hennes hund varit så sjuk i veckan att vi inte ville anstränga honom med att bli bortlämnad. Han behövde vila och lilla B var tyvärr tvungen att plugga, stackaren!

Vårblommor i Nättraby

Vanligtvis brukar våren ha kommit ganska mycket längre i Blekinge än i Göteborg, men jag tycker nog att det var dött lopp i år. (Vitsipporna blommar här i Götet och svalörten likaså.) Det var soligt och vindstilla men ganska kyligt. Jag njöt av varje sekund unde rmitt besök och hade ovanligt sköna dagar. Det brukar vara så stressigt att besöka släkten eftersom mina föräldrar är skilda. Nu ses vi hemma hos mamma och det sparar lite tid, eftersom vi hinner träffa både mamma och pappa samtidigt då. Jag bara tog det lugnt och stressade av totalt.

Hos lillebror fick vi mycket god indisk kyckling (Korma tror jag att det var) med hackad mandel, ingefära och curry i såsen. Den gick inte av för hackor ska jag säga. Min bror är ett fenomen i köket och hans fru likaså. Vi älskar att äta hos dem att vara hos dem och att prata med mina underbara brorsöner, Elias och Gustav. Finare barn får man leta efter. De är så snälla och goa och sitter och pratar med en, utan att bara vilja gå och spela dataspel. De kan prata om "riktiga" saker och tycker om att lyssna när man pratar med dem. Inte alla barn klarar i dag av att föra ett samtal med vuxna, eftersom vuxna inte alltid tar sig tid med barnen. En förlust för alla skulle jag vilja säga, eller vad tycker ni? Man kan ha världens bästa och klokaste samtal med barn om man bara själv tar sig tid att lyssna på dem.

Hos mamma fick vi en massa god mat så där som man brukar få hos mammor. Vi bodde i en övernattningslägenhet i mammas hus och på morgonen knatade vi bara upp till dukat bord hos mamma med sill, ägg, rågskorpor, rökt ål (min favorit) och annat gott. I morse fick vi kantarellomelett och kalkonköttbullar innan vi påbörjade resan hemåt. Svampen var naturligtvis plockad hemma i Nättraby där min bror bor (och understundom går han vilse i den "stora" skogen bakom sitt hus, fniss! Vi har uruselt lokalsinne både han och jag). Det vara bara så gott, även för mig som normalt sett inte gillar frukostmat.

Väl hemma igen började jag att sortera allt godis som jag vann i skottkärran förra veckan. Herregud så mycket godis det är! Man kan bara inte ha så mycket godis hemma - då blir man smällfet ju. Jag har gett bort ett par kilo, men har ett antal kilon kvar. Marschmallows har jag sparat i en burk för att baka Rocky road av och alla kolor och chokladbitar med papper på kan man ju spara. Men allt det andra då? Vad ska jag göra med det?

Sockerbitar i vitt och rosa har jag i en burk, skumbananer och violelefanter i en annan. Vad kan man göra av dem? Jag gjorde ju skumtomtefudge i julas - kanske kan jag göra violelefantfudge??? Eller skumbananfudge med choklad? Har ni några tips?

Allt annat godis - råttor, karameller, gelébåtar, vingummin, tigerhuvuden - vad kan man hitta på med dem? Jag ska ge bort en del till mina kolonigrannar och lite andra, men jag skulle verkligen vilja göra något kul av allt detta goda innan det blir torrt och tråkigt. Vad tycker ni?

På resande fot

Just nu är jag på visit i Karlskrona, min hemstad. Bloggtorkan beror på att det är så infernaliskt trist att blogga från en Iphone. Inlägg kommer imorgon. Kram till alla!

En hyllning till rotmos och vänskap!

En av de rätter jag tycker mest om är rejält hemlagat rotmos med stark senap och någon god kalkonkorv till. Det ska vara mycket morot och kålrot i moset och jag kokar det gärna på grönsaksbuljong numera. Förr, när jag åt fläskkött, var rotmoset jag kokade på julens överblivna skinkspad det bästa moset under året.

Rotmos är mat som värmer, mättar och gör gott i hela kroppen. Ungefär som en riktigt fin vänskap gör. När jag äter rotmos tänker jag alltid på min vän S, som jag känt sedan första året i skolan. Det godaste hon vet är rotmos! Vi har varit vänner i fyrtio år nu, och det är en vänskap som består. När vi var små hade vi vansinnigt roligt när vi lekte. Dockor var inget för oss – vi lämnade dem på dagis och lekte sedan med annat.

Hästar var ett gemensamt intresse och våra lekar handlade mycket om dem. Vi lekte att cyklarna var hästar, och i skolan lekte vi att vi satt på hästar när vi småsprang omkring och travade i undanskymda hörn av skolgården för att få vara ifred. Vi hittade ett hörn bakom tvåornas klassrum där det låg snö på marken och där ritade vi upp spiltor med fötterna för att kunna ställa in Silver, Cayenne, Aramis och vad vi nu kallade våra låtsashästar. Jag döpte alltid mina efter den senaste hästboken jag läst. Favoriten var, och är fortfarande, Lisbeth Pahnkes böcker om Britta och Silver.

På fredagar red vi i den lilla byns ridskola och våra favorithästar där hette Efraim och Tarzan. Oj, vad vi hade roligt där också. Vi (och en annan vän till oss) PRAOade i stallet på våren i åttan och trakasserade den stackars stalldrängen Jonas, som var några år äldre än vi. Jag förstår nu att han måste ha tyckt att vi var otroligt barnsliga men vi hade roligt.

Bild: http://josefinblom.weebly.com/uploads/8/0/3/1/8031253/4099116_orig.jpg

Vi lekte också mycket med små hästar av plats som vi gjorde stall till. Figurerna som skulle sitta på hästarna pillade vi av och gav namn. Det fanns en häst som vi båda köpt i Leksaksmagasinet (en riktigt leksaksaffär utan danska legosoldater). Hästen hade ett litet hål i magen och satt fast på en platspinne på ett hinder, så att det såg ut som om den hoppade. Gubben på den (som nog var en kvinna) hade vita ridbyxor och röd jacka på engelskt maner. Dessa ”gubbar” pillade vi av och gav namnen August och Gustav. Dessa blev någon slags alter egon för våra pappor, tror jag. Gubbarna gömde sig på gödselstacken och satt där och fes och ljög när deras fruar arbetade på gården. Jag tror aldrig att jag har skrattat så mycket som när vi lekte med dem! Min mamma har i efterhand berättat att även hon skrattade mycket åt våra påhitt, smygande bakom min dörr ibland.

I tonåren började vi olika klasser på gymnasiet men fortsatte att ha kontakt. Vi var aktiva i Brukshundsklubben med våra hundar och fortsatte att rida tillsammans. Jag flyttade sedermera till Göteborg och en sväng till Stockholm hann jag också med. Vår vänskap bestod även om vi inte hördes lika mycket eller sågs lika ofta. S bodde kvar och träffade en kille på orten. Jag velade runt men och rotade mig till slut. I Göteborg.

Genom åren har vi sedan brevväxlat, mailat, ringt och ibland träffats. Vi kan fortfarande skratta, prata och ha så där otroligt bra samtal som bara riktigt goda vänner kan. Ingen kan skriva som hon, så att jag ibland skrattar högt när jag läser hennes mail och kommentarer här på bloggen. S betyder så mycket för mig och jag tror att hon vet det. Tack, S, för att du är en så god vän! Må vi alltid finnas där för varandra!.

Internationella lakritsdagen

Lakrits är det absolut godaste godis jag vet! Lakritspipor är bäst men det finns så många sorters härlig lakrits. Jag hade faktiskt ingen aning om att denna torsdag är lakritsens egen dag. Det var på fina bloggen Amy's piece of cake som jag först läste det. Gå gärna in där och spana in hennes mumsiga lakritsparfait! Själv har jag mölat i mig en hel del annat godis. Jag hämtade ju min skottkärra och det var minsann inte dåligt med godis i den. Jag fyllde ett stort antal plastkassar som jag knöt ihop och stuvade undan i källaren, för kommande behov. Det gäller att ge bort så mycket som möjligt nu, för att jag inte själv ska stoppa i mig och bli rund och go!

Vad ska jag hitta på att bjuda på för lakritsrecept då? Mina fabulöst goda chokladöverdragna lakritskolor har jag ju lagt ut förut. Klicka HÄR om du vill komma till det inlägget. De är lätt beroendeframkallande måste jag säga. Eftersom jag inte bloggar hemifrån ikväll blir det bara lite allmänt snack om lakritsens ljuvlighet.

När jag var gravid med lilla B (som var väldigt stor när hon kom ut!) åt jag kopiöst med lakritsgodis. Jag gick in i den lokala godisbutiken för att köpa sådana där goda salta lakritsbalkar ni vet, med salt pulver på. Jag krafsade längst ner i godislådan för att skrapa fram det salta pulvret och öste skopor av det i min gottepåse! Sedan lade jag lite salta balkar ovanpå och gick och betalade. Hihi, sedan hällde jag i mig det salta pulvret och sköljde ner det med Pepsi. Inte konstigt att jag gick upp mer än 20 kilo under den graviditeten!

Thorntons gör godare kola än jag.

Numera äter jag inte så mycket saltlakrits. Det enda är Djungelvrål och Turkisk peppar. Annars ska det vara söt och mjuk alldeles färsk lakrits. Det finns en ny isländsk lakrits som vissa butiker säljer. Den är dyr men alldeles vansinnigt god! I Trosa och Stockholm finns en butik som heter Choklad och lakrits och de säljer just denna lakrits och en mängd andra varor av ovanligt hög kvaliitet. På deras websida du också läsa om lakritsens historia och beställa godsaker om du vill. 21 - 22 april blir det dessutom lakritsfestival i huvudstaden. Åh, vad jag önskar att jag kunde åka dit. Är det någon av er som ska besöka detta lakritsälskarens Mekka?

Bilderna i inlägget är lånade från Choklad och lakrits hemsida.

Trädgårdsredskap för onda handleder

Jag hittade så bra trädgårdsredskap på http://www.prylpunkten.se/  Mina handleder mår inte så bra efter många års praktiskt arbete med skruvande och slitage på fingrar och handleder. Dessa redskap är ergonomiska och lättare att hålla för en som får ont av att gräva i vanliga fall. Kanske något att sätta upp på önskelistan!? Jag fyller ju, hrm, typ 39 snart...

Fiskelycka

Jag har alltid tyckt om att äta fisk, även om jag som barn föredrog de runda torskpanetterna före stekt färsk torskfilé. Panetterna var runda och i det vita fiskköttet fanns små små svarta prickar som jag alltid funderade över. Vad kunde det vara? Jag har aldrig smakat några färdigköpta panetter som smakat som de jag åt när jag var barn. Någon annan av er läsare som minns dessa? Det måste ha varit i början av sjuttiotalet, så en del av kan inte minnas dem...

Att fiska upp egen fisk har också alltid varit ett nöje för mig. Jag var ganska liten när jag fick följa med morfar och mormor och meta, vid det ganska strömma vattnet vid bron i min barndomsby. Hjortahammar heter platsen och är egentligen mest en bro över vatten. Landsvägen delar av fiskestället och morfar förmanade alltid oss barn när vi skulle gå över vägen. Min busiga kusin sprang alltid över utan att se sig så noga för medan jag, som faktiskt var ett mycket lydigt barn, såg mig om flera gånger så som min skolfröken lärt oss att göra.



Lillebror var oftast med på fisketurerna

Mask fick man själv lära sig att trä på kroken och sedan var det bara att uppskatta djupet och justera flötet. Sedan väntade man. Och väntade. och väntade. Ibland nappade det något rent otroligt och ibland var det som om alla fiskar simmat till ett annat ställe i Östersjön. Men det var ju det som var tjusningen! Man visste aldrig hur det skulle bli. Nu hade jag en otroligt tur och fick ofta väldigt många fiskar. En gång drog jag upp 100 aborrar och mörtar. De var små, så jag kastade i dem igen men höll räkningen. Jag antar att jag drog upp en del av dem mer än en gång, men ändå. Jag kunde med rätta säga att jag fått 100 fiskar den dagen.
Min mormor brukade säga att hon hoppades att hon skulle få meta när hon kom till himlen, för när hon på äldre dagar fått allt sämre syn, var just metandet det hon saknade mest. Jag tänker mig henne på att litet moln, sittande dinglande med de stadiga benen i tjocka vita strumpbyxor med ett metspö i handen.

Jag stod och tänkte på detta nu ikväll när jag lagade kokt torsk med dillsås och pressad potatis och morot. Torsken har jag köpt av mina barns farfar, som har en kontakt i Göteborgs fiskhamn. Väldigt god fisk köper man av honom.

Jag kokade upp vatten och lade i torskfilén. Sedand rog jag av kastrullen och lade på ett lock. Fisken blir då färdig medan man gör allt det andra. Jag pressade kokta potatisar och morötter i min potatispress (som är urgammal och måste bytas ut). Till detta serverade jag en vit sås gjord av smör, mjöl, grädde (den sort man föredrar), dill och kryddor. Jag älskar dill och kan aldrig få för mycket! Lite citronskal är gott att raspa ner i såsen med ett ciseleringsjärn, tycker jag. Lite fiskbuljong och kanske en tesked av Bongs fond med smak av brynt schalottenlök. Den är god i nästan allt!

Torsk är en fisk som går att variera i det oändliga, tycker jag. Hur lagar ni helst torsk?

Påskharefamiljen har jag fått av min mamma!

Det är dags att säga adjö och farväl till påsken 2012. Pyntet är nedplockat i sin låda och riset utslängt. Jag såg inte så mycket fram emot den här påshelgen av olika skäl, men den blev väldigt bra och trivsam. familjen, god mat och dryck, goda vänner, en massa godis (hihi) och en del vila.

Nu stundar en ny vecka, som blir ganska kort för min del. Jag jobbar tisdag, onsdag och torsdag. Inga elever i skolan vilket är ganska skönt, för då hinner jag undan med en del som aldrig hinns med annars. När man är lärare har dagarna en tendens att rusa förbi och den tid man har avsatt för rättning och planering äts upp av annat, som föräldrarsamtal, möten, mail som ska besvaras och inte minst alal elever som stänidgt kommer och fråga om allt och inget. Tur att de finns mina fina killar och tjejer, men ibland behöver vi vila oss ifrån varandra...

På fredag ska jag åka till Karlskrona med J och lilla B. Vovvarna ska vara hos goda vänner, så vi får lite ledigt från dem också. Jag längtar alltid till Karlskrona på våren, men i år är det så himla kallt att jag är rädd att inga blåsippor blommar än...



Bild: http://www.gylles.se/

Jag tänker dock äta rågskorpor - den delikatess som är speciell för Karlskrona. De bakas som stora rågbullar och man kan äta dem som vanligt bröd också. Men finessen är att man delar de färdigbakade bullarna och rostar dem i ugnen, så att de blir knapriga och aningen sega (åtminstone efter en stund). Överdelarna är bäst säger jag, men om detta råder delade meningar. De ska i alla fall ätas med gott smör på och gärna en god ost och marmelad. Jag köper mina på Gylles café Tre G, på Landbrogatan. Klicka HÄR så kan du läsa om rågskorpans historia. 

Jag hittade ett recept på rågskorpor på nätet. Jag har inte bakat dem själv men det kan ju vara värt ett försök, eller vad säger ni? Har jag några blekingska läsare som har bakat egna rågskorpor, så är jag tacksam för kommentarer. Hur gör ni? Har ni några knep eller köper ni färdiga på bagerierna?

Rågskorpor från Blekinge
1 l mjölk
2 pkt jäst
1 dl strösocker
2 tsk salt
50 g margarin
12 dl rågsikt
12 dl vetemjöl
Till pensling: ägg

Smula jästen i en bunke. Smält fettet och häll i mjölken och värm till fingerljummet. Häll degvätskan över jästen och rör till den löst sig. Rör ner socker salt och till sist mjölet.

Låt degen jäsa och arbeta den därefter på bakbordet. Dela i 24 delar och rulla ut till en avlång bulle.

Bullarna jäses och gräddas i 250 gr ugn 8-10 min. Dela bullarna och rosta dem ljusbruna i 275 gr ugn.

Ätes nyrostade.

Recept från http://www.geocaching.com/seek/cache_details.aspx?guid=c91faffe-bc54-4e77-a09d-9a32803b0d66