lördag 5 januari 2013

Telmas potatissoppa


När stora F var mer lilla f, gick hon på ett dagis i vårt bostadsområde. Detta dagis var väl inte något dagis att blogga om egentligen, då mina idéer om hur barn ska tas om hand inte riktigt går ihop med vissa av den personalens idéer. Låt mig säga/skriva att stelbenthet och principer aldrig har varit min grej…

Men… där fanns en mycket liten kokerska som hette Telma. Jag vet inte om hon egentligen hette det, men det var vad hon kallades i alla fall. Telma älskade sitt arbete och hon älskade god mat. Dagisbarnen älskade Telma OCH hennes mat. Mina barn har alltid varit duktiga på att äta det mesta och aldrig petat i grönsakerna eller ”hatat fisk”, så de var väl tacksamma att servera mat antar jag. Men även den mest kräsna unge fick något ljust i blicken när Telma kom dragande med matvagnen full av karotter med de godaste rätter.

Telma var från Sturkö i Blekinge så vi hade ju något gemensamt från första stund vi pratade med varandra. Hon var en ljuvlig människa, alltid glad utan att vara glättig. Hon besatt en stor visdom bakom sina pliriga ögon och jag kommer för alltid att tänka på henne med sin lilla vita kockmössa på sned. 

När stora F blev stor nog att prata riktigt rent (hon var nästan två år när hon började på dagis) så var det en rätt framför alla andra som hon pratade om att hon ätit på dagis. POTATISSOPPA! Denna soppa var tydligen något av det godaste man kunde äta på denna jord och jag tappade nästan hakan, för potatissoppa är väl inget jag nånsin lagat eller ens tyckt om. Ja, inte för att jag tyckt att det smakade illa eller så, men potatissoppa liksom. Menlöst, färglöst, smaklöst… Men inte Telmas soppa. Den var världsberömd på hela dagis.
Foto: Linnea Swärd

I dag, när lilla B kom hem från jobbet, sjuk, frusen och jättetrött frågade jag om det fanns någonting hon kunde tänka sig att äta även om hon mådde dåligt. Hon önskade sig då potatissoppa, och det var då jag kom att tänka på Telmas soppa. Om jag ska vara ärlig har jag nog lagat potatissoppa högst två gånger tidigare i mitt liv, men jag bet ihop och tänkte att kunde Telma så kan väl jag. Typ…
Lilla B är mycket lojal mot sin mamma, så jag vet inte om det var så gott som hon sa att det var, men hon åt upp allt i skålen hon fick. Receptet hittade jag på www.tasteline.se

Jag vet inte när Telma gick i pension men jag vet att sådana människor som hon, görs helt enkelt inte längre…

Potatissoppa till Telmas minne

Ingredienser
8 st potatisar
1 st gul lök
1 st vitlöksklyfta
2 msk smör
2 dl vatten
6 dl mjölk
1 st hönsbuljongtärning
salt och peppar

Tillagning

1. Skala och skiva potatisen i mindre bitar. Skala och finhacka löken och vitlöken.
2. Fräs lök och vitök i smöret i en kastrull, utan att det får färg. Tillsätt potatis, mjölk, vatten och buljongtärning.
3. Låt soppan koka cirka 10 minuter tills potatisen blivit mjuk. Smaka av med salt och peppar.
4. Mixa soppan men spara en del potatisbitar för varje portion. Servera med vitt bröd.

Recept: Mia Troberg Elonq




11 kommentarer:

  1. Telma låter som en underbar människa! Potatissoppa har jag aldrig ätit. Potatisgröt är något min mormor gärna äter, men det har jag aldrig heller testat! Kram och ha en fin söndag!

    SvaraRadera
    Svar
    1. Potatisgröt låter ju inte så kul men är säkert gott! Kram!

      Radera
  2. Det är fint med sådana människor! Mina barn hade en Ulla som lagade maten på dagis och vi får fortfarande laga Ullas makaronipudding och Ullas kokärter osv :) Kram!

    SvaraRadera
    Svar
    1. Ullor växer inte heller på trän! Kram!

      Radera
  3. Vilken underbar kokerska ja i dag är det mest storkök som lagar mat till barnen. Potatissoppa har jag knappt heller aldrig gjort det brukar bli potatis och purjolöksoppa. Men din soppa ska jag nog testa :)

    SvaraRadera
  4. Vilken härlig människa Telma verkar vara... nästan som en mormor eller farmor, underbart! =)

    Önskar dig en fin söndag, kram!

    SvaraRadera
  5. Ja, sådana människor som er Telma är absolut väl värda en hyllning då och då, de växer inte på träd känns det som! Tänk vilka minnen mat kan skapa och frambringa, det är ju helt underbart. Fast just mattanter är nog något som många av oss inte har så trevliga minnen av, tyvärr, känns lite som flourtanten som brukade komma på besök:)

    Ha en riktigt fin vecka nu,
    kramar från oss båda.

    SvaraRadera
  6. Härligt med sånna människor... Tänk vad glad hon skulle vara om hon såg ditt inlägg om henne:)

    Kramar från Victoria på www.victoriasprovkök.se

    SvaraRadera
  7. Hurra för Telma underbart inlägg som alltid fina Erika stor kram från Hjo där vi nu landat ; ) framför datorn! kram Sofia

    SvaraRadera
  8. Åhh ja så gott :) Vi hade en Ellen på vår skola. Hon var nog större i storleken än Telma men annars rätt så lik. Hon lagade den godaste maten och sken som en sol. Hmm ja vi hade en Sally också men inget mer sagt om det.

    Just nu skulle jag verkligen behöva nån slags supersoppa som gör mig frisk. Febern är borta men jag mår pyton :(

    Kram!

    SvaraRadera
  9. En Thelma skulle alla barn ha på sina dagis ( och skolor).
    Mina stora barn hade en Katarina ( som var som en Telma) och hon gjorde underbar morotssoppa, ingen av alla de varianter jag gjort här hemma sen har kunnat mäta sig med Katarinas soppa. jag tror jag ska maila och be om receptet för jag tror hon jobbar kvar :)

    Verkar för övrigt vara potatissoppans vecka denna vecka, har en sats som står och kokar på spisen nu till i morgon. Med riven ost och bacon som toppning och med lök, purjolök och palsternacka i.
    ha det gott!
    // Lena från make a head food

    SvaraRadera