Lakrits och choklad - två av livets grundpelare enligt mig

Jag vet att det är nyttigare med morötter och gurka än godis. Det vet nog alla. Jag önskar att jag var den där nyttiga typen som hellre åt en avocado än en chokladbit, hellre grönt te än en coca cola och hellre en kikärtsbiff än friterade räkor. Nu äter jag väl hyfsat bra mat för det mesta, men jag är kanske lite väl förtjust i just lakrits och choklad.

Nyttigt och gott, men inte godis!

Sista helgen i mars var det Lakrits-, choklad- och delikatessfestival här i Göteborg. Den heter officiellt Göteborgs Choklad- och lakritsfestival. Man har utökat festivalen från att bara handla om lakrits, till att omfatta också annat. Det är nog ett smart drag eftersom lakrits är en trend som jag misstänker kommer att dala lite de närmaste åren. För ett par år sedan började lakrits bli hippt i matlagning och bakning. "Alla" gjorde lakritspanna cotta och glazade kött med lakritsgranulat. Åtminstone alla tongivande inom matlagning som TV-kockar med flera. Böcker gavs ut om lakrits och nya butiker växte fram. Ett exempel på detta är lilla 17 m2 lakrits på Plantagegatan i Göteborg. En guldgruva för lakritsälskare som jag!

Festivalen hölls på ett hotell mitt i Göteborg och i år var det aningen färre utställare än tidigare år. Det kändes lite som om de kvarvarande höll en genomgående hög kvalitet och som om de verkligen gillar lakrits och inte bara har hakat på en trend. Smakproverna var många och jag kan lugnt säga att jag fyllde min dagskvot av lakrits (50 g) utan att betala ett öre denna dag. Dessutom vann jag gissningstävlingen hos Nammi godis, så jag ska snart åka till Sega gubben och hämta ut ett helt kilo isländsk lakrits - vilken lycka!!

Nammi godis
Isländsk lakrits av mycket hög kvalitet. Islänningarna var först med att kombinera choklad och lakrits, åtminstone vad jag vet. (Själv har jag alltid käkat en kombo av en ruta mjölkchoklad tillsammans med två lakritsbåtar och tyckt att det vara det bästa godiset någonsin.) Nammis lakrits är mestadels salt och överdragen med bra choklad av god kvalitet. Inget billigt skräp inte, och priset är högre än plockgodis - fattas bara annat. Bombur, Djupur och Draumur - bara namnen får mig att vilja ha mer!!

Lakritsmaränger är inte heller helt fel...

Vanligen gör jag egen lakritskola som är väldigt god men nu får det nog anstå ett tag. Jag har ett helt kilo lakrits att äta upp först...

Glöm inte att det är Lakritsdagen nu på lördag...

Lakritsmaränger

Lakritsmaränger är numera standard i vårt hem. Jag tycker att vanliga maränger är på tok för söta, men med lite lakrits i smeten blir sötman mindre framträdande och smaken mer subtil. Dessutom blir marängerna vackert prickiga av granulatet! Dekorerar man dem med lite smält mörk choklad blir de snudd på vackra också.

Jag har börjat vispa min marängsmet över vattenbad och det ska jag minsann fortsätta med. Vilken fluffig och fin smet det blir! De är lätta att spritsa ut till önskad storlek och form. Senast gjorde jag ringar som jag ska fylla med hallonsorbet och grädde och servera till dessert nån gång. Kanske till jul när all julmat känns övermäktig och man längtar efter något lätt och lite sött/salt.

Lakritsmaränger

7 äggvitor
5.25 dl strösocker (jag brukar väga istället och då blir det 525 gram)
1 - 2 tsk lakritsgranulat (finns hos Lakritsfabriken)

Sätt ugnen på 130 grader, varmluft. Blanda äggvita, strösocker och lakrits i en rostfri bunke. Sänk ned bunken i vattenbad och värm marängen till 60-65 grader under konstant vispning, kontrollera temperaturen med hjälp av en stektermometer. Ta bort bunken från vattenbadet och vispa marängen med en elvisp tills den kallnat, enklast i en bakmaskin. Stanna inte vispen förrän det är färdigt, då finns risk att marängen sjunker ihop! Smält chokladen och blanda den, endast lite, med marängen. Klicka ut marängen med hjälp av två skedar på en plåt med bakplåtspapper. Grädda dem i ugnen i 45-55 minuter, marängerna ska vara sega lite i mitten.

Smält lite mörk choklad av god kvalitet och ringla över marängerna när de är helt torra och svala. Mums!

Receptet har jag lånat av Leila Lindholm http://www.recept.nu/leila_lindholm/kakor_och_tartor/agg_och_mejeri/sega_maranger/

Maränger och höst

De senaste dagarna har jag bakat loss. Morotskaka, syltkakor, chokladkaka och maränger. Jag är särskilt nöjd med marängerna måste jag säga. De blev lite annorlunda i smaken. Gillar man inte lakrits kan man blanda i hackade nötter, choklad, polkagrishack eller nåt annat som man hittar på själv.

Några av marängerna lade jag i en pyntad burk och gav bort den till Adam, J:s yngste son vars flickvän Alexandra fått en liten, liten lägenhet. Den första egna! Vi var där och fikade i dag och det kändes så fint att sitta där med dessa två ungdomar, vuxna men ändå så unga. Det kommer att gå bra för dem, det känns. 

Lakritsmaränger

30 små maränger

3 stora äggvitor

1 krm vitvinsvinäger

2 dl strösocker

2 tsk lakritsgranulat

ev. svart hushållsfärg

Sätt ugnen på 100°. Vispa äggvitorna till ett fast skum. Tillsätt vinägern och vispa tills massan blivit liksom finporig. Vispa ner lite av sockret i taget och fortsätt vispa tills massan är helt styv och håller formen. Rör ner lakritsen och eventuellt några droppar svart hushållsfärg så att massan blir randig. 

Rör inte för länge – då blir den grå. Klicka eller spritsa ut maränger på ett bakplåtspapper. Grädda dem i 1 – 1 ½ timme beroende på hur stora du gör dem. De ska kännas lätta och släppa papperet utan besvär – då är de färdiga. Smält mörk choklad och ringla över marängerna när de svalnat. Snyggt och gott! Grundreceptet på marängsmet hittade jag i Bonniers kokbok. 

Jag rörde även i en tsk hallonpulver som jag köpt i en nätbutik, men i vilken har jag glömt. Hos  www.kakburken.se och www.roligarebakning.se kan man hitta en massa skojiga saker att smaksätta och färga med. Kika in där - jag har aldrig blivit missnöjd med mina köp där. Snabb service och trevligt bemötande. Jag får inte länken att funka till den sistnämnda men googla på namnet så hittar ni.

Ikväll känns det riktigt höstigt! Jag och J har ätit en värmande indisk kycklinggryta "Balti" till middag. Helt plötsligt byter jag gärna lätta sallader mot mustiga och kryddstarka grytor och soppor. Tänder värmeljus och kurar under en filt. Hösten är mysig på sitt sätt och jag ser fram emot svampturer i höst. J har lovat att skjutsa oss ut i skogen om han slipper gå med och plocka. Så får det bli.