Lucka sexton i 2015 års bloggkalender Sill

Sill är vuxenmat. Jag avskydde blotta tanken på "rå" fisk när jag var liten och kunde inte för mitt liv fatta hur vuxna kunde stoppa i sig något som luktade så hemskt. Med tiden lärde jag mig att tycka om sill och jag vet egentligen inte riktigt när det hände. Någon gång i tjugoårsåldern kanske.

Jag tycker fortfarande att det finns en hel del sillinläggningar som smakar ganska illa. Kräsen är nog ett ord som passar när det gäller mitt sillintag. Jag vill att sillen ska vara mjäll och smaklig utan tendens att smaka saltsill. Lagen som den ligger i ska helst vara klar och väl balanserad i sötma. Skarp ättikssmak är ingenting för mig. Jag tycker om ättika men det måste vara en riktigt väl avvägd balans i lagen.

Tillbehör till julbordet fisk. Kanske inte
citronen till sill, men till laxen.

Senapssill är en historia för sig. Den enda senapssill som jag tycker smakar gott är den som säljs på Klyftans fisk , en lite gammaldags och trivsam fiskbutik på Radiotorget, nära mitt hem. Efter att ha smakat deras inläggning ratar jag all annan senapssill. Jag brukar smaka men det funkar aldrig utom i år på Hotell Havanna i Varberg. Deras inläggning var lika len och fin i smaken som min favorit och jag tog två gånger av denna delikatess.

Branteviks-sill är en annan favorit. Ibland köper jag den på ICA Maxi i köpcentret när jobbet och då kallas den för Högsbosill, då området där jag jobbar heter så. Min ömma moder gör en Brantevikssill som är helt otroligt god. Löken och dillen är så finhackad att de fullkomligt smälter i munnen. Eller som min mammas bekant sa ( på bruten svenska): "Jättegott! Det smäller i munnen!" Lite gulligt!

Bilden är från butikens hemsida.

Något som också smäller i munnen är min pappas recept på inlagd sill, rätt och slätt. Hans sill var alltid en höjdare på julbordet och jag försöker varje år göra en lika god inläggning som hans. Det är med mycket kärlek jag pillar ner sillbitarna i lagen och rödlöken och morotsslantarna. I år strimlade jag utsidan på moroten med en sån där grönsaksstrimlare. Morotsskivorna blev som fina små blommor när jag sedan slantade dem. Vackert! Strimlaren är genialisk och finns så klart att köpa hos exempelvis Kök Etcetera (min favvo-butik).

Görans inlagda sill

1 burk urvattnade sillfiléer
2 dl strösocker
1,5 dl vatten
0,5 dl ättika (12 %ig)
1 krm salt
2 lagerblad
6 kryddnejlikor
6 kryddpepparkorn
0,5 tsk vitpepparkorn
1 röd lök
1 morot

Skölj sillfiléerna och skär dem i lagoma munsbitar. Koka upp vatten och ättika med sockret och låt kallna. Krossa vit- och kryddpeppar grovt i en mortel riv lagerbladen i små bitar. Lägg peppar, nejlikor och lagerblad i den kalla lagen och blanda ner saltet.

Skala och skiva rödlöken tunt. Gör samma sak med moroten och strimla bort det yttersta lagret runt moroten om du vill. Skär den sedan i slantar så blir de vackert taggiga i kanterna. 

Varva sill, morot och rödlök i en burk som rymmer ca 5 - 6 dl. Häll över den kalla lagen och förslut burken med locket. Ställ i kylen i tre dagar - vänd burken försiktigt någon gång så att lagen blandas runt lite. 

Sillen äts med fördel till en kokt ägghalva och en god knäckemacka med ost. 

Lucka elva i 2015 års bloggkalender Saffran och kärlek

I morse skrattade jag redan före frukost. Jo, det är sant. Det är ganska ovanligt att jag skrattar högt före klockan åtta på morgonen och ännu ovanligare att jag skrattar högt åt något jag läser. Det beror på att jag har en ganska kräsen humor och enligt vissa en ganska konstig humor. Jag skrattar INTE åt buskis, svenska filmer som "Sällskapsresan" eller folk som gör bort sig i America´s funniest home videos. Däremot skrattar jag åt Nile City, Parlamentet och Lisa Förare Winbladhs ordekvilibristik (kan man skriva så?). Och så nu då i morse, skrattade jag åt en text av Rickard Söderberg.

Jag läste underbare Söderbergs krönika om vikten av att fira en riktigt svensk jul, i dagens Metro. Denne man är en av mina nyaste favoriter i medievärlden. Han är klok, rolig och fantastiskt duktig på att baka. Jag fick upp ögonen för honom när han var med i Hela Sverige bakar, där han levererade otroligt fina bakverk och gjorde det med ett leende som fick till och med Birgitta att smälta. Hans Pridetårta! Så fin!

Läs hans krönika och njut av leken med språket och ironin över människors fördomar. Karln kan både baka, skriva och sjunga. Dessutom förespråkar han kärlek som botemedel mot näthat och annat hat. Han skriver om de svenska (?) lussebullarna med saffran och julstocken i brasan. Briljant!

Saffran ja. Det var ju det som det här inlägget skulle handla om. Eller snarare vad man kan baka med saffran. Igår bakade jag saffransbröd. Jag använde vetemjöl special för att få en lite annorlunda textur på brödet och det blev ganska bra. Det är gott med enkla släta saffranskusar, men jag gillar att fylla en del av bullarna också. Igår blev det med smör, socker, rivet apelsinskal och mörk choklad.

Någon efterlyste receptet men jag måste erkänna att jag bakar på känsla när det gäller saffransbröd. Jag brukar byta ut en del av mjölken i degen mot kesella, men igår blev det 34-procentig creme fraiche eftersom jag hade en slatt i kylen. Det gick bra det också. Så, om ni vill, använd ert vanliga lussebullsrecept och använd er bara av fyllningen i mitt recept. Jag gör ett försök att sätta ihop ett deg-recept också.

Ha en fin fredag!

Saffransbullar med apelsin och choklad

Degen

150 g smör

3 dl "röd" mjölk

2 dl kesella eller kvarg (naturell)

50 g jäst för söta degar

1/2 - 1 g saffran

1 msk ren sprit (om du vill)

1/2 tsk salt

2 dl vit sirap alt. 2 dl strösocker (minska på sockret om du vill ha mindre söta bullar)

1 ägg

1 tsk bakpulver

 13 - 15 dl vetemjöl

Fyllning

15 g smör

100 g hackad mörk choklad av god kvalitet

rivet skal av en apelsin

50 g strösocker

Blanda ihop fyllningen och ställ åt sidan.

Smält smöret i en kastrull och häll på mjölk och kesella. Rör runt och ljumma blandningen till ungefär 38 grader. Smula jästen i en bunke, häll på saltet och häll smörblandningen över. Rör runt så att jästen löser sig. 

Mortla saffran med en msk socker och häll på 1 msk ren okryddad sprit. Blanda runt och häll ner det i bunken med det andra. Rör ner sirap eller socker tillsammans med det lätt uppvispade ägget. Blanda noga. 

Blanda bakpulver med 11 dl av vetemjölet och rör ner detta i smeten. Bäst resultat får du naturligtvis om du gör degen i en hushållsassistent. Om degen knådas länge blir glutentrådarna elastiska och ger ett luftigt bröd. 

Knåda/kör degen i ca fem minuter. Om den fortfarande är väldigt "smetig" bör du tillsätta ytterligare mjöl, lite i taget så att den släpper bunkens kanter. L¨t den sedan jäsa i ca en timme eller mer tills den är dubbelt så stor som innan.

Ta upp degen ur bunken och knåda den jämn och slät. Tillsätt eventuellt mjöl men bara så mycket att du kan hantera den. För mycket mjöl gör bullarna hårda och trista.

Dela degen i två bitar. Kavla ut dem en i taget. Bred ut fyllningen på degplattan och rulla ihop den som när du gör vanliga kanelbullar. Skär i lagoma bitar och lägg i bullformar eller i en rund form som en butterkaka. Låt jäsa på plåten, ca 30 minuter. Pensla bullarna med uppvispat ägg och grädda dem sedan i 225 graders ugnsvärme, ca 10 minuter.Håll koll på bullarna för det är väldigt olika med ugnar. Min är ganska ny och effektiv och bränner lätt bullarna jämfört med den förra.

När bullarna svalnat kan du med fördel ringla lite glasyr av florsocker och apelsinsaft över dem. Sen är det svulla som gäller! Ät tills du skäms och ät sen en till!

Lucka ett, 2015 års bloggkalender

Första december och första luckan öppnas. Om man nu har en kalender att öppna, vill säga. Det har jag. Varje år skickar min mamma en kalender till mig, med glitter och änglar och trumpeter och jag vet inte vad. Det hör till.

Julkalendern på TV ser jag fram emot i år. Jag tycker att Erik Haag och Lotta Lundgren är smått genialiska när de gör TV, och det här lär nog inte bli ett undantag. (Sen förstår jag inte hur de orkar jobba i hop och leva ihop, men det är ju inte mitt problem.)

Får se om årets julkalender blir lika utskälld som andra års!? Värst var det väl 1971 när Broster broster hamnade i hetluften då den ansågs vänstervriden och märklig. Jag minns att jag såg den och att min mamma tyckte att den var bra. Nu är ju hon vänstervriden och stolt över det så för oss var det knappast ett problem, haha! Inte i vår familj tack och lov. När jag tittar på ett klipp med Claire Wikholm och Carl-Gustav Lindstedt så blir jag lite nostalgisk. Så unga de var. Så ung jag var.

Bilden kommer från www.adlibris.se

En hyllad kalender var däremot Teskedsgumman från 1967. Då var det ingen som klagade på att Birgitta Andersson talade grov dialekt, utan alla älskade den fina historien av Alf Pröysen

Även här spelade Carl-Gustav Lindstedt en av huvudrollerna. Har ni små barn eller barnbarn så köp boken och läs den för dem. Det är en historia som håller än, tycker jag.

Sist av allt vill jag här och nu gratulera min goda vän Sanna, som fyller jämna år just i dag. Sanna är en vän som har hängt med nu i 44 år av mitt liv. Jag hoppas att vi får minst 44 år till, av vänskap. Du betyder så mycket för mig - jag hoppas att du vet det, kära vän! Även om vi inte ses så ofta är du i mina tankar och mitt hjärta!

Advent tar fart

Imorgon är det första dagen i december 2015. Då börjar min julkalender. Det blir ett inlägg varje dag fram till jul och kanske någon utlottning eller tävling.

Det blir boktips, recept och berättelser om julen. Lite pyssel och annat avkopplande. Följ gärna med på färden mot jul.