Jag har en vän som säger att hon gärna äter god mat, men att hon inte kan "prata mat". Med det menar hon att hon inte kan sitta och förlora sig i beskrivningar av chokladfondant som man skär ett snitt i varpå man ser den varma och rinnande fyllningen komma mot en som en het lavaström av choklad. Eller berätta om senaste risotton som man öste med torr vermouth så att det formligen ångade i hela köket och man blev yr på dessa ljuvliga ångor. Hur man rev den lagrade parmesanen omsorgsfullt, efter att ha konstaterat att det inte var disktrasan som luktade gammalt utan osten med tolv år på nacken.
Jag älskar att äta god mat och att prata mat. Lika gärna läser jag om mat och då mycket gärna beskrivningar av mat. Nästan ännu hellre än recept. Därför gillar jag tidningen Baka så mycket. I dag fick jag senaste numret och det var chokladspecial. Oh la la, kom till mamma! Jag avgudar choklad! Jag vägrar att tro på senaste löpsedlarna om att chokladen kommer att ta slut om tio år. Pah! det var det dummaste jag har hört. Vad skulle människor då leva för? Va? Tala om det för mig!
Ikväll svängde jag ihop en enkel rätt bara så där utan recept, för att glädja J som älskar pasta. Nu sitter jag här med jordens magknip, för det är den effekten pasta ofta har på min mage. Eller rättare sagt det som serveras till pastan. I dag blev det en spaghetti med citron, räkor, chili, olivolja och vitlök. Och lite annat. Här är ett försök till recept, eftersom jag mest gjorde "på känn".
Spaghetti med räkor, citron och chili
Häll 2 msk olivolja för stekning i en traktörpanna eller djup stekpanna. Hetta upp på medelvärme och sänk värmen till låg temperatur, ca 3 på en tiogradig skala. Lägg i en hel finhackad färsk vitlök, en halv hackad rödlök och lite chili efter behag. Jag använde en torkad röd chili och en tsk chipotlepulver. Låt "smälta" på låg värme. Slå gärna på lite mer olja om det blir torrt i pannan. Det ska vara ganska mycket flyt i pannan om man säger så. Lägg i strimlor av soltorkad tomat.
Riv en tvättad citron eller använd ett zestjärn till det yttersta gula skalet. Lägg ner det i pannan. Krama också ur ett par tsk citronsaft. Akta så att kärnorna inte kommer med. Häll på en dl vispgrädde (eller matgrädde om du känner dig nyttig).
Lägg sedan ner en msk franska örter eller någon annan god torkad örtblandning. Rör om och låt puttra ihop på svag värme.
Koka pastan al dente och precis innan du ska hälla av den lägger du ner räkorna i pastasåsen. Jag tog en liten burk räkor i lake, som stod i kylen. Låt koka upp mycket hastigt medan du häller pastan i ett durkslag. Häll en msk god olivolja med citron över och blanda om.
Lägg sedan tillbaka pastan i kastrullen och häll pasta såsen över. Se till att räkorna inte kokar för då blir de tråkigt sega. Häll över en dl riven parmesan av bra sort och blanda en gång till. ät och njut med en god sallad till eller varför inte halverade cocktailtomater om du gillar det!?
Både J och lilla B åt glatt men slapp magont. Tur för dem...
Jag pratar gärna om god mat :) Kram
SvaraRaderaJa, tänk vad vi skulle prata mat om vi träffades en dag, du och jag! Kram!
RaderaJag pratar gärna mat, men inte gärna choklad. Jag är iaf oskyldig om kakaon tar slut, skulle istället bara bli lycklig. Det är rent bedrövligt att vara allergisk mot choklad, det är ju sånt elände i precis allting. Ja, nästan iallafall. Så när chokladen tar slut kommer det bara bli lättare att leva. :D
SvaraRaderaDen där spagettin verkar rejält smarrig. Chili, säger jag, DET är nåt man inte kan leva utan! *skratt*
Ha en härlig helg! /Trollmamma
Det måste nästan vara en av de värsta sakerna att vara allergisk mot. Just för att choklad är något som alltid pratas om i matsammanhang. Det har en hög status i samhället och i stort sett "alla" har ju en favorit när det gäller just choklad. Ljus, mörk, med lakrits osv. Utom ni som är allergiska då. Men chili är du inte allergisk mot - vilken tur!!! Kram!
RaderaHur ska vi klara oss om chokladen tar slut????? Det går ju inte......
SvaraRaderaKram
Nej, det går INTE! Kram!
Radera