Lucka 4

Fjärde luckan öppnas och ut trillar ett D som i dekorationer. Julens dekorationer gör sitt intåg i svenska butiker redan i oktober numera, vilket var otänkbart när jag var barn. Då var det första skyltsöndagen som gällde, punkt slut. Nu har gränsen för julen suddats ut liksom, och den där spänningen inför julskyltningen har försvunnit. Åtminstone i Göteborg där jag bor.

Ikea och Gekås i Ullared har nog ändå tidighets-rekordet för där kan man ofta hitta alla julsaker först. På Gekås hade de julkort redan i augusti i år. Var och en gör ju som de vill, men när alla kedjor och butiker hänger på så kan man ju inte värja sig mot julen även om man vill vänta. Köper man inte julkulan med stort J i oktober så kanske den är slut när man väl vill handla.

Det finns väl egentligen två huvudsakliga trender som råder när det gäller dekorationer till jul.

1. Det sparsmakade och vita, enkla och lite gammaldags. Vita blommor, grankvistar, träföremål och rustika skålar med material från naturen. Helst ska man ju då bo i ett hus från 1910 med trägolv, järnspis och kakelugnar. Utanför brinner det i en eldkorg och man jobbar som inredare eller designer, gärna hemifrån sitt sparsmakade kontor. Plast är bannlyst!

2. Det överdådiga Disney-pyntet med en gran som håller på att välta av alla pastellkulor, glitterkaskader och blinkande istappar. Gardinerna är av guldlamé och runt gardinstången virar man ljusslingor som blinkar samtidigt som de spelar "Jinglebells". Utanför huset blinkar tomtefars släde med renar av lampor och hela fasaden är ett glitterhav som får grannarna att köra rakt in i sitt staket då de bländas av prakten. Rustikt finns inte på kartan, däremot Rusta!

Jag bor i en liten modern lägenhet utan trägolv och kakelugn, men dras ändå mot den första kategorin. Jag har sååå svårt för plastiga illröda tomtar med ondskefulla ansikten och billiga änglar med seriemördar-look! Jag vill helst dekorera med vita blommor, grå tomtar i lite gammaldags stil och gröna detaljer. Min gran däremot är fylld av röda och guldiga prydnader och egentligen är den min enda stora julprydnad. Dekorationerna är valda med omsorg och de flesta har jag fått av min mamma. De röda pärlbanden ärvde jag av min mormor.

För övrigt ställer jag gärna fram ärvda gamla tomtar och ljusstakar som mormor eller min pappa har haft. Det känns fint att ställa in den lilla, lilla porslinstomten från mormors ungdom i mitt jul-tittskåp. Han är skavd men har en historia som är min historia och min barndom. Så vill jag ha julpyntet.

Hur dekorerar ni ert hem till jul? Överdåd? Sparsmakat? Inte alls?

Lucka 3

I lucka nummer tre gömmer sig citrusfrukten clementin som ju för så många hör ihop med den svenska julen. När man hör människor diskutera vad som är svenskt kan jag ofta inte låta bli att dra på munnen, för när det gäller clementinen så kom den till Europa för 200 år sedan, från Indokina. Inte särskilt svenskt, eller hur!?

Jag blir alltid förvirrad när jag ska köpa citrusfrukter eftersom det som står på skyltarna ovanför frukten skiljer sig åt. "Mandarin", "clementin" och "satsuma". Jaha, och vad är det för skillnad då?  Nu tänkte jag reda ut det här.

Clementinen är en korsning av pomerans och mandarin och kom till 1902. Det var en algerisk präst som hette Clement i förnamn som är pappa till denna kärnfria lilla frukt. Marocko och Spanien är de länder som förser oss svenskar med clementiner.

Mandarinen har gott om kärnor och ratas därför av oss bekväma svenskar som ju vill ha så lite besvär som möjligt. Namnet sägs den ha fått efter den kinesiske ämbetsmannen mandarin, vars dräkt är orange.

Satsuman är däremot en japansk frukt som oftast är kärnfri. Den importeras från Spanien till Sverige. Jag kan inte hitta när frukten började säljas i Sverige men det spelar kanske mindre roll...

Källa: http://www.dn.se/ekonomi/mandarin-clementin-eller-satsuma/


Varför inte klippa till nu när det är billigt med citrusfrukter och göra egen clementinmarmelad? Billig men uppskattad julklapp också. Receptet är lånat från ICA provkök.

Clementinmarmelad

1 kg clementiner
1 kg syltsocker

Detta recept är gjort för 1 1/2 l portioner. När du ändrar antalet portioner så ändras också mängden i ingredienserna. I vissa fall kan detta resultera i att tillagningstiden behöver justeras.

Skär clementiner i tunna strimlor. Lägg dem i en kastrull, tillsätt syltsocker koka upp under omrörning. Koka kraftigt i ca 10 minuter. Häll upp den varma marmeladen i burkar.

 

Lucka 2

Dagens lucka innehåller bokstaven B vilket betyder att jag kan blogga om en av julens favoriter på matbordet - brysselkålen! Denna lilla runda, skrynkliga  kålvariant som älskas och hatas. Som barn förstod jag inte hur de vuxna kunde stoppa i sig dessa beska små förkrympta huvuden, men som vuxen började jag uppskatta just brysselkålen allt mer.

Redan förra året bloggade jag om brysselkål den andra december, men jag tycker nog att jag kan köra en repris. HÄR hittar du det årets recept som är en riktig goding!

Min morfar, som var trädgårdsmästare, odlade så klart brysselkål och jag minns hur glad mamma var när han kom till oss på fredagarna i sin morrande gamla Opel. Han klev ur och öppnade bakluckan och i bilen fanns det olika lådor och påsar med alla säsongens grönsaker och frukt. Vintertid just kål och rotsaker. Jag förstod nog aldrig till fullo vilken lyx det var att ha en egen grön leverantör. Morfars brysselkål och allt annat han odlade var garanterat obesprutat och ekologiskt och närodlat och vad du vill. I våras när vi bloggare besökte Ugglarps grönt fick jag nya tips om brysselkål. Jag åt den till och med på pizza hos Lisa Lemke.

Den här julen tänker jag laga mycket kål. I Allt Om Mat julspecial 2014 finns ett recept på brysselkål som jag redan har hunnit prova. Mycket enkelt men raffinerat. Ät de små huvudena till kött eller valfritt vegetariskt alternativ. Astrid och aporna tillverkar riktigt goda "Göttbullar" som funkar fint till denna gröna rätt.

Brysselkål med ingefära och honung

500 g brysselkål
2 msk smör
2 msk flytande honung
1 msk riven ingefära
1 tsk flingsalt

Ansa brysselkålen så att smuts och dåliga blad går bort. Stek kålen ca 4 minuter på medelvärme. Tillsätt honung och ingefära och fortsätt att steka i ca 4 minuter till, tills kålen blir liksom lite karamelliserad men akta så att inte sockret i honungen bränner! Höj värmen en aning om så behövs. Salta efter behag.

Lucka 1

I dag börjar min adventskalender med en ”lucka” att öppna varje dag fram till julafton. För att göra det lite enkelt för mig själv tänkte jag följa alfabetet (jag är ju inte svensklärare för inte) och dagens lucka börjar således med bokstaven A.

Bild: http://sv.wikipedia.org/wiki/

Amaryllis#mediaviewer/File:Hippeastrum_Baby_

Star494290997.jpg

Amaryllis är den näst vackraste julblomman för mig. Hög och ståtlig tronar den i sin kruka och liksom blickar ner på hyacinter och julstjärnor. Vanligast är väl färgen röd, men själv köper jag alltid vit amaryllis. Vitt är över huvud taget den vackraste julfärgen tycker jag.

Amaryllisen finns i många olika färger och sorter. Linné trodde en gång att den sydamerikanska och den sydafrikanska amaryllisen var av samma familj men där bedrog han sig. Det är en invecklad historia men om du vill läsa mer om amaryllisens namn och släktskap kan du klicka HÄR.

När jag köpte min amaryllis för några veckor sedan frågade jag i butiken hur jag skulle göra för att den skulle blomma precis lagom till första advent. Kvinnan bakom disken i den aktuella blomsterbutiken var måttligt intresserad och svarade mycket vagt på min fråga. Ingen vidare service, men jag använde sunda förnuftet och i lördags kväll slog den ut som på beställning. Slottsträdgården i Ulriksdal ger HÄR fina tips på hur du ska sköta din amaryllis för allra bästa resultat.

Vilken är din favorit bland julblommorna? Eller är du rent av allergisk mot julblommor? Flera av dem har ju ganska stark doft, som hyacinterna och tacetterna (som i min näsa faktiskt luktar katt-piss!).

Advent står för dörren

Advent står strax inför dörren och jag tänker att i år ska advent verkligen innebära det som ordet betyder, nämligen ankomst. Som religionslärare missar jag aldrig chansen att berätta vad ordet står för eftersom jag tycker att det är viktigt att förstå vad det egentligen är man firar.

Ingefärssnitt är mums!

Men är det någon som firar frälsarens ankomst? Jag, som inte är kristen gör det inte. Vad är det då jag firar? Ja, julens ankomst är jag inte så noga med. Själva julen tycker jag mest är ångestfylld och jobbig. Jag är alltid lika glad när julafton är över. Men advent. Det är en tid av mys, glögg och samvaro.

Nu när jag har varit hemma har jag passat på att pilla och greja lite med blommor och mossa. Jag har hängt upp ljuskronan i köket och satt fram mormors silverljusstakar från tjugotalet. Jag har köpt hem tre sorters alkoholfri glögg och provsmakat två av dem. Det fina med glögg utan alkohol är att man kan köra bil även om man har druckit av den. Måste man ha sprit i glöggen kan man få det, men för mig är det inget måste. Bäst är Dufvenkrooks glögg med smak av portvin och fikon. Julig och med fin färg. Gott till hembakade ingefärssnitt! Jag stoppade i en tesked malen kanel också - därav den bruna färgen.

I vardagsrummet har de vanliga kuddarna ersatts med röda och i fönstret står amaryllis i knopp och vill opp. Vita amaryllisar som jag tycker är allra, allra vackrast. Numera är det inte så mycket juligt pynt hemma hos oss. När lilla B och stora F var små fyllde de sina fönsterkarmar med tomtar, änglar och annat vackert så att det inte gick att öppna fönstren på en månad. I granen hängdes allt hemgjort pynt upp liksom smällkaramellerna från dagis och det obligatoriska glitteräpplet i papier mache som tillverkades varje år. Lilla B frågade mig för ett tag sedan hur jag kunde gå med på att ha en sån ”ful” gran när de var små!? Svaret var att det var deras gran och att de fick bestämma pyntet. En tjusig gran kan man ha när inga barn finns hemma, och den ska jag blogga om närmare jul.

Vännerna Mårtensson

I dag bjuder jag på en länkning till ett enormt gott men ganska lättlagat recept hos Mårtenssons kök. Jag lagade detta till mig och J i fredags och det satt som en smäck. Tack för det Anki och Håkan.

Långsamhetens lov

När man är hemma några veckor som jag har varit nu, får man mycket tid att tänka. Det kan vara både bra och dåligt. Det som har varit bra för mig är att jag har hunnit sörja min pappa som gick bort för fem veckor sedan. Jag har haft tid att reflektera över vår relation och all den glädje som han gett mig genom livet. Det har varit fint. Jag har också haft tid och möjlighet att gråta ut. Ensam hemma med min lilla hund som sällskap och tröst. Livet har gått långsamt, så långsamt.

Jag fick ta farväl av min pappa först då han dog, och jag satt med honom in i sista andetaget. Sen på begravningen och minnesstunden efteråt då min familj var hos mig och vi kunde stötta varandra. Det var inte optimalt att en operation var inplanerad mitt i begravningsbestyren men sånt kan man ju sällan påverka.

Jag har alltså varit hemma i fyra veckor nu och det är märkligt hur dagarna går. De första veckorna stapplade jag fram på ena foten och med kryckors hjälp. Det tog hela dagarna att komma upp, tvätta av mig, klä på mig och äta. Jag läste mycket och tittade en del på film. Jag sov mycket. Väldigt mycket. Tiden går långsamt utan att det blir tråkigt eftersom jag har att göra. Det är bara det att jag gör andra saker än jag brukar.

Nu är jag, trots en elak infektion i foten, på benen rätt bra. Fortfarande har jag en krycka med mig när jag går ut. Den är en signal till stressade människor att jag faktiskt inte kan flytta på mig så snabbt. Trots det upplever jag hur människor missar att ta hänsyn. När jag skulle stiga av bussen igår, efter ett besök på apoteket, knuffades jag åt sidan av två unga gossar som skulle på bussen innan jag stigit av. Jag har fått både en och annan törn av förbipasserande när jag varit ute och gått, eftersom jag inte gått fort nog i deras ögon.

Kort från lilla B

Det som har varit positivt är att så många har varit så oändligt snälla mot mig! Många har rest sig på bussen när jag kommit haltande. Flera har erbjudit sig att bära min väska (kanske väskryckare, haha?) Jag har fått mycket hjälp av min familj och så många fina kort, brev och presenter av vänner nära och långt borta.

Det är en fröjd att få ett fint kort med posten. Häromdagen ringde lilla B till mig och undrade varför jag snörvlade så i luren. Jag lyckades hulka fram att jag var så rörd av kortet hon skickat mig. Det fina kortet med de fina orden. Sånt gråter jag för. Samma sak med stora F. Hon skickade lakrits och ett gulligt kort. Stora näsduken kom fram. Liksom när Mårtenssons skickade ett fint kort med vackra ord. Tåreflöde!!! Bästa barndomsvännen Sanna skickade också ett paket som fick tårarna att spruta. Tack!!!

Jag och min pappa

Jag är också så glad över hälsningar på Facebook, Instagram, sms och telefonsamtal. Nu ska allt bli bättre tänker jag. Jag dricker kaffe med smak av äpplepaj och tänder ljus för min pappa. Jag tittar på hyacinterna och den knoppande amaryllisen. Lyssnar till hundens snarkningar och grannens dammsugare.

Livet går vidare.

Jag lever

Efter lång tystnad tänkte jag ta upp bloggandet igen. Orsakerna till att jag tog en paus är många. Vi har haft två dödsfall i familjen under året som gått och i somras dog en vän till mig. Mycket sjukdom har drabbat oss under året och det har inte funnits ork att ens läsa andras bloggar. Ibland måste man sätta sig ner och fundera på vad man vill med livet och bloggandet och det är det jag har gjort nu.

Min blogg kommer att få en lite ny inriktning och matbloggandet får kanske flytta lite på sig. Jag kommer att blogga om stort och smått, mat och tjat men det blir en blogg som inte har pressen på sig att hela tiden leverera nya recept och att hänga med i foodie-svängen. Därmed inte sagt att den inte kommer att handla om mat, för mat är bland det bästa jag vet!!!

Ni som följt mig förut men som tycker att det var bättre förr, tackar jag för en rolig tid. Ni andra som vill fortsätta att läsa hälsar jag välkomna tillbaka! Nya läsare välkomnas också!