tisdag 22 maj 2012

Ute och cyklar?

Ja, jag är väl som de flesta andra ute och cyklar ibland. Min cykel är mitt bästa transportmedel i de flesta väder! Eftersom jag inte har körkort måste jag hitta alternativa sätt att ta mig fram, och då spårvagn är ineffektivt och buss gör mig illamående är cykeln mitt bästa färdmedel.

Min första cykel var en röd trehjuling. Jag var fyra år och fick till slut en alldeles egen trehjuling. Snällt barn som jag var hade jag under en tid sprungit bredvid när de andra barnen hos dagmamman cyklade. Min dagmamma påpekade för min mamma att jag kanske också skulle vilja cykla, vilket gjorde min ömma moder bestört. Hon och pappa hade inte ens tänkt tanken på att jag skulle kunna vilja ha en cykel. Ingen skugga över dem, men slutet av sextiotalet var en tid då många föräldrar förverkligade sig själva, brände BH:ar och diskuterade politik. De som heltidsarbetade hade inte alltid koll på hur deras barn hade det...

Jag, med min fina cykel

Min andra cykel var också röd. Den fick jag när jag var sisådär sex år. Jag prövade att cykla på den hemma på Lärkvägen och föll med dunder och brak bland surrande bin i vår klövertäckta  gräsmatta. Jag grät och tänkte att jag nog aldrig skulle kunna lära mig att susa sådär fint och fort som de stora barnen gjorde nerför backen till kiosken i byn. Farten lockade mig även om jag var rädd i början. Utan att jag minns hur, lärde jag mig att cykla. Rätt som det var susade jag nedför kioskbacken, som ett streck. Kände vinden rufsa håret, för hjälm hade ingen. Eller, jo förresten... en gång hade jag det. En fredag var jag och min kusin A ute på gatan och cyklade. Vi hade ridhjälm eftersom vi skulle till stallet lite senare.

Jag minns inget mer förrän jag vaknade upp i min morbrors bil på väg till Karlskrona lasarett. Något rann från min panna, och tur var väl då att jag inte förstod att det var mitt eget blod. Tack vare att jag hade ridhjälm på mig klarade jag mig undan med en hjärnskakning och ett ärr i pannan. Utan den hade kanske hela mitt huvud spruckit då jag med full kraft flög in i en lyktstolpe och svimmade.

Vart vill jag då komma med dagens inlägg? Ja, jag vet inte just. Kanske att det är bra med änglavakt men att det inte alltid räcker. Jag skulle vilja ha en lag på cyklehjälm för alla. Tyvärr räcker ju inte människors sunda förnuft, för oj vad många det är som cyklar omkring utan hjälm. Tror man att skallen blir väldigt stark och hållbar när man fyllt femton får man nog tänka om. Jag menar, det är ju då det upphör att vara olagligt att cykla utan hjälm.

Och om du tycker att du blir ful i cykelhjälm och att frisyren blir förstörd kan jag bara tipsa om att en spräckt skalle knappast gör ditt utseende någon större rättvisa. Att cykla är härligt och nyttigt och bra motion och nästan gratis. Man kan ta med sig en god matsäck och ha picknick någonstans utan större planering. Därför tänkte jag nu tipsa er om lite god utflyktsmat att ta med. Förutom hjälmen då...

På matsajten www.pepparochsalt.se hittade jag ett recept på den matsäcksvänliga pizzasnurran. Här en variant med pesto...

Pestosnurror


Den matiga, snabblagade och utflyktsvänliga pizzabullen förtjänar en upprättelse. Här är pestosnurran!
  • 2 1/2 dl vatten, fingervarmt
  • 25 g (1/2 paket) jäst
  • 1/2 tsk salt
  • 1 msk olja
  • 3 dl rågsikt
  • 3 dl vetemjöl
  • 1/2 dl tomatpuré
  • 1/2 dl pesto (gärna hemgjord)
  • 1 paket, 200 g, mozzarella
  • (150 g skinka, jag tar rökt kalkon)
  • 1 ägg
  • 1 msk mjölk
  • oregano

Cirka 20 stycken.

Lös jästen i vattnet och blanda därefter i salt, olja och det mesta av mjölet. Spara lite till utbakning. Rör till en smidig deg och låt jäsa i 30 minuter. Ta upp degen, knåda den och kavla ut till en rektangel som mäter cirka 30x40 centimeter. Se till att degen inte kladdar i bakbordet innan du börjar med fyllningen! Bred på tomatpurén jämnt, klicka ut peston och avsluta med att riva mozzarellan och fördela över. Rulla försiktigt ihop från långsidan och skär sedan 1 1/2 centimeter breda bitar med en vass kniv. Lägg ut snurrorna på plåt klädd med bakplåtspapper och låt jäsa i ytterligare 30 minuter.

Sätt ugnen på 200 grader. Vispa upp ägget tillsammans med mjölken och pensla snurrorna. Strö över oregano och grädda sedan i 15- 20 minuter, tills snurrorna har fått fin färg.

Recept och foto: Magnus Carlstedt, Peppar och salt

20 kommentarer:

  1. Åhhh vännen vilken läskig cykelolycka vilken tur att du hade ridhjälmen på!!! Finis på cykeln : ) Idag lyckades jag avstå från godis blev torkade aprikoser istället men im är en annan dag ; ) stora kramen Din vän Sofia natti!

    SvaraRadera
    Svar
    1. Aprikoser är gott! Du är duktig! Sov så gott!

      Radera
  2. Du verkade vara lite av en Lotta på Bråkmakargatan som liten. Får en bild i huvudet när du susar ner för backen.

    Kram Malin

    SvaraRadera
    Svar
    1. Ja, det kanske jag var! Jag tänkte faktiskt på henne och när hon lånade tant Bergs cykel i smyg, när jag skrev det här inlägget. Fast jag var mycket blygare än Lotta. Men arg kunde jag bli, ojojoj! Kram!

      Radera
  3. Vilken tur att du just då hade ridhjälm på! Jag cyklade dagligen till jobbet i Finland och använde alltid hjälm! Jag t.o.m gick in i mataffären med hjälmen på efter en arbetsdag :) Inget att skämmas för alls :) Kram

    SvaraRadera
    Svar
    1. Nä, det är det ju inte. Jag tar av hjälmen när jag handlar, men det är mycket för att jag blir så himla varm i den. Kram!

      Radera
  4. Pestosnurror helt perfekta som utflytsmat,allt i ett liksom.

    SvaraRadera
    Svar
    1. Ja, pizzabullar är ju din specialitet. En av många vill säga...

      Radera
  5. När jag var liten cyklade jag jämt. Överallt. Fort och utan händer. Men numera känner jag mig osäker på cykeln. Lite skraj. Fast jag har ingen hjälm måste jag erkänna. Fast jag har funderat på att skaffa en. Eftersom att jag är sådär skraj. Men nu blir det nog inge cykla på ett tag. Får gott nöja mig med promenader. Då man har en stoor vagn. Ha en fin dag!! //Elin

    PS. Guuuu, vad söt du var när du var liten! (nu med för den delen)

    SvaraRadera
    Svar
    1. Åh, tack så mycket! Jag tyckte själv att jag var fulast i världen, men så där är det ju. Nu tycker jag att jag var ganska söt, trots de illblå glasögonen, haha!

      Radera
  6. De där pestosnurrorna mums, får man nog testa! Har du fått något i posten?

    SvaraRadera
    Svar
    1. Ja, tack! Den är toppenfin! Oj, vad mkt gott jag ska laga! Kram!

      Radera
  7. Katarina Mölleronsdag, 23 maj, 2012

    Jag cyklar till jobbet (även om det inte är så långt) och jag har hjälm. En av mina korridorgrannar kom på cykel samtidigt och hon bor i Lyckeby, ca 1 mil norr om stan. Hon hade ingen hjälm och när jag frågar henne svarar hon "-Jag cyklar bara på cykelbanorna och så cyklar jag så sakta". Jag orkade inte svara.

    SvaraRadera
    Svar
    1. Nä, vad svara man på sånt? Dumheter! Jag har bara fem minuters väg till jobbet, men har alltid hjälm. En morgon kom en stor jeep farande upp på cyklebanan och jag undgick precis att bli påkörd. Man är aldrig säker. Bra att du har hjälm, sis! Kram!

      Radera
  8. Nu gjorde du det igen! Berättade något så bra och ett gott recept som efterrätt :)) Tack. Du gör mig glad och jag tycker om dig vet du! :)

    Kram Ann-Louise

    SvaraRadera
    Svar
    1. Åh, det är ömsesidigt! Jag ska kika in hos dig och läsa mig glad om en liten stund! Kramar!

      Radera
  9. Hej! Dom där snurrorna har jag letat receptet efter. Tack.
    Förövrigt håller jag med dig om hjälmen. För mig är det en självklarhet att cykla med cykelhjälm och det är ju absurt att inte hjälmlagen gäller för vuxna också. Hoppas de styrande tänker om.

    Kram! Annis

    SvaraRadera
    Svar
    1. Vad bra att jag lade ut dem då! Hoppas att din utflykt blir bra! Kram!

      Radera
  10. Mumsiga snurror vännen här blir det VAB im Bella har feber och ont i örat stackars liten : ( kramar Sofia natti : )

    SvaraRadera
    Svar
    1. Usch, öroninflammation är inte roligt! Hoppas att hon kryar på sig snart! Kram!

      Radera