Tårta på tårta!

När jag var barn bjöds det alltid på tårta när det var kalas. Varianterna var inte så många utan det var gräddtårta, prinsesstårta, schwarzwaldtårta eller banantårta. Om det nu inte var en hembakad. Men då var det nästan alltid gräddtårta.

Min favorit var banantårtan som var en tårta med smörkräm och sockerkaka, täckt med gul marsipan och formad som en lätt böjd banan. Över marsipanen var det choklad utsmetad lite så där som en lätt övermogen banan brukar se ut. Jag tyckte att köpt tårta var en oerhörd lyx och en gång när jag hade namnsdag köpte mamma en sådan tårta till mig. Åh, vad jag tyckte att hon var snäll. En sån fin och dyr tårta bara för min skull! 

När vi köpte tårtor var det på Konditori Hörnet, ca två kilometer från vårt hus. Dit fick man gå eller cykla eftersom mamma inte hade körkort och pappa inte så ofta körde oss. Promenaden dit var oändligt lång men på vägen fanns det alltid saker att titta på och upptäcka. De vilda kaninerna på den gamla inhägnade gården. Det granhäcksomgärdade huset som såg ut som ett spökhus. Brunnslock att hoppa på och skalbaggar att plocka upp. Dessutom kunde vi kika i smyg på farbror Olsson som ibland gick hela halvmilen från sitt hem för att dricka kaffe och äta en tårtbit. Vi var livrädda för den konstiga gamla gubben, jag och min kusin. Men det var ju också spännande att spana på honom och hans märkliga gångsätt. Han såg dessutom ut som om han var typ 100 år gammal tyckte vi.

I dag är det hembakad tårta som gäller. Alla ska kunna baka och det finns en uppsjö av bakredskap även för novisen. Silikonformar, cupcakespritsar, macaronmattor, spatlar, mönstermallar och gud vet vad. Det känns som om den svenska marknaden snart borde vara mättad. Det har gått inflation i bak- och matlagningsprogram och tävlingar om vem som styckar en gris på kortast tid. De flesta tycker inte att det är jätteroligt att baka eller laga mat. Men några av oss är riktiga nördar.

Jag har alltid bakat. När jag var tretton bakade jag sju sorters kakor, vetebröd och en tårta inför min konfirmation. Bästa kakan var en chokladbiskvi. Oj, vad stolt jag var över att klara av det. Med åren har bakintresset ökat. Nu bakar jag varje vecka då jag får lust och har tid. Just därför blev jag så oerhört glad när jag vann en tårtkurs hos Konditoributiken i Varberg! 

Tårtkursen var enormt givande och Sóley som höll i den är en fantastisk kvinna med många järn i elden. Liten och spröd som en isländsk alv stod hon där och instruerade oss fyra som var på kursen, hur man kavlar, spacklar och formar. Tålmodigt hjälpte hon mig med min kavling av sockerpasta så att jag till slut fick både rätt tjocklek och storlek på locket. 

Jag tänkte blogga mer om hur det går till att göra en tårta täckt med sockerpasta en annan dag. I dag nöjer jag mig med att konstatera att det var en fantastisk kväll som gav mig mersmak för tårtbak. Ta chansen att gå en kurs hos Sóley om ni har möjlighet. Det är valuta för varje krona (även om jag hade tur och vann kursavgiften!).

Jag glömde kameran så bilden är tagen med Iphone.