tisdag 14 maj 2013

Ovärderliga tips för husmödrar!

I mitt skoningslösa röjande i källaren, dök jag igår på en gammal bok som jag slarvigt glömt bort att läsa och vårda ömt, nämligen Värdinnans ABC - HUsmoderns presentbok. Denna samhällsinformationsdyrgrip är skriven av en Mary T. Nathorst som av namnet att döma inte haft så mycket annat för sig i sitt liv än att fundera på bjudningar, etikett och vikten av att göra ett gott intryck. Jag tänkte bjuda på några smakprov ur denna källa till visdom.
Mina nya vänner som jag helt felaktigt lagt bort titlarna med.

Bokens första kapitel inleds med upplysningen att bokens syfte främst är att jämna värdinnans väg. Författaren upplyser också läsaren om att hon kanske inte kommer att ta upp alla de frågor som kan röra ett värdinneskap men att vi får trösta oss med att åtskilligt som tas upp i boken inte direkt lyder under värdinnans ABC och att viktiga fakta dessutom betonats både en och två gånger.

Vilken lättnad denna upplysning fyllde mig med! Äntligen kan jag hitta allt det där som gör mig till en perfekt värdinna och därmed en bra kvinna. Första tipset som jag tänker dela med mig av är hur man får ett umgänge. Jag menar - utan umgänge kan man ju knappast vara värdinna. Hallåååå, som man säger nu för tiden... Här kommer det i alla fall:

Om man som ung flicka bor i en medelstor stad ärver man en del av föräldrarnas umgänge (hör och häpna!). Jo då, så är det. Släkten räknas också in här och med detta kommer nya medlemmar utan att man själv behöver göra så mycket mer än att spela sina kort väl.

Hrm, undrar om mamma sitter och fundrar på
vem hon ska dua?
Sedan är det ju det här med vilka kamrater ens man har, för tydligen så har man en man. Det förutsätts liksom. Har man ingen man kan man inte vara värdinna. Punkt. Och, om man bor på en ort där mannens kamrater bor och väljer att umgås med andra än dem är man inte juste! Joråsåatt! Man KAN umgås med andra men man får inte utesluta mannens kamrater. Egna kamrater har man tydligen inte enligt den här författaren. Detta gäller då om mannen tillhör en kår, som t.ex. posttjänstemän eller officerskåren.

Om mannen tillhör ett fritt yrke (?) väljer man mer fritt i umgänget. Man ska bara tänka på att  inte ha för stort umgänge för det kan växa lavinartat. På vilket sätt detta kan vara skadligt framgår inte av boken. Jag misstänker dock att jag som läsare inte ska ifrågasätta det som skrivs; jag är ju gudbevars ett vilset fruntimmer i jakt på ledning och styrning i tillvaron.

Nåväl, OM det unga paret flyttar till en ny ort och mannen är agronom (!) kan de göra visit hos prästen eller läkaren, men inte helt utan inbjudan. Det verkar lite knepigt det där. Bättre att vänta tills man själv blir inbjuden och sedan kvickt som tusan bjuda tillbaka. Men om mannen är ingenjör eller officer kan man börja med att göra visit hos chefen och sedan hos andra man vill umgås med. Sedan får man vackert vänta på att bli bjuden tillbaks. Blir man inte det så står det inte vad man ska ta sig till.

Så skönt för herrarna att slippa fundera på duandet!
När man sedan fått vänner ska herrarna vara du med varandra men kvinnorna bör vänta lite. Man kan (som kvinna) slippa en del taktlöshet om man tar det lite lugnt med att bli du med folk. Glöm nu inte att det är den äldre som ska föreslå att man blir du med varandra. Fast det gäller inte om det är en kvinna med högre ställning som till exempel landshövdingens fru eller varför inte biskopens fru? Om någon som är äldre vill bli du går det inte att neka detta.

Men om det är en herre som vill vara du men om inte du vill det, då går det bra att säga nej. Det är nämligen högst ouppfostrat av en man att be en kvinna om att lägga bort titlarna. Det är hon som ska ta detta enorma steg. I det hemska läge att en man skulle föreslå detta plumpa, råds man att lite käckt svara: "Vi skola allt lära känna varandra lite bättre först!" Det står ingenting om man ska lägga huvudet på sned och plira lite skälmskt också, men jag anar detta mellan raderna. Detta är en kvinnas privilegium lika väl som att gå först genom en dörr. I alla fall enligt Värdinnans ABC från 1930. To be continued...

9 kommentarer:

  1. Hmm, känns ganska befriande att det inte är så där längre :) Väntar med spänning på fortsättningen. Kram!

    SvaraRadera
    Svar
    1. Ja, tack och lov har en del förändrats! Kram!

      Radera
  2. Hi hi ja allt var inte bättre förr ; ) någon eldslåga lär inte komma efter mig på lördag.Hi hi men mitt mål är att springa under 2 timmar! helst 1.50 eller något mindre ; ) DU FYLLER JU ÅR PÅ LÖRDAG. Förstår om du inte hinner ses då. jag och Andrea är i Göteborg ca 10:00 jag startar inte förrän 15.38. Träffas gärna om du hinner innan loppet?! kram Sofia

    SvaraRadera
  3. Träffade din lilla dotter igår. En liten sötnos!
    Passade på att varna och förmana.
    Håll ihop (glömde nämna knäna, shit också, håller kanske på att tappa greppet), ta det lugnt, måttlighet. Liten stad men det finns märkliga figurer här också. Framför allt ta det lugnt i trafiken - kör försiktigt.

    Jag kan inte hålla mig, måste ute med det. En ohejdbar vana. Trist tjat tycker mina yngligar - de vet allt det där men...

    Står det något i din förträffliga bok om tjat och omtanke? Hur mycket kan man pesta folk och fä med alla sina "tänk på"?


    Kram!!

    SvaraRadera
  4. HOT MAMA Erika snart födelsedag : ) Mailar mitt mobnummer inför lördag på facebook : ) kramar Sofia

    SvaraRadera
  5. Ha ha... Skönt att tiderna förändras. Vi har en gammal bok i uppförande för sjuksköterskor på jobbet. Jisses alltså... Finns inte en sköterska som skulle ställa upp och svansa för doktorerna på det viset idag. Än mindre de allra yngsta som kommit.

    SvaraRadera
  6. Fullkomligt älskar sådana böcker, helt underbara är dom. Vi köpte en liknande bok som var lokalt utgiven i stan och som var tänkt att ges till par som skulle gifta sej. Dels en massa reklam för butiker som kunde tänkas passa för blivande makar och dela en hel del väldigt fina tips om både det ena och andra. Men höjdaren i samlingen av dessa böcker är en om... hrmmm... erotik... Gudars skymning, den skulle du läst!

    Fast du fick mer än gärna lägga bort titlarna när vi träffades, vi hade nog tyckt det var lite konstigt annars (speciellt Håkan om du hade sagt något i stil med vad som föreslås i boken:) )

    Ha en riktigt fin helg vännen,
    kramar

    SvaraRadera
  7. Rolig läsning! Minns att jag som sekreterare på 60-talet kunde säga ungefär så här till min chef: "Vill överingenjör Christensen att jag bifogar detta?". Tur att tiderna förändras! Kram bp

    SvaraRadera
  8. Du är helt underbar :)) Och vilket fint foto du fick till på oss alla. Än en gång, så himla kul att ses och jag hoppas på fler tillfällen framöver kram!

    SvaraRadera