söndag 14 december 2014

Lucka 14

Tredje advent och vi har hunnit fram till bokstaven N som i nötter i kalendern. Om det är något jag förknippar med julen så är det nötter. Hasselnötter, valnötter, mandel, pekannötter... Som barn kunde jag bara inte förstå hur människor kunde sitta och knäcka nötter och äta dem som om det vore gott!!!??? Min käre far knäckte nötter så det krasade under fötterna på oss vid soffan där han suttit. Själv åt jag det absolut inte.

www.bakedperfection.com
Fortfarande vill jag gärna göra något med nötterna när jag ska äta dem. Eller ha dem till en sallad eller liknande. Att sitta och knäcka nötter och äta dem som de är passar mig inte alls.

Till jul gör jag gärna godis som ni vet, och de här pekannötterna med kanel, salt och socker är nog favoriten. Jag har fått låna bilden från en annan bloggare och receptet kommer ifrån henne också.  Jag publicerade det här receptet redan 2012 men det är värt en repris! Pekannötter är dyrt så ät dem med andakt!

Pekannötter med kanelsocker

2 äggvitor
1/2 matsked vaniljextrakt
1/2 matsked vatten
450 g pekannötskärnor
2,3 dl socker
1 matsked malen kanel
1/2 tesked salt

Sätt ugnen på 120 grader. Lägg ett bakplåtspapper på en bakplåt. Blanda äggvitor, vanilj och vatten i en förslutningsbar påse. Blanda socker, kanel och salt i en likadan påse. Lägg nötkärnorna i påsen med äggviteblandning. Förslut påsen noga och skaka tills nötterna är täckta av smet. Häll över nötterna i påsen med sockerblandningen. Förslut och skaka tills nötterna är täckta av kanelsocker. Sprid ut nötterna på bakplåtspapperet. Baka dem i ugnen i en timme. Rör om ibland så att de får färg på båda sidor.

lördag 13 december 2014

Lucka 13

Igår åt jag musslor på restaurang och svimmade nästan av lycka!Godaste vännen Pernilla som talar italienska flytande imponerade stort på såväl mig som på servitören på That´s amore. Pastan var al dente och vi var i himlen. Men nu över till en annan slags mussla.

I dag är det nämligen dags för bokstaven M som i mandelmusslor. Det fanns väl knappt ett julkalas förr utan att man bjöd på mandelmusslor fyllda med vispad grädde och sylt!? Min mormor (M igen!) bakade alltid dessa kakor och till skillnad från min kära mor (M) klagade hon aldrig över att de inte lossnade från sina formar. Jag tror att det kan ha berott på att hon använde smör i degen och inget margarin eller nåt annat hemskt.

Bonniers kokbok
Mandelmusselformar kan man fynda på loppis för nästan inga pengar alls. Det tycker jag är riktigt bra för varför köpa nya när det finns fullt dugliga begagnade!? Jag har en hel hög i källaren men bakar mycket sällan mandelmusslor tyvärr. Kanske ska jag slå till och baka ett gäng den här julen? I kylen står hjortronsylt som jag tycker är mycket gott att ha i dessa musslor. Rceptet är hämtat ur Bonniers gamla kokbok från 1960-talet. Det är ursprungligen tänkt att göras i en pajform som en enda stor mussla, men funkar fint även till småmusslor.

Mandelmusslor 

50 g sötmandel (använd färdigt mandelmjöl istället om du vill)
200 g smör
1 dl socker
5 bittermandlar
1 ägg
300 - 350 g vetemjöl

uppvispat ägg

Skålla, skala och mal mandeln.Blanda samtliga ingredienser (utom det uppvispade ägget) i en skål och forma en smidig deg. Smörj mandelmussleformar med smör och klä dem sedan med degen. Grädda dem i ca 200 g ugnsvärme och passa dem noga så att de inte bränns. Jag ha ingen tid på det här receptet, men skulle tro att det tar ungefär fem minuter i ugnen. De ska ha en aning färg men inte vara brända i kanterna.

Låt musslorna svalna och vänd dem försiktigt ur sina formar. Vispa grädde och blanda med sylt eller varva i kakorna. Mums!

fredag 12 december 2014

Lucka 12

I dag ska jag gå på möte i Musselakademien, så inlägget för bokstaven L blir mycket kort. Imorgon är det ju Lucia-dagen med allt vad det innebär gällande firande, lussande och så. Jag har en plan med min vän Pernilla och går den i lås överraskar vi någon imorgon bitti. Var beredd - det kan bli du!

Lilla B (till vänster) som Lucia 1996

torsdag 11 december 2014

Lucka 11

Dagens lucka innehåller den elfte bokstaven i vårt alfabet, nämligen K. När jag har svenska med mina elever framhåller jag vikten av att stava kol och kål rätt. Även på gymnasienivå kan det vara svårt att stava rätt och det finns inte det stavningsprogram som hittar fel i meningen ”Han lade kål i den nyinköpta grillen och hällde tändvätska över den.” För visst är kål ett ord – även om kål med Å inte passar att lägga i grillen. Vän av ordning menar kanske att visst kan man grilla kål, även om det inte är så lämpligt att dränka den med tändvätska…  Ni vet vad jag menar.

Nåväl, ingen månad på året äts det väl mer kål än just i december månad. Jag har inga hållbara bevis för detta men tidningar, magasin, bloggar och TV-program svämmar över av olika recept på just kål. Rödkål, grönkål och brysselkål är traditionella inslag på det svenska julbordet som jag har svårt att vara utan. Grönkålen har fått ett enormt uppsving från att förut mest ha varit en vissnande dekoration på fatet med julskinka till att spela huvudrollen vid middagar och dessutom finnas i butik året runt.
För mig är svartkål en ny bekantskap som jag välkomnar med glädje. Häromdagen köpte jag en påse utan att ha någon egentlig plan för hur jag skulle laga till den. Jag prövade helt enkelt att steka den och äta den till en bit kött och lite rotfruktsgratäng. Det fungerade alldeles utmärkt.

Jag har inga direkta proportioner på mitt ”recept” men håll till godo ändå.

Snabbstekt svartkål med parmesan

Svartkålsblad
Parmesanost
Smör (INTE margarin eller något annat i den stilen)
Salt, svartpeppar

Skölj och torka av kålbladen. Riv bort den mjuka delen av kålen och släng den tjocka ”nerven” i mitten. (Eller spar den och använd den i en gryta).Strimla kålen och stek den på ganska hög värme i smör. Se noga till att den inte blir bränd men att den är krispig med tuggmotstånd. Krydda med svartpeppar. Ta stekpannan av värmen och strö över riven parmesan efter behag. Smaka av och salta om du tycker att det behövs.

Servera genast som tillbehör till en bit kött eller ett vegetariskt alternativ som t.ex. en stekt quorn-filé eller liknande.
 
Hos goa, fina, duktiga vännen med bloggen Malins diner hittar du ett härligt recept på en paj med svartkål - utan pajskal. Det låter som en paj för mig, som inte gillar det brödiga i en paj. Precis som med pizza är det fyllningen jag vill åt.
 
Bild från Malins diner
 

 


onsdag 10 december 2014

Lucka 10

Äntligen gläntar jag på lucka tio och vem kikar ut där? Jo, ingen jul utan Jesus! Eller? Som religionslärare är jag naturligtvis intresserad av Jesus, mannen, myten, legenden. Vem var han? Vad gjorde han egentligen och hur kunde denna man få så många människor att följa hans lära, att det blev världens största religion?

Jag har läst en hel del om Jesus, både i religionsvetenskapen på Göteborgs Universitet och i böcker som jag läst för nöjes skull. Jonas Gardell skriver om Jesus på flera olika sätt i sin bok med namnet "Jesus" kort och gott. Är du intresserad av Jesus tycker jag absolut att du ska läsa den. Intressant och välskrivet. Själv tror jag definitivt på Jesus/Isa som en historisk person snarare än som Guds son. Jag är fascinerad av hans liv och hans människokärlek.

För många är ju Jesus anledningen att fira jul. Så inte för oss. När mina barn var små plockade vi fram krubban till jul, trots att vi inte är kristna. Den hörde ändå till julen på nåt sätt och änglar, herdar, vise män och annat löst folk placerades ut bland grankvistar och stenar på bordet. Jesus lades i krubban där han låg snällt tills vi plockade ner honom och de andra i lådan igen. Ibland var det nån kamel på rymmen när lilla B inte kunde hålla sig men då var stora F där och plockade tillbaka den. Ordning och reda!

Nåväl, när barnen blev något större var de mer intresserade av tomtar och paket än av krubban och det var då jag som ställde fram denna. Först på juldagen lade jag Jesus i krubban, för rätt ska vara rätt. Nu tror jag kanske inte att det är så noga vilken dag han föddes men faktum är att i de flesta länder firar man juldagen snarare än julafton.

Kanske är det hädelse att jag en gång hade ett marsvin som hette Jesus men det är en helt annan historia.

tisdag 9 december 2014

Lucka 9

I dag på Anna-dagen ska man lägga lutfisken i blöt om den ska bli klar till julafton - glöm inte det!!!

Efter denna viktiga påminnelse går vi vidare och öppnar lucka 9 som innehåller bokstaven I som i inlagd sill. Det finns nog lika många recept på inlagd sill som det finns... ja jag vet inte vad jag ska jämföra det med. De flesta vill nog gärna lägga in egen sill just till jul, så även jag, och varianterna är många. Men ibland kan det vara skönt att köpa sillen eller åtminstone några sorter. Jag köper ALLTID senapssillen hos Klyftans fisk (!) i fiskaffären hemma på Radiotorget. Godare senaps-sill har aldrig gjorts, det vågar jag påstå.

Sill-tillverkarna lanserar "Årets smak" på sina inläggningar för den som tar den enkla vägen och köper sin sill. I år har jag köpt Klädesholmens sill med smak av björnbär och grönpeppar. Den är mycket god och verkligen köpvärd. På sin hemsida beskriver man sillen så här:

“En vacker bordeauxfärgad sill som går bra med resten av smörgåsbordet, men som även kan avnjutas i ensamhet”.

Peter Harrysson och Håkan Thörnström liksom Sigrid Bárány och Edward Blom sitter i juryn som utser årets sill, och beskrivningen lockar i alla fall mig.

Min pappa lade alltid in sin "världsmästarsill" som han kallade den. Till jul, påsk och midsommar. Det var en slags blandning av löksill och glasmästarsill och lagen var alltid vackert rosafärgad av rödlöken. Jag älskade pappas sillinläggning och i år gör jag den med en extra känsla av vemod. Pappa är inte med oss den här julen. För första gången på nära femtio år kan jag inte säga god jul till min pappa. Jag tänker att jag får tända ett ljus vid hans foto hemma på byrån, som så många andra kvällar, och spela lite fin musik medan jag gör sillen. Sinatra kanske... Även om pappa inte är här rent fysiskt
så lever hans sill vidare, som så mycket annat bra han gjorde.


Pappa Görans inlagda sill

1 burk urvattnad inläggningssill
1 dl ättiksprit (12%)
2 dl strösocker
3 dl vatten
1 rödlökar i skivor
10 cm purjolök i strimlor
1 morot i skivor
15 kryddpepparkorn
2 lagerblad

Skölj av sillfiléerna och skär dem i lagoma munsbitar. Koka upp vatten, strösocker och ättikssprit tills sockret har löst sig. Låt kallna. Krossa kryddpepparkornen mycket grovt. Varva sill, rödlök, purjo, morot, kryddpeppar och smulat lagerblad i en vacker burk. Slå på den avsvalnade lagen och låt stå i kyl i två dygn.

Ät och njut! Eller ge bort som present!





måndag 8 december 2014

Lucka 8


H som i hyacint är dagens luckas innehåll. Denna lilla växt är väl en av de blommor som starkast förknippas med svensk jul. Vit, rosa eller blå tillhör de vanligaste färgerna men även röd eller svartlila finns. Säkert finns det flera för den hängivne hyacint-älskaren. Själv köper jag vita eftersom de passar in bäst i mitt hem. När lilla B var liten var allt annat än en rosa hyacint otänkbart!

Den starkt doftande blomman har funnits i Sverige mer än trehundra år, så det är ingen nykomling precis! Det sägs att Ludvig XIV:s älskarinna Madame Pompadour var en slösaktig person som gärna använde sig av den dyrbara hyacinten för att smycka sig med levande blommor. 


Årets hyacinter i advent
Just doften är det som gör att vissa personer avstår från hyacinter i sitt hem. Vännen Anki tål dem absolut inte men löser problemet då hon får hyacinter i present ibland, med att ställa ut dem i trappuppgången där de gläder andra boende i huset. Smart tänkt tycker jag!

Som den obotliga lärarsjäl jag är kan jag inte låta bli att slå ett slag för en myt kring hyacinten. Ni vet - en lärare undervisar ju ofta utan att själv märka det... Texten har jag hämtat från Blomsterlandet där du kan läsa mer om hur du ska sköta din hyacint.
"Apollon var i den grekiska mytologien solens och ljusets gud. Han älskade den sköne ynglingen Hyakinthos från Sparta. En gång skulle Apollon lära ynglingen att kasta diskus. Det slutade tragiskt med att diskusen träffade Hyakinthos, som dog. Det var den svartsjuka västanvinden Zephyr, som styrde diskusen så att den träffade Hyakinthos. Där hans blod droppade till marken, där växte en skön hyacint upp."


Ljushållare är fint i en hyacintgrupp
Jag reserverar mig dock för sanningshalten i denna historia. Ha en alldeles strålande dag alla!