tisdag 8 maj 2012

Sagan om den trötta bloggerskan och den goda fen

Det var en gång en halvgammal bloggerska som kände sig riktig, riktigt trött. Hon kände sig mer som 94 än 47. Bloggerskan arbetade med att läsa en massa uppsatser som skrivits av hennes rara elever, och bloggerskan skulle sätta betyg på dessa. Det var en mycket svår och i ärlighetens namn ganska tråkig uppgift och bloggerskan förtvivlade. Hon slet sitt hår, hon suckade och hon läste om och om igen. För hon var en alldeles äkta lärare.

När bloggerskan läst ungefär tio texter, kom hennes yngsta prinsessa med en mugg kaffe. Precis vad bloggerskan önskade sig! Starkt kaffe med sojamjölk och en skvätt vaniljessens - exakt så som hon vill ha det. Men - ve och fasa! Bloggerskan hade i ett anfall av dumhet placerat alla ( och då menar jag ALLA) godisar i sin stuga på landet, långt, långt borta. Bloggerskan nästan grät! HUR skulle hon orka rätta färdigt alla de magiska texterna, utan en godis till kaffet?

Plötsligt hörde hon en duns i hallen! (Ja, det här slottet hade en helt vanlig hall). Bloggerskan släpade sig ut för att se efter vad det var för en tråkig räkning som trillat ner igenom det lilla brevinkastet. Ett mystiskt brunt kuvert!? Bloggerskan hade ju inte ens hunnit med en enda önskning. Vad var det här?

Kuvertet hade bloggerskans namn fint textat på framsidan och på baksidan stod den goda fen i Hjo som avsändare. Himmel, tänkte bloggerskan - vad är detta? Hon slet upp (nåja) det magiska kuvertet medan de två små prinsarna tittade på  med stora hundögon. Vad kunde det vara?

Jo, ja, hurra, perfekt! Se själva:

Den goda fen ifrån Hjo hade hört bloggerskans önskan flera dagar innan hon ens uttalat, än mindre tänkt, den. Bloggerskan nästan grät av lycka! Nu kunde hon äntligen få något riktigt sött och gott till sitt kaffe och elevernas betyg var räddade!

Bloggerskan sänder en stor tacksamhetens tanke till fen och hoppas att hon fortsätter att leva lycklig i alla sina dagar. Och har hon inte fått  prinsen och halva kungariket än så lär hon nog få det en vacker dag. Snipp snapp snut och så var sagan slut. (Och Tobleronen också, hihi!)

Men den lilla, lilla berlocken som också låg i kuvertet tog bloggerskan till sitt hjärta och vårdade ömt i alla sina dagar!

17 kommentarer:

  1. Du är fantastisk! Och du är värd att få alla dina önskningar uppfyllda! Hurra för den goda fen i Hjo!

    SvaraRadera
  2. Gulle dig!
    Blev lite orolig att kaffet skulle spillas ut över de mödosamt skrivna uppsatserna.
    Tur att chokladbiten kom så lägligt. Mycket orutinerat att lämna allt gottis i stugan man vet aldrig när man kan behöva någon nervlugnande sötsak.
    47?? Trodde det var den 18:e. Räkna inte i förväg.
    Vi hörs! Kram, S

    SvaraRadera
  3. WOW, tänk att få bo i ett slott och ha en egen fe, låter inte helt fel:)

    SvaraRadera
  4. Hahaha men det är ju helt fenomenalt underbart alltså!! Tänk en prinsessa och en god fe i Hjo. På samma dag när det som bäst behövdes!

    Dn här sagan var den bästa jag hört på länge ;) Både glädje, förtvivlan, lättnad och lycka i samma berättelse. Magiskt helt enkelt :)

    Kram Ann-Louise

    SvaraRadera
  5. Nämen, vad gulligt! Jag älskar sagor och denna var så fin :) Ha en fin kväll! /Elin

    SvaraRadera
  6. Underbart!!!! jag älskar sagor med lyckliga slut....:))

    Fast först trodde jag att Du skulle spilla ut kaffet över alla uppsatser...

    kram Lisa

    SvaraRadera
  7. Hahaha, underbart skrivet och me like fen från Hjo lots! ;)

    SvaraRadera
  8. Inte illa, inte illa alls!

    Kram Malin

    SvaraRadera
  9. Åhhh vad fint skrivet fick tårar i ögonen och ska genast läsa sagan en gång till kram din egna fe i Hjo Sofia

    SvaraRadera
  10. Ibland sker unberbara under....
    och du skriver ju bara så underbart!

    Du frågade ju om STinesen här i byn och jag trodde att jag länkat på min blogg men såg att det var ju en helt annan Stins....
    Gå in på www.dackestop.com och gå in på fliken "DackeStop-området" där ser du vad det finns på området, och Konsthallen där är visst en av Sveriges största. Och Möbelindustrimuset med sitt vattenhjul är helt otroligt!
    Ha en fortsatt bra på slottet....
    Kramar

    SvaraRadera
  11. Hon är duktig på att skriva den där bloggerskan, hon kanske skulle ta sig en funderare på att skriva en barnbok? Hur som helst ska den gråhårige och hjulbente prinsen på den numera skabbiga kusen med stor frenesi kössa till bloggerskan när han träffar henne! J

    SvaraRadera
  12. Så fint skrivet. Och så gulligt gjort av den goda fen. Vilken lycka! :)

    Jag önskar dig en härlig dag!
    Kram Sofia

    SvaraRadera
  13. Tack alla för er respons! Jag blir så himla glad när ni kommenterar och min energi återkommer! I dag är jag mindre trött vilket delvis beror på den goda fen och delvis på alla er andra som läser och är så fina! Kram!!!

    SvaraRadera
  14. Vad härligt det kändes att läsa din text.
    Du skeiver så roligt och inspirerande, man bara vill veta vad som händer näst.
    Tack för din gulliga kommentar hos mig.

    SvaraRadera
  15. Jag håller med en av de föregående talarna, varför inte en barnbok? Det skulle bli fantastiskt! :)
    Kram till dig!

    SvaraRadera
  16. Sofia är en av mina bästa vänner och min kollega. Hon sprider så mycket glädje och värme. Alla borde ha en vän som henne. Jag gillar din blogg, du skriver mycket bra. Jag försöker få ordning på min blogg jag med. Just nu är den bara ful.. och på ett fjortisforum - devote. Men besök mig gärna och lägg lite tid på att titta igenom gamla inlägg. Jag hoppas kunna inspirera, iallafall lite :)

    Kram, Andrea

    SvaraRadera