Morgontankar kring medmänsklighet

Inatt kom första frosten till oss. Luften blev kall och mättad av fukt igår och man liksom kände att kylan var på väg. Jag gick hem tidigare från jobbet och städade lite, satte fram stearinljus och tände  här och var.

Det är kallt i Sverige nu, ja i många delar av Europa. Vi är några som har turen att vara födda här, av föräldrar som aldrig har upplevt krig eller svält. Som tänker på oss och de andra. Några säger att vi måste ta hand om "våra egna" först. Som om det var viktigare att vissa människor inte fryser än andra.

Det här är inte en politisk blogg men en medmänsklig. Jag tänker inte fördjupa mig i resonemang kring vem som har rätt att vara i Sverige och inte. Jag vill bara skriva att jag inte tar för givet att det är min rätt att ha det varmt och skönt, mat på bordet och en familj som finns runt omkring mig.

I stundande adventstider blir många av oss lite extra givmilda och blöthjärtade. Vi ger en tjuga till tiggaren utanför ICA trots att vi i vanliga fall inte ens svarar på hens "hej-hej" när vi går in för att handla fredagsmys. Trots att vi har hört att det är en rumänsk "liga" som tar tiggarens pengar varje kväll och hämtar tiggarna i limousine, joho för det har stått på Facebook.

Jag vet inte vad som är sant, men jag vet att om jag själv fick välja skulle jag inte ligga på knä ute i kyla och regn med en pappmugg framför mig, om jag inte var tvungen. Vad jag vill säga med mitt inlägg är att vi måste tänka efter ibland, inte döma och försöka sätta oss in i hur det är att fly från krig och förföljelse och andra hot.

Njut av att ha det bra, men ta det inte för givet. Ge lite extra till någon som behöver det. Var medmänniska och låt hjärtat vara med.

Fortfarande inga bilder, men många tankar inför advent

Fredag och slutet av arbetsveckan närmar sig. Ute regnar/haglar det så att man knappt kan höra vad man tänker. På min arbetsplats har vi ett glastak som fungerar som en trumma ungefär, när det spöregnar. Tur att det inte gäller själva lärarrummet där jag just i dag arbetar, när fredagens elever är på praktik.


Det är inte utan att jag börjar bli lite adventssugen. Jag vet inte hur det är med er, men när det börjar bli som allra mörkast och gräsligast ute - då längtar jag efter ljus och värme inne. När jag får ställa fram adventsljusstakarna i fönstren hemma (efter att J föredömligt putsat rutorna) så känns det fint. En vit amaryllis i en fin kruka, lite trollhassel i ett krus och några vackra kulor i det samt lite hyacinter i glas. Då trivs jag trots mörker och kyla.


Ja, det där med kylan är ju relativt. 11 plusgrader känns ju inte som någon kyla direkt. Mer som en vanlig midsommarhelg, fast utan blad på träden. Ja och så mörkret då. Ljus är fint även på sommaren men de har större effekt nu.


Jag sätter nytt ljus i karlskrona-lampan som min kära vän Katarina så fint putsat upp för mig. Lampan ärvde jag av pappa och när jag tänder den är det för honom. I köksfönstret står den och sprider ett milt gulaktigt sken och jag är säker på att pappa är nöjd med det.


Advent och kommande jul manar till eftertanke och många känslor letar sig fram. Känslor som annars kanske puttas undan av tidsbrist. Men i tider då omtanke ska vara ett ledord kryper också saknaden efter de vi inte längre har med oss fram. En saknad som ibland är möjlig att bära och ibland näst intill omöjlig, om än nödvändig.


Under de två senaste åren har jag mist tre nära personer. Två var familj och en var en omistlig vän, om än på distans. En hade levt ett förhållandevis långt och bra liv och lämnade barn och barnbarn efter sig liksom många goda minnen. En gick bort för ung men hade ändå hunnit leva många år och upplevt mycket att vara tacksam för. En lämnade oss i djupaste förtvivlan och saknaden efter honom kommer alltid att vara så stor att den inte går att laga.


Men trots denna saknad finns en tacksamhet över att ha fått känna dessa tre människor, som var och en på sitt sätt har gjort mig till den jag är. Lärt mig saker som jag aldrig skulle ha lärt mig utan dem. Tacksamhet är det jag tänker på, när jag tänker på dessa tre. Jag försöker tänka i tacksamhetens banor även då det känns tveksamt.


Tacksamhet är ofta underskattad och då menar jag inte den sort som gör att man känner sig skyldig någon någonting. Nej... Jag är tacksam över att bli äldre, få mer erfarenhet och fler upplevelser att lägga på hög. Minnen som är goda och som kan plockas fram när jag vill. Mot krämpor och värk ställer jag all glädje som jag får uppleva. Tacksam över livet även då det är en prövning.


Jag önskar er en fin helg. Ta vara på det ni har. Tillåt er att sörja, vara arga och ibland avundsjuka. Men låt inte sådana känslor vinna över tacksamheten över det som är bra. Trots allt.

Tankar kring läsning

Ibland läser man någonting som går rakt in i ens hjärta. Något som berör och som etsar sig kvar i en inre och inte släpper taget. Ibland är det något obehagligt som krafsar på själen, som en recensent skrev om Pippi-boken en gång, och ibland är det något som lägger sig som bomull kring hjärtat och värmer långt efter att man läst.

Jag fick ett tips av vännen Anki om en kille som skriver sådana där texter som stannar kvar hos läsaren. Hon försökte förklara hur hon menade men sa att jag själv måste läsa dem för att riktigt förstå vad hon menade. Jag fick en länk till Kristianstadsbladet, läste och blev förförd, rörd och djupt berörd. Jag satt på jobbet med en tår i varje öga och funderade på vad det var i texten som kom så nära. Igenkänning är väl oftast det som gör att en text berör, men det är också något mer. Förmågan att måla med orden och hitta formuleringar som känns nya och samtidigt lätta att ta till sig.

Skribenten i fråga heter Lukas Ernryd och jag kan bara tipsa er om att läsa. Sist i mitt inlägg hittar ni en länk till en av hans krönikor. När det är dags för hans bok att släppas lovar jag att återkomma. Den kan, enligt honom själv, inte köpas utan den får man. Under förutsättning att man sätter in 200 kronor till Barncancerfonden. Och så berördes mitt hjärta igen.


Klicka HÄR så kommer du till en av Ernryds texter.

  

Sommarmatbokspaning 2015

Sällan har jag upplevt en svensk sommar då vädret diskuterats mer, än sommaren 2015. Panikresorna till värmen har tagit slut och bilderna på regntunga skyar har aldrig varit fler. Ändå är jag nöjd med min sommar. Jag har inte varit på stranden en enda dag i Sverige, men det gör mig inte så mycket. Jag har haft det bra ändå. Kroatien, Polen, Karlskrona, Örebro... Vädret har varit riktigt bra där jag har varit. Och när det inte varit sol har jag ändå haft att göra.

Mina funderingar har varit många de senaste veckorna och jag tänkte delge er några av dem. Den första handlar så klart om mat och kommer här.

Vädret i Kroatien var inget att klaga på!

Matböcker. Jag har gått ifrån att läsa kokböcker till att läsa böcker om hur maten är sammansatt och vad som påverkar oss konsumenter. Första boken jag läste vid poolen i Mlini, Kroatien, var Matmolekyler av Lisa Förare Winbladh. Hon är min nya guru och jag beundrar både hennes kunnande och hennes språkliga förmåga. När hon skriver om att den som stinker vitlök aldrig behöver känna sig ensam eftersom hen får sällskap av vitlöksälskande iglar, då är humorn på topp. Samtidigt lyckas hon med att vara seriös och hon tar mat på stort allvar.

Matmolekyler har Förare Winbladh skrivit ihop med Malin Sandström och den handlar om varför vi upplever smaker på olika sätt och varför en macka med skinka och senap inte passar så bra till en kopp kaffe. Läsaren får tips om hur man kan räkna sina smaklökar och vad det beror på att vissa tål stark mat bättre än andra.  Det finns recept i boken och vi får också veta varför päron och gorgonzola smakar så bra ihop medan man kanske aldrig skulle drömma om att kombinera lingonsylt med ansjovis. Författarna har däremot aktat sig för att mästra. Vill man dricka rödvin till rotmos så ska man självklart göra det. (Ingen särskild person nämnd, hrm!)

Jag älskar att mitt namn fanns med på så
många cola-flaskor i Kroatien. Fast det
är en genitiv-ändelse, men det behöver
man ju inte låtsas om...

Andra boken jag plöjde mellan doppen i poolen och simturerna i saltvattensbassängen var Äkta vara : guiden till oförfalskad mat av Mats-Eric Nilsson. Hans bok handlar helt enkelt om matfusket och hur det påverkar oss konsumenter. Han skriver om alla E-nummer och redogör för olika livsmedels innehåll som fått mig att verkligen läsa innehållsdeklarationerna mer noga än förut.

Mats-Eric Nilsson har avslöjat en hel del matfusk i vårt land och bland annat fått Dafgårds att ändra texten på sina färdiglagade kåldolmspaket. Det kan ju inte stå att de är lagade enligt ett recept från 1926 om de innehåller olika tillsatser som inte fanns då, eller hur? Han tar även upp en tävling som utlystes för några år sen, där konsumenter fick anmäla olika produkters innehåll och där den produkt med flest tillsatser ”vann”. Det blev Rydbergs skagenröra som innehöll hela 27 tillsatser.

Den här boken tar jag fram när jag ska handla mat. Som en påminnelse om att tänka efter före något hamnar i min varuvagn. När jag köper jäst för att baka eget bröd känns det bra när jag tänker på vad det står i boken om alla tillsatser som finns i köpebröd i plastpåse på ICA, COOP och var man nu handlar. Blä!

Men… Inga pekpinnar. Var och en får köpa vad de vill och äta det de behagar. Själv lagar jag det mesta själv men ändå. Det är inte konstigt att människor blir allt sjukare då det vi stoppar i oss är en massa konstigheter som verkligen inte passar i en människomage. Slut på spaning för i dag.  

Semesterfunderingar

Semester… Jag smakar på ordet och det är gott, riktigt gott och lent i munnen. Från bloggen verkar jag ju ha tagit semester ett tag och så kan det vara. Ibland orkar man, ibland inte.

Imorgon går jag alltså på semester i fem hela veckor. Skolan jag arbetar på är en skola som är till för eleverna i första hand och därför arbetar vi med flex-anställning och semester som de flesta andra. Jag trivs mycket bra med detta och skulle aldrig byta det mot sommarlov. Jag kan ta ledigt en vecka under året när det är billigt att resa och jag arbetar aldrig hemma. Ja, om det inte är kris men det är det i stort sett aldrig.

Imorgon måste jag alltså inte ställa klockan på halv sex som jag brukar. När J hasar upp för att sätta igång perkulatorn kan jag lugnt ligga kvar och somna om. Och om jag inte somnar om kan jag ligga och läsa hur länge jag vill. Jag kan hämta kaffe och dricka det i sängen medan min lille hund ligger med hakan på mina ben och snarkar vidare.

Jag kan också gå ut och sätta mig på altanen eller trappan till trädgården. Om det inte regnar. Där sitter jag och luktar på blommorna och ser människor hasta förbi på väg till bussen. Jag gäspar lite och går in och hämtar mer kaffe i min nya Mårran-mugg av plåt. 

Det bästa med semestern är just morgnarna tycker jag. När man slipper starta hjärnan och kroppen med ett vrooom, och bara kan ta det lugnt och känna efter hur himla skönt det är att göra vad man vill. 

Nästa vecka åker jag och J till Kroatien, till en liten by som heter Mlini. Där ska vi göra så lite som möjligt men jag hoppas ju på sol och värme så klart. Hotellet har en inomhusbassäng så jag tänker mig några längder där också, för att komma i lite bättre form än jag är nu. Goda frukostar med yoghurt och frukt hägrar. Skaldjur och fisk på någon lokal restaurang och så en båt-tur till Dubrovnik som jag så länge velat se.

Sedan får vi se vad vi gör resten av sommaren. J ska spela golf och det ska jag INTE göra. Kanske blir det fler äventyr. jag ska i alla fall äta god mat och dricka goda drycker så klart. Sist i inlägget länkar jag till några finfina sommar-recept. 

Vad ska ni göra? Berätta! 

Den här lammrostbiffen är bara sååå god! Receptet är från COOPs hemsida.

Hos Mårtenssons kök hittar man alltid fantastiska recept och inspiration. Kolla bara in matjestårtan här.

Malins Diner bjuder alltid på godsaker och hennes sangria får vem som helst att bli törstig!

Femtio är det nya fyrtio?

Maj 2015 var en kall månad, vädermässigt. Större delen av månaden har det regnat och blåst snålt. I Göteborg regnar det gärna på tvären så att vätan riktigt ska komma åt alla små vrår på ens kläder och kropp. Regnstället jag köpte till ett bra pris har verkligen betalat sig. Om jag slår ut priset per använt tillfälle är jag nog nere på tio kr/ användning nu.

Maj månad är också en tid då fester och annat briserar. I år är det min tur att tillhöra skaran som firar livets höjdpunkt. Nu börjar utförsbacken som många uttrycker det. Frågan: ”Hur känns det?” har, efter min födelsedag, varit den vanligaste frågan man ställt till mig. Och mitt svar har varit detsamma: ”Det känns precis som förut”. För vad är en siffra egentligen? Bara något att räkna med.

Stressen kring att fylla jämnt är stor i dag. Det finns en lite tråkig åldersfixering och de flesta kämpar hårt för att vara så rynk- och cellulitfria som möjligt. Om någon gissar att man är yngre än man egentligen är, tar man det som en komplimang och suger åt sig det som en svamp.

Stängt var det här

Jag rymde hemifrån när jag fyllde och tillbringade sköna dagar i Skåne hos finaste Anki och Håkan med bloggen Mårtenssons kök. Vi drack bubbel, åt fantastiskt god mat och besökte spännande platser på Österlen.

Innan vi träffade Mårtenssons tillbringade vi en natt i lilla orten Skåne Tranås i närheten av Ystad. Denna lilla by har tillägget ”Skåne” för att inte förväxlas med det Tranås som ligger högre upp i landet, närmare bestämt i Småland.

I Skåne Tranås bor det inte många människor. Vi anlände framåt kvällningen efter en biltur som först tog oss till Kristianstad där vi besökte Olle med Bland annat keramik, en samlare av porslin och keramik från Uppsala Ekeby. Väl värt ett besök. Vi checkade in på vandrarhemmet i Tranås och tog en promenad genom byn. Där finns två caféer som dock inte höll öppet så sent som efter 20.00 vilket jag gott kan förstå. De har gott rykte och vi tänker åka tillbaka för att besöka byn en annan gång. Då ska vi dricka kaffe hos Madame Blå. Menyn såg oerhört frestande ut!

Mitt i byn satt en anslagstavla där diverse spännande papper satt uppnålade. Det mest intressanta handlade om att man på söndagen anordnade yx-kastning för den som ville och vågade träna på det. Jag kommenterar inte detta vidare utan tänker att det alltid finns något nytt att lära. 

Min och Js lite udda specialitet är nog att bo på vandrarhem, inte minst i Skåne. Den här lilla byn är ett tips för er som vill semestra inom landets gränser, och då gärna på Österlen. Här finns inte mycket att gör amen det är en perfekt mittpunkt att utgå ifrån för att åka till Ystad, Kivik, Simrishamn, Åhus och så vidare. Det är ett mat-Mekka för alla intresserade matnördar. Även den mer normale finner säkert nöje här.

I Skåne Tranås finns nog Sveriges (världens?) största flerkråkefamiljeboträd. Typ. Överallt fanns jätteträd med många gigantiska kråkbon. Fyra eller fem bon i ett enda träd var mer regel än undantag. Jag har aldrig sett eller hört något liknande. Kråkorna skrek som besatta i kvällningen och vi oroade oss smått för hur vi skulle kunna sova i detta oväsen. Men det var ingen fara. Kråkorna tystnade och tog nog sovmorgon på lördagen. Vi sov gott i det fina vandrarhemmets sängar.

Det kommer fler semestertips framöver - håll utkik. 

  

Två sidor av samma mynt

Det finns nästan alltid två sidor av en sak. Jag har funderat på detta mycket den senaste veckan; hur man kan betrakta det halvfulla eller halvtomma glaset. Hur ska man förhålla sig till saker och ting? Orkar man alltid försöka vara positivt inställd eller är det okej att ibland bara få tycka att allt är rätt jobbigt? Är ni alltid positiva och glada? Klart att ni inte är - ni är väl också människor. 

Ringblomma, i brist på maskrosbild...

Ta till exempel den där gröna slänten översållad med solgula maskrosor som sträcker sig mot skyn i vårsolen. Du ser den genom bussfönstret på väg hem från jobbet och känner hur våren har kommit och hur vackert det är med allt det gula.

När du kommer hem och går ut på altanen med en kopp kaffe ser du att även din gräsmatta är full av de solgula rosorna och slås av att här är det ogräs snarare än en skönhetsupplevelse och ett vårtecken. En tacksamhetens tanke går till grannen som donerat sin förlängda maskrosuppdragare till oss, efter att själv ha byggt en altan över hela sin uteplats. Min rygg kommer att sparas när jag drar upp ogräset jag nyss tyckte var så vackert.

Ett annat exempel är den gulliga ungen i Youtube-klippet, som skriker när lillebror biter honom i fingret. Vi tittar igenkännande och ler och tycker att både Charlie och storebror är gulliga. Frasen ”Charlie bit my finger” känner väl alla till nu!?

Sen åker man hem från jobbet och hämtar ungarna på dagis. På vägen hem biter lilla Greta storebror Kalle i fingret och han skriker så att alla i bussen blir totalt lomhörda. När du går av bussen är du helt genomsvettig och varken du, Kalle eller nån annan på bussen tycker att händelsen var något att le åt. Charlie och hans storebror skänker du inte en tanke.

Min lillebror bet mig inte men pinkade i badvattnet...

Spårvagnar är en annan grej som det definitivt finns två sätt att se på. När man inte bor i Göteborg är spårvagnar något mysigt, lite pittoreskt färdmedel som skramlar fram lite planlöst på väg till Liseberg. Man ser fram emot att kliva på och få en stilla och skön åktur tillsammans med goa gubbar och för all del också gummor.

När man bott i Göteborg ett tag och måste ta spårvagnen till jobbet slås man av hur fruktansvärt omysigt det är. Vagnen är sen för det låg en pinne över spåret nånstans på vägen. När du går på är vagnen knökfull och din plats blir beredvid en jäkligt go gubbe som heter Conny och som definitivt inte har lämnat nåt halvfullt glas bakom sig. Han luktar sådär och tjötar hål i huvudet på dig under färden. Resan tar en halv evighet eftersom vagnen stannar precis överallt och när du väl är framme upptäcker du att det har börjat regna och paraplyet ligger kvar bredvid Conny som till avskedsfras levererade ”E du go eller? Ska du redan av lella vännen? Ha en himla käck dag nu!”

Nu kanske ni tycker att jag är lite gnällig? Lugn, bara lugn! Det finns två sidor av mig också. I dag väljer jag att vara glad trots en del motigheter. Glad att just ni tittade in här och orkade ta er igenom det här inlägget.