onsdag 16 december 2015

Lucka sexton i 2015 års bloggkalender Sill

Sill är vuxenmat. Jag avskydde blotta tanken på "rå" fisk när jag var liten och kunde inte för mitt liv fatta hur vuxna kunde stoppa i sig något som luktade så hemskt. Med tiden lärde jag mig att tycka om sill och jag vet egentligen inte riktigt när det hände. Någon gång i tjugoårsåldern kanske.

Jag tycker fortfarande att det finns en hel del sillinläggningar som smakar ganska illa. Kräsen är nog ett ord som passar när det gäller mitt sillintag. Jag vill att sillen ska vara mjäll och smaklig utan tendens att smaka saltsill. Lagen som den ligger i ska helst vara klar och väl balanserad i sötma. Skarp ättikssmak är ingenting för mig. Jag tycker om ättika men det måste vara en riktigt väl avvägd balans i lagen.

Tillbehör till julbordet fisk. Kanske inte
citronen till sill, men till laxen.
Senapssill är en historia för sig. Den enda senapssill som jag tycker smakar gott är den som säljs på Klyftans fisk , en lite gammaldags och trivsam fiskbutik på Radiotorget, nära mitt hem. Efter att ha smakat deras inläggning ratar jag all annan senapssill. Jag brukar smaka men det funkar aldrig utom i år på Hotell Havanna i Varberg. Deras inläggning var lika len och fin i smaken som min favorit och jag tog två gånger av denna delikatess.

Branteviks-sill är en annan favorit. Ibland köper jag den på ICA Maxi i köpcentret när jobbet och då kallas den för Högsbosill, då området där jag jobbar heter så. Min ömma moder gör en Brantevikssill som är helt otroligt god. Löken och dillen är så finhackad att de fullkomligt smälter i munnen. Eller som min mammas bekant sa ( på bruten svenska): "Jättegott! Det smäller i munnen!" Lite gulligt!

Bilden är från butikens hemsida.
Något som också smäller i munnen är min pappas recept på inlagd sill, rätt och slätt. Hans sill var alltid en höjdare på julbordet och jag försöker varje år göra en lika god inläggning som hans. Det är med mycket kärlek jag pillar ner sillbitarna i lagen och rödlöken och morotsslantarna. I år strimlade jag utsidan på moroten med en sån där grönsaksstrimlare. Morotsskivorna blev som fina små blommor när jag sedan slantade dem. Vackert! Strimlaren är genialisk och finns så klart att köpa hos exempelvis Kök Etcetera (min favvo-butik).

Görans inlagda sill

1 burk urvattnade sillfiléer
2 dl strösocker
1,5 dl vatten
0,5 dl ättika (12 %ig)
1 krm salt
2 lagerblad
6 kryddnejlikor
6 kryddpepparkorn
0,5 tsk vitpepparkorn
1 röd lök
1 morot

Skölj sillfiléerna och skär dem i lagoma munsbitar. Koka upp vatten och ättika med sockret och låt kallna. Krossa vit- och kryddpeppar grovt i en mortel riv lagerbladen i små bitar. Lägg peppar, nejlikor och lagerblad i den kalla lagen och blanda ner saltet.

Skala och skiva rödlöken tunt. Gör samma sak med moroten och strimla bort det yttersta lagret runt moroten om du vill. Skär den sedan i slantar så blir de vackert taggiga i kanterna. 

Varva sill, morot och rödlök i en burk som rymmer ca 5 - 6 dl. Häll över den kalla lagen och förslut burken med locket. Ställ i kylen i tre dagar - vänd burken försiktigt någon gång så att lagen blandas runt lite. 

Sillen äts med fördel till en kokt ägghalva och en god knäckemacka med ost. 

2 kommentarer:

  1. Ja vad vi tycker om sill vet du ju redan:) Sillberoende på hög nivå! Fast i år har vi bantat ner även mängden sillsorter, det blir så i takt med att antalet personer runt julbordet också minskar tyvärr.
    Görans sill påminner lite grann om Glasmästarsill och de där morötterna blir kanongoda, dom slogs det om hemma hos Ankis familj.

    Kam på dej, finaste fina!

    SvaraRadera
    Svar
    1. Kram till er, sillarnas mästare!

      Radera