Nybakad student

Jag som älskar att baka ska i dag uppvakta ett annat bakverk, nämligen en nybakad student. I skrivande stund sitter han förmodligen och dricker champagne (eller nåt bubbel ditåt) med sina klasskamrater. (Champagnefrukost - jag minns inte ens om vi hade nån sån när jag tog studenten?)  Han springer ut med mössan på, klockan ett men jag ska uppvakta honom först efter jobbet. Vi har köpt fina glas som jag hoppas att han ska ha glädje av.

Lille A för några år sen, med cool frisyr...

Lille A var sju år när jag träffade honom första gången. Liten och go med gropar i de runda kinderna. Tokig i godis och TV-spel och att bygga med lego. En liten sockerråtta med bus i blick och skrubbsår på knäna. Han åkte in-lines och glömde hos vem han lagt sina skor, somnade i soffan då vi tittade på Robinson och vaknade morgonen därpå klockan sex av att hans storebror ville brottas. Under vilda tjut från TV-rummet, rusade hans far (jätteglad att vakna kl. sex en lördag) till undsättning och med en (hrm) kraftig förmaning. Lille A älskade "sås och sylt" och drack sås direkt ur såssnipan i smyg. Han slickade ren dessertskålen med en teknik som skulle göra vilken godissugen vovve som helst avis.

Lille A är vår siste student, om jag räknar alla våra fyra barn, mina och J:s. Lille A är nu rätt stor. Lång som en fura och snygg som jag vet inte vad. Han har en vacker flickvän och ska sommarjobba efter studenten. Vad det sedan blir av honom vet vi inte än, men jag är säker på att det blir något bra. Han har så många kvalitéer och även om han är minstingen är han att räkna med.

Jag är stolt även om jag inte kan komma på någonting jag har gjort för att bidra till denne unge mans utveckling. Han har själv tagit sig i mål nu och det gör mig stolt.

Grattis Lille A - du är så himla bra!

Våga och vinn?

I min ständiga jakt på spännande, intressanta, sorgliga eller roliga böcker att läsa (helst allt på en gång) har jag upptäckt en trend i bokvärlden, som jag tidigare inte sett så tydligt. Människor skriver om människors längtan efter att förverkliga sina drömmar på de mest skilda sätt. Någon tar över sin mammas hattaffär, någon startar ett hotell mitt i krisen efter sin skilsmässa, en annan renoverar ett förfallet hus och förvandlar det till sitt drömhus och så vidare.

Möjligen är det så att jag upptäcker alla dessa berättelser då jag själv går och funderar på vad jag ska göra av mitt resterande liv? Idéer saknas inte, men pengar. Hur ska man våga byta en fast och trygg lön och en kommunal anställning mot ett liv i ekonomisk osäkerhet? Jag som är född i oxens tecken lutar mig ju ständigt mot trygghet och materiell standard... Om man nu tror på sånt.

Butiken är på gång!

En bekant till mig håller på att öppna upp en antikhandel, lanthandel och bed and breakfast. Precis som jag skulle vilja göra. Det är bara det att jag inte kan lägga golv, byta rör, lägga tak, sätta upp en gipsvägg osv. Men allt det andra kan jag. Bädda sängar, laga frukost, baka kakor, koka kola, tillverka saker att sälja, koka kaffe med mera. Jag kan faktiskt lite till men det verkar så skrytigt att räkna upp allt, haha!

Skämt åsido - hur vågar man satsa allt på ett kort i min ålder? Vissa ger upp sitt tidigare liv och flyttar till ett gammalt hus och bygger upp ett nytt liv. Hur får de pengarna att räcka? Måste man ha en rik man eller kvinna bakom sig som stöttar ekonomiskt? Jag undrar, och jag är seriös i min undran. Hur gör man?

Jag återkommer med mer om min kompis butik när den är fix och färdig, så att ni kan besöka den.

Flyttröj och oxrullader

Jag startar veckan med att presentera ett ord som jag tycker används alltför sällan - oomkullrunkelig. Ja, ni ser ju själva vilket asymmetriskt och spännande ord detta är! Vilka möjligheter! "Läraren var oomkullrunkelig" i sitt beslut". Det låter något det!

För övrigt har jag haft en hektisk helg med röja.slänga-packa som ledord. J håller på att montera ner sitt hem, för att flytta hem till mig om ungefär en månad. Saker slängs eller packas ner. Vissa saker för att plockas upp igen hos mig och andra för att läggas i förrådet.

Lilla B, tre år, diskar. Foto från farmor.

Hemma hos mig sorterar jag, plockar undan, slänger och gör plats för Js saker. Minnen går i soporna och det kniper i mitt hjärta. Teckningar från lilla B och stora F. Lappar där det står "häjerikakanenteveblvener" från lilla B. Fritt översatt: "Hej Erika. Kan inte vi bli vänner?" En lapp jag fick när jag varit arg på henne som liten.

Det är skönt att bli av med saker men det tar mycket kraft och energi. Det gjorde också den trasiga byrå som jag försökte montera ner igår. Efter att ha försökt hitta spärrarna som gjorde att lådorna inte gick att dra ut, fick jag ett mindre anfall och drog ut desamma med våld under arga tillmälen. De ord jag yttrade tänker jag inte skriva här, men jag är själv förvånad över min fantasirikedom. Jag har en tendens att alltid svära med samma ord men igår hittade jag på flera nya varianter. Jag är svensklärare och jag hävdar att svordomar INTE är ett tecken på dåligt ordförråd, tvärtom. MEN... de ska användas med måtta och kanske sparsamt i barns närvaro.

Vad har jag ätit i helgen då? Jo, köpepizza (så gott för en gångs skull), lasagne och oxrullader. Jag vet att rullader är vintermat men jag blev så galet sugen på det, nu när jag faktiskt unnar mig att äta rött kött då och då. Ibland lite för ofta, men jag jobbar på att låta bli och då enbart av hälsoskäl. Sedan att det är miljövänligare att inte äta kossa är bara en bonus!

Men... mormors oxrullader går inte av för hackor. Länge, länge ska de koka så att köttet blir så mört att det faller isär. Jag köper oftast fransyska i bit och skivar själv. Det är svårt att skära tunna skivor men jag brukar banka ut köttet med min bak-kavel. Jag äter rulladerna med pressgurka, vinbärsgelé och kokt potatis av mosig sort.

Oxrullader à la Eva

Bild: TV4

600 g (8 skivor) tunt skivat ytter- eller innanlår av oxe

3 morötter

1 gul lök

1 msk fransk senap

100 g hackad bacon 

1 l ox- eller kalvbuljong

2 msk tomatpuré

salt och peppar

Gräddsås

buljongen från rulladerna

3 dl vispgrädde

1 msk svartvinbärsgelé

nymalen vitpeppar

Lägg ut köttskivorna på en skärbräda och bred på senap och hackad bacon. Rulla ihop köttet och fäst med en tandpetare så att det blir en liten rulle. Stek dem i smör så att de får färg och lägg över dem i en gryta. Lägg i bitar av morot, löken i klyftor och tomatpurén. Häll på buljongen och låt rulladerna bräsera ca en timme, eller tills de är så möra att man lätt kan dra loss en bit kött från rullarna. Salta och peppra efter behag.

Salta tillbehör vid grillen

I dag tänkte jag bjuda på ett par goda tillbehör till det grillade, för jag antar att ni likt mig själv har grillplaner om vädret är med er? Ur den fina boken Lakrits som jag fick av stora F, plockar jag ett lakritssalt som ska smaka gott på kött. Huruvida det är gott på vegetariskt vågar jag inte säga, men allt är väl till för att prövas? På quorn är ju det mesta gott, så varför inte!?

Lakritsgranulat ska inte förväxlas med lakritspulver. Granulat består av malda eller krossade stänger av rålakrits och kan köpas hos bland annat Borgeby kryddgård eller hos Malvia.

Lakritspulver kan man köpa hos Panduro eller i vissa välsorterade mataffärer.

Bild ur boken Lakrits

Lakritssalt

(knappt 1 dl)
4 msk flingsalt
1 tsk lakritsgranulat
1/2 msk torkad finhackad vitlök
1/2 msk torkad timjan
1/2 msk chiliflakes

Blanda alla ingredienser och förvara i en lufttät burk

Till grillat passar det också fint med en bbq-sås med lite sälta. Ur samma bok presenterar jag...



BBQ-sås kryddad med lakrits

ca 8 portioner
4-5 plommontomater
1/2 dl strösocker
1/2 dl ljus sirap
2 msk rödvinsvinäger
1/2 - 1 dl vatten
2 msk worcestershiresås
2 msk kinesisk soja
1/2 tsk lakritspulver (köp på Panduro)

Tärna tomaterna och blanda dem med resten av ingredienserna i en rostfri kastrull. Koka upp och låt sjuda i 10 minuter under omrörning. Mixa blandningen med en stavmixer och passera eventuellt genom en sil. Låt såsen kallna.

Att göra visit

Ur Husmoderns presentbok ”Värdinnans ABC” följer nu lite nyttig samhällsinformation kring hur man egentligen ska göra visit. Hur dags gör man visit? Det framgår av denna eminenta bok att om unga frun gör visit vid samma tider som hon var van vid där hon först bodde, måste hon fundera på om den ”passar i Håköping?”. Kanske dyker man upp då familjen sitter och äter? (Ve och fasa!) Skulle man då bli mottagen känner man sig förmodligen som en inkräktare (författarens åsikt). När man sedan sagt adjö och kommit ut på gatan ”skyller man naturligtvis på den där familjen. Hur kan folk äta så tidigt?”

Att göra visit verkar vara en hel vetenskap, men författaren slår fast att man måste ta seden dit man kommer även om man råkar vara från Paris. Om man INTE söker umgänge behöver man dock inte anpassa sig efter nya ortens seder. Bokens lår också fast att det kan hända att ”nykomlingarna kanske rent av vilja reformera det efterblivna Håköping?” Detta avråds man bestämt ifrån att försöka sig på. Särskilt om man är av lägre rang (än vadå?)

Boken tar vidare upp olika slags visiter och hur man lämnar sitt visitkort (ni trodde väl inte att man kunde göra det hur som helst!?). Sedan får man veta att frun kan behålla pälsen på om den är snygg men att en kappa som inte är presentabel ska tas av. Klänningen ska ha långa ärmar – om ni nu trodde något annat. Handen ska sträckas fram för hälsning enligt konstens alla regler och man säger sitt namn efter olika bestämda turordningar. Ibland presenteras man av värdinnan och herrns namn sägs före damens och yngre före äldre om nu inte det handlar om en verkligt gammal herre (?).

Har man hembiträde krävs det att hon (knappast en han eller hen) kan hon ha ljusblå klänning med snibb men med serveringsförkläde som hon tar på när det ringer. Vid middagens servering byter hon snibben mot en spetsmössa.

Ni förstår ju själva att jag aldrig mer kommer att reda ut att gå på visit efter detta. Jag aviserade de kära bloggarna Mårtenssons om att jag och J tänkte susa förbi deras hemort i sommar men efter att ha läst detta vet jag inte. Men vi får väl ses på lokal. Hoppas nu inte att jag hittar en massa krångliga regler kring det, för då lär vi aldrig mer kunna hälsa på nån, haha!

Det var allt för denna gång. Men misströsta icke! Ni har spännande avsnitt att se fram emot. Vad sägs om ”Vad skola vi ha för vin?” eller ”Hur man skall ordna ett kafferep”? Visst lockar det och drar i fantasinerven! 

Ett lakritstrolls födelsedag!

Jaha, nu har jag alltså fyllt år igen. Det var en lugn och skön födelsedag med många fina presenter. Det började med att lilla B kom in och sjöng för mig, tvåstämmigt. Innan jag fattade galoppen trodde jag att hon hade köpt ett sånt där spelande och sjungande födelsedagskort men rösten verkade allt för bekant. Det var så klart stora F som sjöng genom lilla B:s högtalare i telefonen. Finurliga barn har jag!

Bild: Helén Pe

Jag fick så många fina saker. Världens bästa resenecessär från Weleda full med små finfina flaskor att ta med på resan till Edinburg om två veckor lite drygt. Det var lilla B som förärade mig denna, jämte en del annat smått och gott (varav en del redan hamnat i magen kan jag säga). Av stora F fick jag boken Lakrits, vars författare jag träffade på lakritsmässan tidigare i år. Hon heter Elisabeth Johansson och har ni inte den här boken kan jag starkt rekommendera er lakritsälskare att önska er den i present. Man kan ju också köpa den till sig själv. Recept kommer på bloggen inom kort! Till dess kan ni provläsa några av hennes recept HÄR!

Av J fick jag superfina örhängen som passar till ett vackert halsband han gett mig förut (snäll J!) och av bästa liverpoolaren fick jag en musselmiddag att ta ut framöver. Fina limegröna islådor av silikon fick jag också och nu ligger de i frysen och väntar på att jag ska ta en drink (inte söndag kväll, nej). Av Sanna, min finaste barndomsvän, fick jag en bok med den passande titeln ”Kärringar”. Jag tror att hon liksom jag tänkte på sig och mig, hihi!!! Jag fick presentkort från världens bästa farfar och farmor (till mina barn då) och lite annat som jag just nu inte kommer ihåg att räkna upp. Men TACK alla fina!

Två puddingar!

En av de allra bästa presenterna var att träffa vännerna Sofia och Andrea från Hjo och Tidaholm, IRL. Sofia var här för att springa göteborgsvarvet (tokfia!) och Andrea var med för att heja på. Vi satt och drack kaffe på Linnégatan och det kändes som om vi alltid känt varandra. Tänk vad underbart att få nya vänner på det här sättet. Jag har inte hämtat mig ännu! Två helt underbara tjejer som jag tyckte lika mycket om i verkligheten som jag hoppats på. 

Stort tack till er båda, som förgyllde min födelsedag på ett så underbart sätt!!! Och godiset var jättegott!

På kvällen var det festivaltittande och jag blev helt kär i vampyren från Rumänien. En karl i min smak. Operadiva och huggtänder, grrrrrr! Låten var kanon!!!

Bild: 

Bloggisträff och kanske tårta

I dag blir det ett kort inlägg, för jag har lite annat att pyssla med. För många (nästan oräkneliga) år sen låg fru IngaBritt Wikström i en sal på lasarettet och led. Men kring fem över ett, den artonde maj i nådens år, föddes ett litet flickebarn till sist. Jag!

Min födelsedag ska firas lugnt och stilla. Mina bästa födelsedagar är de som smyger förbi utan att jag själv behöver städa, fixa o greja. Därför blir det fika på stan i dag, inte hemma. Jag är lite extra glad att min bloggvän Sofia ska springa göteborgsvarvet i dag (23 graders värme...) så vi kan ses äntligen. Detta har vi pratat om så länge, att äntligen ses. Med sig har hon vännen Andrea som jag också "lärt känna" i bloggvärlden. Det ska bli sååå kul att träffa er, tjejer!!!

Så; en födelsedagskram från mig till er. Over and out!