måndag 4 juni 2012

Inget blir sig någonsin likt igen...

I dag har vår lille vän och vapendragare Sputnik lämnat oss för alltid. Tomheten och sorgen i våra hjärtan är så stor att den inte ryms på jorden. Mitt hjärta blöder av saknad efter denna lilla ljuvliga hund, som i flera år förgyllt våra liv på olika sätt. Sputnik blev åtta och ett halvt år.

Vi hittade en annons på nätet när vi letade sällskap åt Goliat, vår franska bulldogg. Dvärgpinscher fyra år som behöver ett nytt hem. Vi åkte och tittade på honom, för man kan ju alltid säga nej om hunden inte passar. Men oj, vad han passade oss. En sjövild liten tok som sprang runt, runt hos sin matte och var högt och lågt och överallt. Han var vacker som få och hade en energi som får en duracellkanin att verka stillsam.
Sputnik följde med oss hem på prov, men vi visste att vi var fast. För vem kan motstå ett par pepparkornsögon som tindrar när man möter blicken? Och vem kan motstå en liten kall nos som läggs i ens hand, strax innan man ska sova? Vem kan motstå en liten varm hundkropp som ligger sked mot ens stora människokropp? Inte vi i alla fall.

I drygt fyra år har han varit Goliats vän och bror, min lille pälsklädde son, katternas fiende nr ett, skatornas jägare, matresternas behållare men mer än någonting annat - lilla B:s bästa bästa vän. Ingen har kunnat skilja de två när de dragit kring på äventyr och ingen har kunnat komma emellan dem när de legat under täcket och sett på Harry Potter tillsammans. Jag har aldrig sett en sådan kärlek mellan hund och människa, och då har jag ändå varit i hundvärlden i många år.

Sputnik fick somna in på ett värdigt och stilla sätt. Han somnade med sin mattes armar runt sig och helt utan skräck eller smärta. Vi lämnade honom inlindad i en ljusblå filt med Snobben på. Eller... Vi lämnade inte honom. Sputnik hade redan lämnat den lilla svarta, vackra hundkroppen och gett sig av på nya äventyr i hundhimlen. Nu jagar han mormors gamla katt och stjäl mat från andra hundar. Han skäller lyckligt där han springer över ängar av moln och tuggar på änglaben. Han är helt utan oro och i visshet om att han under sin tid på jorden var en mycket älskad hund. Vi är så tacksamma över att få ha lärt känna honom och ha honom till låns. En större kärlek kan inte finnas, och när den värsta sorgen viker kommer minnena att vara ljusa. Mycket ljusa.

46 kommentarer:

  1. Massor med kramar och tankar till Dig.
    Du har skrivit så vackert...tårarna rinner...och jag tänker...

    Lisa

    SvaraRadera
    Svar
    1. Jag vet att du om någon förstår. Tack för din värme och omtanke. Du är oerhört betydelsefull för mig. Kram!

      Radera
  2. Massor av fina tankar du har, även om livet känns hårt just nu. det viktiga är att Sputnik fick somna in i lugn och ro.
    Jag har själv en labbe kvar, men var för ett tag sedan tvungen att låta vår jackrussel somna in.
    Visst känns det mysigt att tänka på hur bra dom har i hundhimlen, där de kan göra alla saker som vi mattar inte alltid glädjes åt, som till exempel tugga i sig en ny mobil eller en ny matta. Kramar.

    SvaraRadera
    Svar
    1. Tack snälla du för att du stöttar och delar med dig av dina tankar. Ja, hundar är det finaste som finns! Kram!!!

      Radera
  3. Men du, många kramar kommer i cyberrymden till dig! Vi hade hund när jag var liten, så jag känner igen känslan av tomhet.

    Kram Malin <3

    SvaraRadera
    Svar
    1. Tack finaste Malin! Du är så värdefull och jag är så glad att du tänker på mig. Kram!

      Radera
  4. Vi tænker på Er
    Farmor och Farfar

    SvaraRadera
  5. Åh så fint du skriver om lille Sputnik! Nu sitter jag här allldeles rörd o gråter jag med,så jobbigt o gråta hela tiden över allt sorgligt som hänt....men ledsenhet måste få sin plats o tid,så får man känna glädje däremellan. Kram till er och Sputnik i hundhimlen! Mia

    SvaraRadera
    Svar
    1. Tack fina Mia! Stor kram till dig.

      Radera
  6. Deltar i gråt-gemenskapen. Älskar dig mamma.

    SvaraRadera
    Svar
    1. Tack min älskade tjej! Han älskade oss alla, lille fine gossen. Kram

      Radera
  7. Åh kära du så sorgligt känner jag. Jag visste ju och jag har tänkt skriva några rader till dig för att höra...Jag skickar kramar till dig och ge några till dottern också och säg att jag beklagar sorgen ♥

    I sommar är det fem år sedan vi gick igenom denna hemska sorg. För det var verkligen en hemsk sorg för oss. Ännu fem år senare minns vi det så glasklart. Nej fy. Men om man aldrig skaffat dem hade man ju missat massor utan att veta om det, egentligen. Det är mycket här i livet som följs åt, går hand i hand och ibland känns det bara extra mycket.

    Kramar Ann-Louise

    SvaraRadera
    Svar
    1. Du hittar alltid de rätta orden, min käraste pralin! Tusen tack för din värme. Du vet vad du betyder för mig. Kram !

      Radera
  8. En så vacker men sorglig läsning! Kommer alltid att minnas fina lilla Sputnik! En extra stor kram till båda Bella och dig! bp

    SvaraRadera
    Svar
    1. Han tyckte om dig, Birgitta. Han hade god smak, vår prins. Kram och tack för din omtanke.

      Radera
  9. Åhhh vännen tänker på er : ( kramar i massor Sofia

    SvaraRadera
  10. Tack snälla du! Dina tankar värmer. Kram!

    SvaraRadera
  11. Åh Erika....
    Så sorgligt...men du har en fantastisk förmåga att skriva.... för i allt sorgliga fick du mej att le lite ....när du beskriver hur han springer och gnagar på änglaben....
    Känn dej kramad

    SvaraRadera
    Svar
    1. Jag känner mig kramad! Tack, din kommentar värmer och tröstar!kram, Erika

      Radera
  12. Du är i mina tankar, kram!

    SvaraRadera
  13. Fina du! Vad ledsamt! Jag skickar en stor styrkekram och vill att du ska veta att jag tänker på dig. Ett vackert inlägg till minne av en älskad hund.

    SvaraRadera
    Svar
    1. Tack, jag behöver lite extra styrka nu. Kram /Erika

      Radera
  14. Åh nej!

    Jag kan den känslan, tyvärr.. Som du kanske förstått på min blogg! :/

    Vila i frid voven!

    Kram /Andrea

    SvaraRadera
    Svar
    1. Tack Andrea! Må också din fina vovve vila gott. Kanske leker de nu tillsammans, lille Sputte och store Ville! Kramar till dig!

      Radera
  15. Hej Älskling, det är med tårar i ögonen som jag läser ditt inlägg. Jag saknar Noppisen jättemycket. Först Bullen därefter Moffisen och nu Noppisen. Det är lika tungt varje gång och jag är ledsen för Bellas skull. J

    SvaraRadera
    Svar
    1. Med hundar är det så att efter stor glädje följer stor sorg. Jag är så ledsen att jag inte vet vart jag ska ta vägen. Sorgen efter Sputnik/Noppe är så stor att det känns mig övermäktigt. Kram!

      Radera
  16. Tårarna rinner... Vilket vackert men så sorgligt inlägg. Många kramar till dig och din familj!

    SvaraRadera
    Svar
    1. Tack för kramarna. Vi behöver dem verkligen just nu.

      Radera
  17. Den här kommentaren har tagits bort av skribenten.

    SvaraRadera
  18. Men åhhhh, blir alldeles berörd av ditt inlägg! Så fint du skriver och så himla sorgligt... Men som du säger, han har det nog himla trevligt i sin hundhimmel just nu:)))

    Många styrkekramizar från aka

    SvaraRadera
    Svar
    1. Tack! Du är snäll som tänker på oss! Kram!

      Radera
  19. Får bli ett inlägg till på den här tråden. Vill bara tacka för ditt snälla inlägg hos mig. Det var det första jag läste i morse, och jag blev så glad. Tack söta!

    Kram Malin

    SvaraRadera
  20. hej Kära Du!
    Hoppas Du mår efter omständigheterna bra...jag tänker på Er väldigt ofta...
    Kul att Du ville vara med i min tävling:)

    Idag, antar jag att du har en ledig dag så ta hand om dig och försök tänka på det braa ni hade, Du och Sputnic, men sörj, det är viktigt!!!
    Jag kan rekommendera en jättebra bok som har hjälpt mig, det blir så tillåtet att gråta och skrika och bara få sörja, i den här boken. "Att förlora en hund" av Mickie Gustafson. (Natur och Kultur/LTs förlag)

    Solen lyser hos oss och det är vår fina flaggas dag så den ska jag ut och hissa nu, av just dom två skälen:) Ja givetvis att det är nationaldagen också!!

    Varm kram Lisa

    SvaraRadera
    Svar
    1. Tack! Dina ord värmer längst in i hjärtats allra mörkaste vrår. Den boken ska jag läsa. Kramar från din vän Erika.

      Radera
  21. Erika, mitt hjärta blöder.. Jag förstår hur hemskt det är! Dessa små underbara fyrfota vänner, som dom förgyller våra liv. Varmaste kramar till er alla i familjen!
    Gisela

    SvaraRadera
    Svar
    1. Gisela! Dina ord tröstar. Tack fina du! Kram!

      Radera
  22. En klump i halsen, vi vet precis hur du känner dej - det finns inget som är så jobbigt som att mista en nära vän - må vara om han går på 4 ben eller två. Du har skrivit så fint, det går verkligen rakt in i våra hjärtan.

    Styrkekramar i massor skickar vi till dej och de dina.

    SvaraRadera
    Svar
    1. Tack snällaste ni! Det värmer när ni bloggvänner engagerar er och tröstar? Tusen tack och kram tillbaka.

      Radera
    2. Den här kommentaren har tagits bort av skribenten.

      Radera
  23. Åh nej så tråkigt. Jag beklagar verkligen. Det är hemskt när de lämnar oss våra trogna vänner och tungt i hjärtat förstår jag att det är! En riktigt stor kram från både mig och Decibel(min kisse)!

    SvaraRadera
    Svar
    1. Ja, det är tyngre än tyngst. Krama kissen tillbaka och tack för dina tröstande rader! Kram!

      Radera