Lakrits och choklad - två av livets grundpelare enligt mig

Jag vet att det är nyttigare med morötter och gurka än godis. Det vet nog alla. Jag önskar att jag var den där nyttiga typen som hellre åt en avocado än en chokladbit, hellre grönt te än en coca cola och hellre en kikärtsbiff än friterade räkor. Nu äter jag väl hyfsat bra mat för det mesta, men jag är kanske lite väl förtjust i just lakrits och choklad.

Nyttigt och gott, men inte godis!

Sista helgen i mars var det Lakrits-, choklad- och delikatessfestival här i Göteborg. Den heter officiellt Göteborgs Choklad- och lakritsfestival. Man har utökat festivalen från att bara handla om lakrits, till att omfatta också annat. Det är nog ett smart drag eftersom lakrits är en trend som jag misstänker kommer att dala lite de närmaste åren. För ett par år sedan började lakrits bli hippt i matlagning och bakning. "Alla" gjorde lakritspanna cotta och glazade kött med lakritsgranulat. Åtminstone alla tongivande inom matlagning som TV-kockar med flera. Böcker gavs ut om lakrits och nya butiker växte fram. Ett exempel på detta är lilla 17 m2 lakrits på Plantagegatan i Göteborg. En guldgruva för lakritsälskare som jag!

Festivalen hölls på ett hotell mitt i Göteborg och i år var det aningen färre utställare än tidigare år. Det kändes lite som om de kvarvarande höll en genomgående hög kvalitet och som om de verkligen gillar lakrits och inte bara har hakat på en trend. Smakproverna var många och jag kan lugnt säga att jag fyllde min dagskvot av lakrits (50 g) utan att betala ett öre denna dag. Dessutom vann jag gissningstävlingen hos Nammi godis, så jag ska snart åka till Sega gubben och hämta ut ett helt kilo isländsk lakrits - vilken lycka!!

Nammi godis
Isländsk lakrits av mycket hög kvalitet. Islänningarna var först med att kombinera choklad och lakrits, åtminstone vad jag vet. (Själv har jag alltid käkat en kombo av en ruta mjölkchoklad tillsammans med två lakritsbåtar och tyckt att det vara det bästa godiset någonsin.) Nammis lakrits är mestadels salt och överdragen med bra choklad av god kvalitet. Inget billigt skräp inte, och priset är högre än plockgodis - fattas bara annat. Bombur, Djupur och Draumur - bara namnen får mig att vilja ha mer!!

Lakritsmaränger är inte heller helt fel...

Vanligen gör jag egen lakritskola som är väldigt god men nu får det nog anstå ett tag. Jag har ett helt kilo lakrits att äta upp först...

Glöm inte att det är Lakritsdagen nu på lördag...

Måndagskaka och bloggkärlek

Eftersom fredagskakan gick om intet här på bloggen bjuder jag på ett kakrecept i dag istället. Det är Katarina med härliga bloggen Hovkonditorn som har skapat de här urgoda kakorna som smakar meeeeer. Jag har följt Katarina i några år nu och tycker att hennes blogg är så skönt inspirerande, med alla recept på goda kakor och vegetariska maträtter. Vackra bilder kan man också glädja sig åt.

Katarina bor för tillfället i Amsterdam, efter några år i Singapore. Ursprungligen kommer hon från Finland. Hon är vacker som en finsk sommardag och utstrålar hälsa. Jag gillar att läsa hennes välskrivna blogginlägg och att följa henne på spännande resor ibland.

Receptet hon skapade vann faktiskt en kaktävling för ett tag sedan och det kan man förstå. Jag har bakat många kakor genom åren men dessa var något alldeles speciellt. De var så goda att de försvann så fort att jag inte ens hann fotografera dem. Största sockerråttan (inte till storleken dock) på jobbet älskade dem och tyckte att jag hade överträffat mig själv. Äran är dock Katarinas måste jag säga.

Jag hade inte någon kondenserad mjölk hemma utan fick ta en burk dulche de leche (kokt kondenserad mjölk) istället. Jag rörde ut den med en aning grädde för att den skulle få en lösare konsistens. Sedan följde jag receptet till punkt och pricka. Glöm nu inte att besöka Hovkonditorn för att frossa i härliga recept!

Söta Citronrutor

Bild från tidningen Pirkka

120 g smör, mjukt

1,5 dl farinsocker
2,5 dl havregryn
2 dl vetemjöl
1 tsk bakpulver
1/4 tsk salt

1 burk sötad kondenserad mjölk
3/4 dl citronsaft
2-3 tsk citronskal

Sätt ugnen på 175 C grader. Blanda smör och farinsocker väl i en skål. Tillsätt havregryn, mjöl, bakpulver och salt, blanda. Klä en 20 x 20 cm form med bakplåtspapper och klappa ut lite mer än hälften av smuldegen över formens botten.

Blanda kondenserad mjölk, citronsaft och citronskal. Häll fyllningen på botten. Strö resten av smuldegen överst. Grädda i 20-25 minuter. Låt svalna och skär i rutor. Förvaras i kylen. Citronrutorna smakar bäst när de är kalla. Ta ut citronrutorna ur kylen ca 10 minuter innan servering.

Fredagskakan uteblev!

Som säkert någon märkt blev det inget inlägg med fredagskaka. Det berodde på att jag helt enkelt varken orkade eller hann blogga igår. Mycket arbete och så en oro för min pappa som legat på sjukhus sedan i torsdags med brutet lårben, men inte fått komma till operation förrän i dag. Akuta fall har fått gå före och jag förstår det på ett sätt, men accepterar inte på ett annat sätt att en gammal man ska behöva ligga och ha ont, för att sjukhuset är underbemannat.

Jag vet att det inte är personalens fel utan politikernas och jag ska därför också klaga hos dem. Jag ringde och tackade avdelningspersonalen för att de tar hand om pappa så bra - det är ju inte deras fel att man sänker skatten och drar in på sjukvård, skola och annan omsorg. Bedrövligt!

Därför blir detta allt jag bloggar om i dag och blomman nedan är till alla som sliter inom vård och omsorg för att barn, gamla och sjuka ska ha det så bra som möjligt! Tack!

Torskrygg med gott mos

Igår lagade jag torskrygg till middag. J hade i vanlig ordning sprungit förbi fiskdisken där det var nedsatt pris på den fisk de inte lyckats bli av med under dagen. Halva priset på torskrygg gör det till "mitt-i-veckan-mat"; inte dyrare än annan vardagsmat.

Till fisken kokade jag sparris och gjorde en puré av jordärtskockor och potatis. Kusin Vitamin har haft jordärtskockor på sin kolonilott över vintern och tydligen blir de bäst efter några månader i iskall jord. de var mycket goda, om än svårskalade i vanlig ordning.

Det är lätt att glömma alla goda rötter som finns att äta, kanske av gammal vana. Men mos av palsternacka, blomkål, skockor eller sötpotatis är farliga konkurrenter till den gamla vanliga potatisen.

Örtsmöret till var kanske inte så nyttigt, men ack så gott!

Torskrygg i ugn

200 g fisk/person
olivolja
salt
peppar

Sätt ugnen på 200 grader. Skölj av och torka fisken och lägg i en form med olivolja i botten, men ringla också en aning olja över fiskbitarna. Krydda fisken med salt och peppar och tillaga den i nedre delen av ugnen, ca 12 minuter. Håll koll på fisken så att den inte blir överbakad och torr. Hellre lite i underkant.


Jordärtskocksmos
2 personer

250 g jordärtskockor
3 mindre potatisar av mjölig sort
1 dl mjölk (jag tog sojamjölk)
1 msk smör
salt
peppar

Skala och koka skockor och potatis mjuka i lättsaltat vatten. Häll av och mosa dem med en potatismosare eller vispa dem med elvisp. Vispa inte för lägen så att moset blir segt. Hetta upp smör och mjölk och rör ner det i moset. Om du gillar lite mer tuggig mat kan du göra stomp, dvs. bara mosa lite lätt så att det blir bitar kvar i moset. Salta och peppra efter behag.

Örtsmör
4 msk smör
1 tsk torkade örter av valfri sort
en gnutta salt
lite peppar

Blanda ihop alla ingredienser och rör smöret mjukt. Lägg det på fisken när du serverar. Galet gott!

Lätt som en plätt

I dag fyller lilla B 21 år vilket får mig att utbrista i ett rungande HURRA!!! Hon är världsbäst och jag är så glad att ha henne i mitt liv!

Student på Schillerska gymnasiet!

Jag tycker att det är så nyss hon tog studenten, men det är ju faktiskt två år sedan nu. Sedan dess har hon bott på olika ställen, jobbat på såväl bio som med hamburgare och nu står hon i begrepp att flytta igen. Men först ska hon bo hemma hos mamma en månad. Det kommer att bli trångt men mysigt!

I går kväll lagade jag för första gången squashplättar hemma. Jag har ätit det på restaurang förut men konstigt nog har jag aldrig gjort egna förut. Jag letade recept men hittade inget som passade mig, så därför hittade jag på ett eget och det blev riktigt gott.

Squash är en grönsak som jag brukar odla själv, men i år kommer det inte att få plats i mitt land. Jag skär av pet-flaskor, skruvar av korken och låter dem sedan agera växthus i miniformat då jag trycker ner dem över de små squashplantorna.

I år har jag köpt en massa bönor istället, så jag får vackert köpa om jag vill äta squash. Och det vill jag så klart.

Squashplättar med ost

2 st squash
4 msk riven ost
1 gul lök
2 ägg
1 dl vetemjöl
salt och svartpeppar
matolja och smör

Riv squashen och lägg den i en bunke. Salta lite lagom över den och blanda runt. Låt stå i en halvtimme och pressa sedan ut så mycket vätska du kan ur det rivna. Finhacka löken och blanda ner den och osten i den rivna squashen. Vispa upp äggen lätt och blanda ner dem och mjölet tillsammans med lite salt och svartpeppar i squashsmeten.

Lägg en klick smör och lite matolja i en stekpanna, och hetta upp den så att smöret blir ljusbrunt. Lägg i lagoma plättar av smeten och stek dem på lite mer än medelvärme så att de får färg. Vänd dem ett par gånger så att de inte bränns. Om du är osäker på kryddningen kan du steka ett smakprov först.

Jag serverade plättarna till kycklingfilé smaksatt med citronpeppar och knäckebröd med smör på. Mums!

Fredagskakan 11 och lite funderingar om bilar

Visste ni att man kan vara ansiktsblind? Så där att man glömmer ett ansikte man sett, alltså någon man har träffat, och därför inte känner igen den personen när man träffar hen igen. Nu menar jag inte den där vanliga åkomman, när man ser någon på stan som hejar, och man inte känner igen hen med en gång. Först efter en stund kommer man på att det är hen som jobbar i lösgodisaffären hemmavid. Nä, mer de där människorna som faktiskt inte KAN känna igen ett ansikte förrän efter många gånger och knappt ens då.

Dumlefluff

Nu undrar ni säkert varför jag tar upp det här!? Jo, för jag är bil-blind! Jag jobbar på ett fordonsgymnasium men kan verkligen ingenting om bilar, och vad värre är - jag är inte ens lite intresserad av bilar. Inget körkort har jag heller.

När jag och J är ute och går i närområdet (på en käck promenad till godisaffären eller nåt), vinkar han till var och varannan bil som kör förbi. Eller, klart att han vinkar till den som sitter i men ni fattar vad jag menar! Min fråga blir alltid: Vem var det där? Han svarar då "Det var han som bor på hörnan i vårt hus, Pelle du vet." Jaha, liksom. Och hur visste han det? Jag såg nämligen ingenting för det var kolmörkt i bilen och han körde ganska fort. Jo, J såg att det var Pelles bil...

Allvarligt talat - jag har bott granne med Pelle i ungefär 18 år. Jag har aldrig nånsin funderat på vad han har för bil. I skrivande stund kan jag inte ens komma på vilken färg hans bil har, trots att han flera gånger i veckan backar ut den ur garaget och jag byter ett par ord med honom. HUR kan J veta vad Pelle har för bil??? Han har bara bott hos mig i ett halvår. Jo, han är intresserad av bilar och det är verkligen inte jag.

Jag är däremot intresserad av hundar. Om jag hade frågat J vad det är för ras på den lilla hund som Pelle brukar passa, så hade han sett helt frågande ut och säkerligen inte ens kommit ihåg färgen på hunden. Jag däremot vet att det är en Yorkshireterrier-tik. Jag är också intresserad av människor. Därför vet jag vad Pelles barn och barnbarn heter och att han har haft en sommarstuga i Halmstad. Jag vet också att grannen mittemot har en bichon frisé men inte vad hon heter. Sån är jag.

Så om jag inte hälsar på nån av er om ni skulle susa förbi mig i en bil så beror det inte på att jag är snorkig utan på att jag är bil-blind.

Inte helt osökt bjuder jag i dag på ett recept på en mumsig topping som man kan ha i eller på en kaka. Man kan ha den som fyllning i en tårta eller som topping på muffins. Den funkar fint som dessert på barnkalas för stora eller små.

Man kan göra fluff av det mesta i godisväg - Dumle, Mars, Marianne... Ja, vad man nu kan vilja fluffa till.

I hemgjord tårta passar olika fluff fint.

Godisbil-fluff

3 dl vispgrädde
80 g Ahlgrens godisbilar

Häll grädden i en kastrull och lägg i bilarna. Värm försiktigt under omrörning så att bilarna smälter. Ställ alltihop kallt i kylen i minst 6 timmar.

Vispa sedan upp den kalla bilgrädden till ett fluff, ungefär som när du vispar vanlig grädde. Lägg i små skålar och ät som dessert eller använd så som jag beskrev ovan. Fredagsgodis!!!

Förresten - vilken färg gillar du bäst på godisbilar? De vita är godast tycker jag!

Tisdagskyckling med rester

Ibland är det motigt att laga mat, även för en som älskar det i vanliga fall. Sedan en vecka tillbaka har jag mest ätit ute. Trötthet men också andra trevligare omständigheter har gjort att det blivit flera restaurangbesök, men också hämtmat och halvt om halvt halvfabrikat. Det måste inte vara roligt att äta eller laga mat, men för mig måste det vara gott. Jag vägrar Gorbys, Ravioli på burk och soppa på påse. Det smakar helt enkelt inte gott i min mun. Min mage mår inte heller bra av sådan mat.

Ikväll blev det fetaost, libabröd, chilifrukter fyllda med ost, oliver, kycklingfilé med citron, hoummus, ajvar relish och en enkel coucoussallad. Bara att plocka till sig det man vill ha, och njuta av att slippa diska en massa efteråt. Lite plock som fanns i kylen och som väntade på att bli uppätet.

Kycklingen skar jag i skivor och marinerade i drygt en timme i citronsaft och svartpeppar. Sedan in i ugnen en kvart eller så på 225 grader.

Vad brukar ni laga när orken tryter men ni ändå vill äta något gott och relativt nyttigt?