onsdag 30 maj 2012

Tröst

Vem ska trösta knyttet?
Bild: www.bokia.se
"Det var en gång ett litet knytt som bodde
alldeles ensam i ett ensamt hus.
Han var nog långt mer ensam än han trodde
på kvällen när han tände alla ljus
och kröp inunder täcker i sin bädd
och gnällde för sig själv, för han var rädd.
Därute gick hemulerna med stora tunga steg
långt borta hördes mårrans tjut på nattens mörka väg
och dörrar stängdes överallt och alla lampor brann
hos alla stackars skrämda kryp som tröstade varann.
Men vem ska trösta knyttet med att säga ungefär:
på natten blir det hemska mycket värre än det är. "


Tove Janssons text om det ledsna och rädda knyttet ger mig gåshud varje gång jag läser den. Jag hade tänkt lägga upp hela här men då hade inläggets längd säkert skrämt iväg mina sista läsare, haha. Den är lång nämligen. Jag känner mig som det lilla knyttet ibland. Rädd, ängslig, liten och inte så stursk. Men ibland vågar jag också stå på mig, precis som knyttet när han biter i mårrans kalla svans (stackars, stackars mårran) och imponerar stort på skruttet, som är lika ängslig som han själv.
Bild: www.nigella.com
När man behöver tröstas är det livsfarligt med mat som tröst. Lätt att man tröstar sig lite för ofta och med fel grejer. Jag menar... vem tröstäter rivna morötter? Jag såg ett program med matgurun Nigella Lwason för ett par år sedan, där kvällens program handlade om just tröstmat. Vet ni vad hon lagade som tröstmat??? Potatismos!!! PAH! Det var det dummaste jag någonsin har sett och jag kan inte riktigt förlåta henne för det, även om jag innerst inne tycker att hon är både duktig, smart och sanslöst vacker. Hrmpf!


När jag är ledsen och faktiskt tar till något att äta som en liten tröst eller uppmuntran äter jag gärna en god smörgås eller en riktigt god chokladbit. Nu menar jag inte när man är riktigt ledsen för då vill ju knappast någon äta, men när man känner sig lite nere eller har en hemsketenta framför sig (vem är inte nere då?). Vad äter ni, mina kära läsare, när ni känner att humöret behöver boostas med något ätbart? Är ni så där duktiga att ni ger er ut på en löprunda eller gör ni som de flesta andra - stoppar något i munnen???


10 kommentarer:

  1. Hej min Vän!
    Du låter verkligen ledsen idag...:( eller förresten jag känner det genom raderna för jag kan ju inte höra dig och jag hör så dåligt ändå så....
    Hemsketentor kan inta vara roligt...jag har en deklaration framför mig som jag skjuter på hela tiden och snart blir det panik...pappersarbete i den formen är det värsta jag vet och jag blir på ett uruselt humör.
    Om jag skulle tröstäta så skulle det nog bli glass!! för det är bland det bästa jag vet. Annars brukar jag gå till skogen när jag är ledsen eller arg, det brukar kännas väldigt bra. Jag har ett par alldeles speciella ställen som känns väldigt trösterika och trygga.
    Jag har precis kommit hem efter en morgontur till Mölndal och Göteborg...skönt att komma hem till "landet" igen...höra fågelkvittret och hundarnas välkomnande yl i kattluckan;)

    Ha det så gott och var rädd om Dig!
    kramar Lisa

    SvaraRadera
    Svar
    1. Du har känsla för hur jag känner mig, du. Ja, det har varit ganska tufft sista veckan men förhoppningsvis vänder det. Kram och tack för din omtanke!

      Radera
  2. Hej,

    Inte springer jag i alla fall, det är en sak som är säker. Lättare är det att stoppa något gottigt i munnen. Tur jag inte mår dåligt så himla ofta...

    Stor kram till dig!
    /Malin

    SvaraRadera
  3. Mähh! Potatismos?! Det är väl inget att trösta sig på :)) Jag vet inte om jag brukar äta nåt när jag är lite moloken och nere så där och ledsen är jag sällan. Men städa gör jag. Först sitta moloken och stirra. Sedan städa ur sig allt. Det fungerar bra för mig. Jag får kaoskänsla när det är oordning och då lättar det lite att rensa upp det värsta.

    Underbart rysligt gott att läsa om knyttet. Både gott och rysligt. Det är både sorgsamt vackert och vemodigt. Jag tycker om att läsa det. Tilltalar väl min lyckligt vemodiga sida, min känsla poetiska själ ;)) Och allt det där.

    Jag tänkte faktiskt på dig igår när jag lagade mat. Jag tänkte att -Kan Erika kan väl jag! ;)) Fast jag köpte mig lite fusk, det gick snabbare då haha

    Kram fina!

    Ann-Louise

    SvaraRadera
    Svar
    1. Städa är bra, men det gör jag bäst när jag är arg. Klart att du kan laga mat! Jag tänkte också på dig igår. Hade behövt lite kloka ord. Men det hjälpte rätt bra att bara tänka på dig! Kram!

      Radera
  4. Lätt blir det att man stoppar något i munnen, men även en löprunda hjälper :) Kram

    SvaraRadera
  5. Ut på löparrunda blir det då rakt inte! Choklad är alltid välkommet för oss båda när det är tufft, liksom salmiaklakrits även om det bara gäller för en av oss:)

    Minns också det där tröstmatsprogrammet med Nigella, där gjorde hon nämligen vår absoluta favorit-risotto ever. Citronrisotto med rosmarin... ojojoj, den kunde säkert tröstat Knyttet!

    SvaraRadera
    Svar
    1. Jag borde inte stängt av alltså. Den risotton hade nog kunnat trösta mig lite också.

      Radera
  6. Choklad och en löprunda : ) tröstar bra! kramar din vän Sofia

    SvaraRadera
  7. Min fina bloggvän : ) hoppas att det gått toppen idag och att studentskan är lycklig och glad : ) kramar i massor Sofia

    SvaraRadera