En sommar att minnas

Den här sommaren har nog varit den soligaste och varmaste sommaren jag kan minnas i vuxen ålder. All den sol och värme jag hoppades på kom verkligen och stannade. Visst har det varit några ostadiga dagar den senaste veckan men solen har liksom ändå tittat fram igen och regnet har varit kortvarigt. Jag har älskat denna värme och detta att slippa pälsa på sig varma kläder och släpa med paraplyet överallt. Varje dag har jag kunnat öppna till min lilla trädgård och gå ut med fina hönsmuggen från Rice för att dricka mitt morgonkaffe. Jag har solat och njutit av att bli alldeles varm och stundom också svettig av att bara sitta stilla och göra ingenting. Det har varit helt perfekt om ni frågar mig.

Villa Eira

Jag och J är just hemkomna från en sista liten turné denna nådens sommar. Vi packade in härliga kusin Vitamin i baksätet och drog mot Skövde där min storebror med fru bor. Efter besök i deras fina sommarhus och en strålande lunch på altanen ( i solsken så klart) åkte vi till Hjo, en pärla vid Vättern. Där bodde vi på vandrarhem och åt fina fisken i hamnen på restaurang Bryggan. Smörstekt röding - det ni! Vi bodde på vandrarhemmet Villa Eira som är ett vackert gammalt trähus med fantastisk personal, härliga Maud och hennes trevliga man. Boka in er där om ni ska till Hjo. Mysigt som sjutton och fina rum med kakelugn och gamla möbler som gör det hela så hemtrevligt!

I Hjo bor en av mina favoritpersoner, den underbart härliga och vackra, kloka Sofia med bloggen Sofia bakar. Hon bor i ett hus som är otroligt vackert och som jag gärna skulle byta till mig. Där bor hon med sin fina familj och vi bjöds på kaffe och gudomliga muffins fyllda med den krämigaste Plopp ni kan tänka er. Dessutom mumsiga kakor med Smarties som jag dessutom fick med mig en påse av. Lilla B fick faktiskt smaka en när jag kom hem, och hon hälsar att de var vansinnigt goda, så du vet, Sofia!

Villa Eira

Underbart är kort och efter en härlig pratstund hos Sofia var det dags att möta upp resten av släkten från hemstaden Karlskrona. Bror med familj dök upp och vi fröjdade oss i flera dagar. Roligast var nog när vi spelade frågespel i vandrarhemmets kök på kvällen, när de andra gästerna lagt sig.

När Hjo var besiktigat drog vi mot Örebro och hälsade på Stora F och ännu större M. Det högg till av stor kärlek i mitt mammahjärta när jag fick se henne, min stora fina flicka som nu är en ung kvinna. Lika gammal som jag var när jag fick henne faktiskt. Räkna själva så får ni se hur galet fort tiden går och hur många år jag lagt på nacken...

Vi bjöds på pajer med vaniljsås och dopp i Hjälmaren för de som önskade (inte jag alltså). De mer modiga hoppade glatt i vattnet och intygade att det var "jättevarmt". Brrr, det tror jag inte...

Stora F med jättestora katten Lussan

Stora F var med oss även nästa kväll då vi var på restaurang och tå goda saker i mängd. Friterade mozzarellasticks, kycklingvingar med ädelostdipp och diverse andra rätter som gladde gom och mage. Hemfärden var lång och händelsrik. Bland annat var vi i Habo och åt kebab och tittade på den otroliga kyrkan med målningar som får den mest härdade kulturhatare att vekna. Vilken vacker kyrka!!! Väl värd ett besök för den som vill se lite svenskt kulturarv.

Snacks i korg!

Nu är vi hemma igen med allt vad det innebär. På måndag börjar jobbet efter en lång och härlig semester. Jag skulle ljuga om jag sa att jag inte tycker att det ska bli riktigt jobbigt att börja jobba igen. Mycket känns lite avigt efter en så bra sommar men jag hoppas att det blir bra när det väl sätter igång och framför allt när mina nya elever kommer!

Bloggen kommer också att uppdateras mycket oftare än under sommaren och jag kan utlova en del spännande och goda recept. Lite spaningar på saker som händer runtomkring och även en del matminnen utlovas. Jag ska kika runt på era bloggar nu och läsa ikapp, vilket säkert tar ett tag. Lördagskram till er som vill ha!

Hela goa släktgänget på resan!

På resa

Jag är just nu på resande fot (igen) i vårt vackra land. Det är svårt att blogga från min kära IPad, och dessutom svårt att kommentera era bloggar, ni som jag alltid är inne hos och brukar kommentera. Men jag följer er hela tiden. Hemma igen i helgen och då ska jag blogga igen. Matäventyr och betraktelser under resan.

I dag var vi i en delikatessbutik i Askersund som var helt underbar. Ni ska få adress och länk till denna guldgruva senare. En man som kunde allt och lite till om det han sålde. Hög kvalitet rakt igenom.

Vi besökte också en chokladbutik med ett fantastiskt sortiment och trevlig personal även där. Mer om detta senare. Nu ska jag knoppa in i min hotellsäng. Imorgon blir det sightseeing och shopping i Örebro.

Ja, jag ska väl inte glömma att berätta att jag äntligen hälsat på den ljuva Sofia i sitt underbara trähus i Hjo. Himmel vilken kvinna hon är. Jag menar på alla sätt. I mitt hjärta har hon en alldeles särskild plats. Tack Sofia för din värme och generositet. Kusin Vitamin och J hälsar och tackar!

Bak istället för boll

När de flesta andra verkar häcka framför TVn för att titta på tråk-Zlatan bakade jag. Underbart att få dega lite, hihi! Igår var det busväder i Göteborg och när jag kom ut från lilla Bs lägenhet (där jag sovit över i bästa mamma/dotter-mys-stil) var det en stor sjö under bron där spårvagnarna går. En tant hade försökt köra genom sjön och hennes bil hade lagt av. Så där stod hon på en refug, strandad mitt i vägen. Ursäkta, men trodde hon verkligen att hon skulle kunna köra genom allt det där vattnet? Ja ja, jag säger då det.

Åskat har det också gjort men under dagen sprack det ändå upp och blev ganska varmt. Jag och J tog en runda på stan bara för att promenera och göra ingenting. Vi åt lunch och drack finkaffe (dyr-kaffe) och bara vilade oss. Skönt att göra det nu när semestern går mot sitt slut. Vi har dock en vecka kvar, men det börjar kännas att vi snart ska tillbaka till jobben. Jag vill inte tänka på det av flera skäl. Just nu längtar jag inte alls dit, men det ändrar sig nog när jag får träffa mina elever.

Vad bakade jag medan Zlatan sprang och skuttade? Jo, biscotti eller cantuccini som de också kallas. Två olika sorter, för jag gillar att ha dem i burkar och ta fram när suget sätter in. För det gör det ju. Allt som oftast här. Då passar det fint med en biscotti att doppa i kaffet tycker jag. Det finns olika varianter, men jag använde Lisa och Monica Eisenmans recept ur Vinterns söta, som inspiration. Sen ändrade jag lite och lade till och drog ifrån i vanlig ordning.

Jag ger er deras recept här, så får ni själva avgöra om det är bra som det är eller om ni vill ändra. Jag skippade kryddorna i den ena smeten och tillsatte istället 3 msk kakao och en dl hackade cashewnötter. I den andra smeten tog jag bort kryddnejlika och bytte ut en del av mjölet (ca hälften) till musli med frukt och nötter. Det blev gott som sjutton!

Biscotti

ca 40 skorpor

100 g smör
2 dl strösocker
3 ägg
7 - 8 dl vetemjöl
2 tsk malen ingefära
2 tsk malen kanel
1/2 tsk malen kryddnejlika
3 tsk bakpulver
1 tsk vaniljsocker
1/2 tsk salt

Rör socker och rumsvarmt smör poröst. Tillsätt sedan äggen ett efter ett. Blanda de torra ingredienserna och rör ner dem i äggsmeten och arbeta ihop till en deg. Låt vill en stund i kylen. Dela sedan degen i tre bitar och rulla ut dem till längder. Lägg dem på en plåt och platta till dem en aning. Grädda längderna i ca 15 minuter. Ta ut plåten och stäng av värmen i ugnen. Skär längderna på snedden i lagoma bitar, ca 2 cm. Lägg bitarna på sidan så att de kan torka och ställ in plåten i ugnen igen. Låt dem stå där på eftervärme tills de är torra och fina.

Jag brukar torka mina ganska länge, nån gång över natten. Min bror tycker att de blir alldeles för hårda då men jag gillar när de är knapriga! Jag tänkte ge bort några påsar med dessa godsaker och vad är väl bättre än att få den i egendesignade påsar? Min nya devis kan läsas överst på påsen, hihi! Håll med om att det är sant!?

Italienska toner i Lerum

När inte Muhammed kan komma till berget får berget komma till Muhammed. Så enkelt kan det vara ibland. När man har middagsgäster som har svårt att komma ifrån hemmet av olika skäl, kan man helt enkelt ta med sig middagen och åka hem till sina gäster, som då blir gäster i sitt eget hem. Man bör dock tala om det för dem först, så att det inte blir en chock när man står där på trappan med kylväska, pastamaskin, viner, öl, champagne och andra godsaker. Det KAN ju vara en trevlig chock för all del, men har man otur är gästerna inte hemma och då blir det ju inte så bra.

Jag och J hade i alla fall bjudit hem hans bror med fru till, hrm ja, sig själva då. Vi åkte hem till dem och sa "välkomna hem till er själva". Jag fick en fin värdinnepresent (jodå) i form av muffinsformar och en underbara Lilla My-handduk från Ekelöf. Fint ska det vara minsann! Jag älskar de handdukarna så det var mitt i prick.

Jag tänkte ge er en bildkavalkad över dagens alla övningar, men måste sovra bland alla bilder. Det pågick nog VM i pelargontäthet på deras altan och en massa annat som jag inte får plats med här i inlägget. Men ni får tänka er ett timmerhus (stort som tusan) mitt ute i skogen. Grått med blå knutar, omgärdat av en gärdesgård av ny modell men i gammal stil, en gäststuga (som vi invigde) av högsta klass med kaffemaskin, minibar och underbara affischer samt en bäddsoffa som var sprillans ny.

Vi inledde dagen med rosévin och räksallad på altanen. Helt i min smak. Tyst, lugnt och stilla i skogen. Förutom nyinköpta hästens frustande då. Vi tog en promenad till hagen och hälsade på den vackra damen i fråga. Ett fjortonårigt sto som är väldigt snäll. (Tanken var att jag skulle rida på denna finfina indianhäst men nackspärr satte P för detta, håhåjaja!)

Fina Lena med fina Karinka!

När vi kom tillbaka gjorde jag lakristpannacotta. Vi softade i solen och hade det allmänt avspänt i väntan på att bli hungriga igen, hihi! Sedan tog vi fram pastamaskinen och den i förväg knådade degen (tack till J för hans knådkunskaper). Vi kavlade, och kavlade... När degen var lagom tjock gjorde jag ravioli med nya formen som jag köpte hos Bagaren och Kocken i april, men ännu hade inte använt.

Lena är nu övertygad om att en pastamaskin är ett måste i hemmet. Jag kan bara hålla med. Ravioliformen likaså. Den gjorde att raviolierna (?) höll ihop bättre än någon annan ravioli jag tidigare gjort. Perfekt!

Jag fyllde dem med ricotta, päron och lite hackad rökt kalkon. De fick ligga och torka på ett bakplåtspapper en timme eller så innan vi kokade dem. Under tiden åt vi förrätt bestående av en fantastisk champagne från Pol Roger och till den kallskuret av kalkon, grissini och riktigt goda oliver.

Raviolin serverades med en rumstempererad sås av valnötter och parmesanost. Några ugnsbakade cocktailtomater och lite färsk basilika till detta, utgjorde såväl lite syrlig smak som en färgklick.

Som tredjerätt serverades ett Amaronevin med några utvalda ostar som pecorino, parmesan och en som vi alla glömt namnet på. Den luktade som min pappas gamla strumpor kan jag säga... Urk!

Desserten intogs framåt tiotiden och var då som jag tidigare nämnde panna cotta med lakrits. Hallonsås och saltlakritsflingor var till behör som lyfte det hela till en kulinarisk höjdare. Hur mätta blev vi? Ja, inte galet mätta för vi åt i väldigt många timmar och det var inga mängder av någonting. Våra gäster var mycket nöjda sa de, och tyckte att vi gärna fick bjuda hem dem till sig själva fler gånger. Inga problem!

Recept på valnötssåsen får du om du klickar HÄR. Panna cottan följer nedan och kommer från bloggaren Bland bakverk och kastruller.


Lakrits-panna cotta

5 dl grädde

2 gelatinblad

1/2 dl socker

1 msk lakrits pulver

Lägg gelatinbladen i kallt vatten i 5 min. Koka upp grädde, socker och lakritspulver. Krama ur gelatinbladen och tillsätt i gräddblandningen. Rör om tills gelatinet löst sig. Häll upp i formar och låt stå i kylen några timmar. 

Jag mixade vanliga hallon med lite socker och hällde ovanpå panna cottan. Sedan lade jag dit några flingor av lakrits som jag fått av Lilla B. Hon har köpt dem hos ÖB vet jag.

Lakritsglaze

Vilken ljuvlig värme vi har i vårt land! Åtminstone i de södra delarna av landet har det varit fantastiskt soligt och varmt väder de senaste veckorna. Jag och J enades i dag om att vi nog aldrig tidigare lyckats pricka in så bra väder på vår semester förut. Dessutom är ju detta vår första gemensamma semester ihop, helt och hållet. Då vi var särbo sågs vi kanske halva semestern men nu är det på heltid. Hittills inga bråk eller sura miner.

I dag som så många andra dagar/kvällar har vi grillat i vår lilla trädgård. Denna gång blev det en köttbit som kallas något på spanska, men jag har glömt vad, haha! Det är brasilianskt sätt att stycka och mycket mört. Mörare än biff och billigare än oxfilé. Visst är det bra att köpa närproducerat och svenskt, men den här gången fuskade vi.

Jag gjorde pepparbiff av bitarna och doppade alltså kanterna i grovmalen svartpeppar. Annars bara salt på köttet. Färsk skivad ananas med muscovadosocker lades också på grillen. När det var färdiggrillat penslade jag på en glaze med lakritssmak. Mums, vill jag lova! Till detta hembakad focaccia och nykokta sockerärter från eget trädgårdsland. Ibland är livet rättvist!

Lakrits- och honungsglaze
(Ur boken "Lakrits", av Elisabeth Johansson)

1 tsk whisky
1 tsk lakritsgranulat
2 msk japansk soja
1/2 dl sweet chilisås
1/2 dl flytande honung
1 msk olivolja

Blanda whisky och lakrits i en skål och rör tills lakritsen lösts upp. Tillsätt resten av ingredienserna och rör till en sås. Pensla denna på köttet när det är färdiggrillat. Jag penslade ananasen också och det blev supergott!

Goliat njöt av alla sina bollar under den
varma dagen, men efter grillningen fick
han mumsa på köttets fettkant!

Rocky road-tårta och goda vänner

Det har varit en ovanligt solig semestervecka och vi har gjort mycket, även om vi spelat på hemmaplan. Cykelturer till havet, middag på restauranger, fika hos dottern, shopping och glass i stan (mycket gott att äta blir det), häng med fina Malin, grillpartaj med några av vännerna... Det har varit en helt ok fjärde semestervecka.

I morse var det disigt här i Göteborg och jag har ägnat förmiddagen åt städning efter festen igår. Det blir ju en del att plocka med, även om jag försökte röja lite redan under gårdagskvällen. När gästerna kom bjöd vi på smördegssnittar som jag slängde ihop i flygande fläng. Jag hade nästan glömt att jag skulle göra dem - tur då att det var fryst och färdigkavlad smördeg på rulle jag skulle använda. Jag gjorde en röra av köttfärs, chipotlepure, tomatpure, lök, paprika och lät den kallna. Sedan bredde jag ut den på smördegen och rullade ihop den som när man gör kanelbullar.

Andra fyllningen var helt enkelt smulad getost och rostade pinjenötter. Lite honung ringlad över det - klart! Jag skar längderna i lagoma skivor, gräddade dem med snittytan uppåt efter att ha penslat dem med lite uppvispat ägg. 225 grader i fem, sex minuter. Det beror lite på ugnen så klart. De sista körde jag på varmluft eftersom tiden var knapp.

Till snittarna drack vi bål gjord på flädersaft, seven-up, vodka och massor av is och även bigarråer (nu börjar de ta slut...). Sedan blev det krocket för några av gästerna. Det ryktades om både fusk, ändrade regler under spelets gång och sura miner.

Den här gången hade vi bjudit vännerna med uppmaningen att ta med det kött och den dryck de ville ha. Vi bjöd på pastasallad med pesto, såser och hembakad focaccia. Jag tycker att det kan vara ok att faktiskt göra så nån gång. Det kanske verkar snålt i någons ögon men det handlar mer om att så här får var och en grilla precis det hen tycker bäst om. Samma med dryck. Det sparar också lite tid för den som bjuder. Den tiden lade jag på att baka en smarriga tårta som var rena sockerchocken.

Banansalsa

2 bananer
1/2 l grekisk yoghurt 3,5 %
1 1/2 tsk gul curry
Salt och peppar efter smak

Mosa bananerna och blanda ihop med övriga ingredienser. Minska på banan eller öka yoghurten om du inte gillar att det blir sött. De flesta älskar denna superenkla salsa. Gör den ganska nära inpå själva middagen för den blir gärna lite grå och tråkig i utseendet efter en stund, då bananen mörknar.

Receptet är lånat från tidningen Baka 2/2013

Rocky road-kladdkaka

Kladdkaka
150 g smör
3 ägg
300 g strösocker (3 dl)
15 g vaniljsocker (ca 1 msk)
40 g kakao (ca 1 dl)
210 g vetemjöl (ca 3 1/2 dl)

Kolatäcke
100 g socker (1 dl)
75 g grädde (3/4 dl)
70 g sirap (1/2 dl )
35 g smör

Topping
2 dl minmarshmallows
10 dumlekolor
1 dl pistagenötter
1 dl salta cashewnötter

Smörj kanten på en springform, ca 22 cm i diameter. Lägg bakplåtspapper i botten. Smält smöret till kladdkakan och låt svalna. Vispa ägg och socker pösigt. Blanda vaniljsocker, kakao och vetemjöl och vänd försiktigt ned detta i äggvispet. Rör ner smöret försiktigt. Häll smeten i formen och grädda i nedre delen av ugnen, ca 12 minuter i 200 grader. Låt kakan svalna. Den kan upplevas väldigt lös men det är bara gott när den stelnat lite.

Kolasmeten gör du så här: Lägg alla ingredienser i en kastrull och koka upp. Låt koka i ca 10 minuter. Låt svalna något. Häll kolasåsen över kakan innan du tar bort kanten på springformen. Strö över kolor, marshmallows och nötter.

Jag hackade nötterna grovt och bytte dessutom ut pistagenötterna mot paranötter och mandel. Dumlen bytte jag ut mot små små fudgebitar som jag köpte i Edinburgh - galet goda. Egentligen kan man lägga på vilka nötter som helst och goda kolor eller fudgebitar. Balansen mellan salt och sött är det som gör att blir så himla gott. Vansinnigt sött så klart, men det smakar bra till en kopp kaffe, tro mig!

Bigarråer i massor

I dag har jag varit ute i solen som de flesta svenskar brukar när det är vackert väder. En cykeltur till havet och där placerade jag mig på en klippa, långt ifrån barn som springer över ens filt, sprätter sand i ens kaffe eller skriker och härjar. Jag tror att jag håller på att bli en kärring, för jag har ganska liten tolerans mot barn som bråkar. Eller snarare de föräldrar som inte tar tag i sina bråkande barn. Alla barn bråkar så klart men vissa får hållas onödigt mycket och föräldrarna verkar inte våga ta tag i situationen.

Nåväl, detta slapp jag i dag. Väl hemkommen tog jag tag i syltkoket av de bigarråer vi hämtat i kolonin dagen före. Tio kilo ungefär, vilket är alldeles för mycket för att äta upp som de är. Lilla B fick en påse, likaså J:s barn men de ville inte ha eftersom de fått bär tidigare. Vad göra? J kärnade ur ett par kilo igår, så de hällde jag i en gryta tillsammans med syltsocker och citronsaft. Bigarråsylt kan väl vara fint att ha fram emot hösten, på gröten eller till osten. Receptet hittade jag på www.matklubben.se Sök på "körsbärssylt" så hittar ni följande smarriga recept.

Körsbärssylt med choklad och konjak

1 kg körsbär eller bigarråer
1 kg syltsocker
1 msk citronsaft
75 gram riven mörk choklad
2 msk konjak, kan uteslutas 

Skölj och kärna ur körsbären. Mixa eller finhacka bären. Blanda bärmassan, citronsaften och syltsockret i en gryta och koka i 4 minuter. Tag grytan från värmen och skumma noga. Blanda i chokladen och konjaken. Häll upp på varma, väl rengjorda burkar. Förslut. Förvara svalt.