Sommarmatbokspaning 2015

Sällan har jag upplevt en svensk sommar då vädret diskuterats mer, än sommaren 2015. Panikresorna till värmen har tagit slut och bilderna på regntunga skyar har aldrig varit fler. Ändå är jag nöjd med min sommar. Jag har inte varit på stranden en enda dag i Sverige, men det gör mig inte så mycket. Jag har haft det bra ändå. Kroatien, Polen, Karlskrona, Örebro... Vädret har varit riktigt bra där jag har varit. Och när det inte varit sol har jag ändå haft att göra.

Mina funderingar har varit många de senaste veckorna och jag tänkte delge er några av dem. Den första handlar så klart om mat och kommer här.

Vädret i Kroatien var inget att klaga på!

Matböcker. Jag har gått ifrån att läsa kokböcker till att läsa böcker om hur maten är sammansatt och vad som påverkar oss konsumenter. Första boken jag läste vid poolen i Mlini, Kroatien, var Matmolekyler av Lisa Förare Winbladh. Hon är min nya guru och jag beundrar både hennes kunnande och hennes språkliga förmåga. När hon skriver om att den som stinker vitlök aldrig behöver känna sig ensam eftersom hen får sällskap av vitlöksälskande iglar, då är humorn på topp. Samtidigt lyckas hon med att vara seriös och hon tar mat på stort allvar.

Matmolekyler har Förare Winbladh skrivit ihop med Malin Sandström och den handlar om varför vi upplever smaker på olika sätt och varför en macka med skinka och senap inte passar så bra till en kopp kaffe. Läsaren får tips om hur man kan räkna sina smaklökar och vad det beror på att vissa tål stark mat bättre än andra.  Det finns recept i boken och vi får också veta varför päron och gorgonzola smakar så bra ihop medan man kanske aldrig skulle drömma om att kombinera lingonsylt med ansjovis. Författarna har däremot aktat sig för att mästra. Vill man dricka rödvin till rotmos så ska man självklart göra det. (Ingen särskild person nämnd, hrm!)

Jag älskar att mitt namn fanns med på så
många cola-flaskor i Kroatien. Fast det
är en genitiv-ändelse, men det behöver
man ju inte låtsas om...

Andra boken jag plöjde mellan doppen i poolen och simturerna i saltvattensbassängen var Äkta vara : guiden till oförfalskad mat av Mats-Eric Nilsson. Hans bok handlar helt enkelt om matfusket och hur det påverkar oss konsumenter. Han skriver om alla E-nummer och redogör för olika livsmedels innehåll som fått mig att verkligen läsa innehållsdeklarationerna mer noga än förut.

Mats-Eric Nilsson har avslöjat en hel del matfusk i vårt land och bland annat fått Dafgårds att ändra texten på sina färdiglagade kåldolmspaket. Det kan ju inte stå att de är lagade enligt ett recept från 1926 om de innehåller olika tillsatser som inte fanns då, eller hur? Han tar även upp en tävling som utlystes för några år sen, där konsumenter fick anmäla olika produkters innehåll och där den produkt med flest tillsatser ”vann”. Det blev Rydbergs skagenröra som innehöll hela 27 tillsatser.

Den här boken tar jag fram när jag ska handla mat. Som en påminnelse om att tänka efter före något hamnar i min varuvagn. När jag köper jäst för att baka eget bröd känns det bra när jag tänker på vad det står i boken om alla tillsatser som finns i köpebröd i plastpåse på ICA, COOP och var man nu handlar. Blä!

Men… Inga pekpinnar. Var och en får köpa vad de vill och äta det de behagar. Själv lagar jag det mesta själv men ändå. Det är inte konstigt att människor blir allt sjukare då det vi stoppar i oss är en massa konstigheter som verkligen inte passar i en människomage. Slut på spaning för i dag.  

På spaning efter den mat som flytt och nya trender

Jag sitter här och funderar på trender i matvärlden. Syrade grönsaker känns modernt men inte trendigt, liksom raw food och lakrits.För att inte tala om pulled pork/beef/turkey och vad man nu dragit i. Gott med inte nyskapande för nu har dessa trender istället blivit mode. Trend är ju det som är nytt eller åtminstone nygammalt. För hur hittar man på helt ny mat? Det är vanligare att man dammar av något gammalt och gör om och förhoppningsvis gör man också (mat)rätt.

Egen-kärnat smör känns ganska nytt men detta gjorde man ju förr så nytt är ju synd att kalla det. Dessutom har vi väl alla nån gång stått och tänkt på annat medan elvispen snurrat och vips (snarare än visp) har man smör i bunken. Tur i det läget om man väntat med att sockra, för då kan man ju använda det som smör. Vaniljsötat smör är kanske mindre lyckat.

Närproducerat känns fortfarande nytt och framför allt viktigt. Själv är jag inte konsekvent när det gäller närproducerat men jag försöker köpa kött från Tjolöholms gård så ofta jag kan när jag handlar. Eller Kaprifol-kött från gårdar i Bohuslän och Dalsland. Djur som betat fritt och inte behövt åka land och rike runt för att bli mat. Ekologiskt producerat och kravmärkt. Jag hoppas att detta blir mode och inte stannar vid en trend. Alla borde köpa bra kött, utom de som äter vegetariskt så klart…

Vegetariskt är både trend och mode. Meatless Monday håller i sig och jag tror att jag och J kör ca två vegetariska middagar i veckan. Ibland också luncher. Detta är också en trend som jag hoppas sätter sig, både av klimatskäl och etiska skäl. Dessutom är ju vegomat så himla gott. Favoriterna hemma är pasta med kronärtskockshjärtan, mynta och parmesan samt palak halloumi – ett slags variant på palak paneer. Hos Amys piece of cake hittar du ett bra recept på detta. Byt ut paneer mot halloumi om du är lat som jag. Galet gott och alla äter tills de får magknip mer eller mindre. För den inbitne köttätaren rekommenderas att använda kött som tillbehör till måltiden snarare än tvärtom. Krydda med kött som matmagasinet Äkta mat tipsar om.

Hälsomat är också en trend som jag hoppas står sig. Ät dig frisk! Ingefära, gurkmeja, aloe vera, kokosvatten – ja, listan kan göras lång. Själv är jag övertygad om gurkmejans antiinflammatoriska effekter och tar dagligen kapslar. Dessutom försitter jag inga tillfällen att ha kryddan i mat. Kanske inte till kokt potatis men definitivt i riskoket och i grytor.

Sista trenden jag presenterar är kaffe från micro-rosterier. Bönor från kaffeodlare som ger arbetarna rättvist betalt och som är gott och saknar den otäcka garvsyran. Hos Slöinge kafferosteri köper du gott kaffe som i och för sig kostar lite men som du dricker med gott samvete och du slipper garanterat biverkningarna av garvsyra (magknip).

Bubblaren i mattrender är kikärtsspad istället för äggvita. Inlägg om detta kommer snart från en gästbloggare. Håll ut!   

Mässa med förhinder och matspaning

Helgens mässbesök blev inget annat än en tanke och föresats. J blev förkyld och åkte hem till sig för att inte smitta mig och lilla B. Jag hade ingen lust att trava omkring själv på mässan, så därför finns det tyvärr ingenting att rapportera. Det jag har läst om mässan verkar positivt och boken Fransk bistro som jag tipsade om gick tydligen bra, vilket gläder mig!

Cykling "på riktigt". Bild: F. Gelotte

Söndagens förmiddag spenderade jag på cykel framför en storbildsduk, där Vasaloppet visades. Jodå, nu har man plockat vuxenpoäng (om jag nu behövde det) genom att titta på sitt första Vasalopp. Varför? Hur? Jo, det ska jag berätta. I två timmar satt jag på en spinningcykel och hårdtrampade i mål, samtidigt som skidåkarna stakade livet ur sig för att komma först till kranskullan. Liksom skidåkarna bjöds jag och mina medtränande på blåbärssoppa och bananbitar för att orka hela loppet. Två timmars spinning kräver sin kvinna/man. Jag är fruktansvärt nöjd med att det gick så bra och att jag orkade köra så hårt i hela 120 minuter. Svettig som en gnu var jag efteråt, men som sagt nöjd.

Nu när jag slutat skryta om min bedrift är det dags för matspaningen. En av mina arbetskamrater sa i dag att om förra årets mattrend var att baka surdegsbröd så är årets att laga och äta surkål. När jag undrade var han fått det ifrån sa han att han hade läst det i dagens tidning. Surkål? Jaha, då kanske man skulle laga det då. För att vara trendig menar jag.

29 900 träffar får jag när jag googlar ordet surkål. En av de första träffarna är på Wikipedia som upplyser om att surkål är fermenterad kål som har fått hjälp av mjölksyrebakterier. Detta gör att kålen får högre näringsvärde och längre hållbarhet. Fermentering får mig att tänka på surströmming och jag ryser! Mat som luktar så vill jag inte äta, hur gott det än sägs vara. Min bror åt surströmming i höstas och han sa att det nog var det värsta han hade smakat. Och då är han ändå ingen fegis som bangar för att prova ny mat. Han åt t.ex. en torkad gräshoppa från Extreme food när vi sågs sist. Men fermenterad mat, njaäe...

Jag minns inte om jag har smakat surkål nån gång, men jag tror inte det. Vad säger ni? Är surkål det nya på mathimlen? Kommer polsk och rysk mat att få plats i vår matkultur och putta ner kebab och tacos från vår "svenska" mat-topp? Jag tycker att det vore väldigt roligt om det vore så, för vi har ju bra mycket närmare till såväl Polen som Ryssland än till Mexiko, eller hur?

Vad spanar ni andra på för mattrender? Vilka influenser ser vi framöver? Är det någon ny trend som kommer? Berätta vad ni tror!!!

På spaning efter nya mattrender

I en period av gråhet, snösmältning och allmän uttråkning letar jag inspiration som ska leda mig till nya matlagningshöjder. Jag vill hitta nya rätter, nya kryddor och nya tillagningssätt för att förnya mina kulinariska kunskaper. Dessvärre är det ont om tid och jag har helt enkelt för lite tid att spendera vid datorn. Jag har aldrig varit med om att i februari ha så mycket att göra som just nu, och det är jobbet som tar mest. Det finns ingen ände på allt som ligger i mitt knä, och jag har svårt att prioritera bort något. Funderar allvarligt på att klona mig...

En ny mattrend är färdigpackade matkassar som körs hem till dig, med recept, ingredienser och hela alltet. På ett sätt kan jag känna mig frestad att nappa på detta. När det känns trist och tungt att kreera måltider som är såväl rimliga i pris som ur nyttosynpunkt. Dessutom ska de ju inte ta flera timmar att laga till. Då känner jag för att beställa Monikas matkasse, eller varför inte Linas? Har ni provat? Jag har inte gjort det än.

När jag tänker efter så känns det kanske inte så kul ändå. Jag menar - någon annan avgör vad jag ska äta och vilka kombinationer min middag ska bestå av! Tänk om jag inte är sugen på korv den dagen eller den veckan? Eller om jag fått torsk i skolans matsal samma dag som det står på matkasse-menyn? Detta är säkert lyxproblem för oss i västvärlden, som aldrig måste fundera på om vi kan äta den dagen, jag vet! Men ändå...

Jag är som de flesta av oss matbloggare mycket intresserad av mat och matlagning. För mig är ätandet inte bara en handling som leder till överlevnad, utan en skön konst som ger livskvalitet och glädje. En brödbit med lite olja och flingsalt på en vacker tallrik kan räcka. Det måste inte vara fantastiska uppläggningar eller dyra ingredienser, utan det räcker gott med en finess och tanke bakom maten. Är jag sugen på bröd så äter jag bröd. Vill jag ha räkor så äter jag räkor. Det ska vara gott och gärna snyggt upplagt. En rejäl tallrik med kokta makaroner och god stekt korv kan vara lika gott som en klick löjrom. Det handlar om inställning och respekt för råvarorna. Inte antalet timmar vid spisen eller hur mycket pengar man lägger på mat. Tycker jag.

Ibland blir jag betraktad med skepsis angående mitt matintresse. En vän till mig sa en gång: Jag äter gärna gott men jag kan inte "prata mat". Tänk vad olika det är? Jag pratar gärna mat. Jag skriver gärna om mat. Jag läser gärna om mat. Jag äter gärna god mat även om jag "bara" lagar till mig själv. Fast god mat i gott sällskap slår det mesta.

Jag har en liten idé om att träffas här i Göteborg för att prata mat, kanske laga mat och äta tillsammans. Fina, härliga Malin med Malins diner har jag redan frågat lite smått och hon är nog med på idén. Någon annan som är sugen på västkustmat? Räkor på klipporna när värmen kommer? Ett studiebesök hos Kanolds? Vinprovning med en vinkännare med båda graderna hos Munskänkarna? Pralintillverkning i Göteborgs gamla Kronhusbodar? Skriv gärna en kommentar om ni är sugna, så kan jag sätta ihop en idé som vi tillsammans genomför framåt vårkanten.