På spaning efter den mat som flytt och nya trender

Jag sitter här och funderar på trender i matvärlden. Syrade grönsaker känns modernt men inte trendigt, liksom raw food och lakrits.För att inte tala om pulled pork/beef/turkey och vad man nu dragit i. Gott med inte nyskapande för nu har dessa trender istället blivit mode. Trend är ju det som är nytt eller åtminstone nygammalt. För hur hittar man på helt ny mat? Det är vanligare att man dammar av något gammalt och gör om och förhoppningsvis gör man också (mat)rätt.

Egen-kärnat smör känns ganska nytt men detta gjorde man ju förr så nytt är ju synd att kalla det. Dessutom har vi väl alla nån gång stått och tänkt på annat medan elvispen snurrat och vips (snarare än visp) har man smör i bunken. Tur i det läget om man väntat med att sockra, för då kan man ju använda det som smör. Vaniljsötat smör är kanske mindre lyckat.

Närproducerat känns fortfarande nytt och framför allt viktigt. Själv är jag inte konsekvent när det gäller närproducerat men jag försöker köpa kött från Tjolöholms gård så ofta jag kan när jag handlar. Eller Kaprifol-kött från gårdar i Bohuslän och Dalsland. Djur som betat fritt och inte behövt åka land och rike runt för att bli mat. Ekologiskt producerat och kravmärkt. Jag hoppas att detta blir mode och inte stannar vid en trend. Alla borde köpa bra kött, utom de som äter vegetariskt så klart…

Vegetariskt är både trend och mode. Meatless Monday håller i sig och jag tror att jag och J kör ca två vegetariska middagar i veckan. Ibland också luncher. Detta är också en trend som jag hoppas sätter sig, både av klimatskäl och etiska skäl. Dessutom är ju vegomat så himla gott. Favoriterna hemma är pasta med kronärtskockshjärtan, mynta och parmesan samt palak halloumi – ett slags variant på palak paneer. Hos Amys piece of cake hittar du ett bra recept på detta. Byt ut paneer mot halloumi om du är lat som jag. Galet gott och alla äter tills de får magknip mer eller mindre. För den inbitne köttätaren rekommenderas att använda kött som tillbehör till måltiden snarare än tvärtom. Krydda med kött som matmagasinet Äkta mat tipsar om.

Hälsomat är också en trend som jag hoppas står sig. Ät dig frisk! Ingefära, gurkmeja, aloe vera, kokosvatten – ja, listan kan göras lång. Själv är jag övertygad om gurkmejans antiinflammatoriska effekter och tar dagligen kapslar. Dessutom försitter jag inga tillfällen att ha kryddan i mat. Kanske inte till kokt potatis men definitivt i riskoket och i grytor.

Sista trenden jag presenterar är kaffe från micro-rosterier. Bönor från kaffeodlare som ger arbetarna rättvist betalt och som är gott och saknar den otäcka garvsyran. Hos Slöinge kafferosteri köper du gott kaffe som i och för sig kostar lite men som du dricker med gott samvete och du slipper garanterat biverkningarna av garvsyra (magknip).

Bubblaren i mattrender är kikärtsspad istället för äggvita. Inlägg om detta kommer snart från en gästbloggare. Håll ut!   

Årstider och mat

Jag kan inte alltid förstå hur fort tiden går. Helt plötsligt är det april och tillvaron är fylld med aktiviteter och arbete. På jobbet är det nationella provtider och det kan ta knäcken på vilken lärare som helst. I år har jag inte så väldigt många elever, så det är hanterbart. Det finns ändå en stress i att vara den som samordnar och har ansvaret för det. Men det är ju vad min nuvarande tjänst går ut på så jag klagar inte. Det är roligt men ibland stressigt.

Hemma är det mest trädgårdsarbete och en del städning som pågår. Har ni märkt hur kaklet i kök och badrum plötsligt är väldigt smutsigt när solen står på? Hela vintern har man gått i ett myspys-halvmörker och missat alla kalkränder, alla kaffestänk och vad det nu kan vara som hamnar på kaklet och skåpdörrar. Fram med städgrejer bara.

Sambon J plockade fram Cillit bang och en borste och gav badrummet en omgång förra helgen och det fick liksom ny färg. Inspirerad (smått stressad) av hans tilltag gjorde jag samma sak med köket. Det är urtråkigt när man gör det men ack så skönt när det är klart! Kaffet i solen smakar så mycket bättre om man gjort något nyttigt först tycker jag. Om man orkar vill säga och det gjorde vi just nu.

Matvanorna förändras också när det är vår. Jag håller kvar några vintriga rätter ett tag till. Grönkålen finns fortfarande att köpa färsk och senast i helgen wokade jag strimlor och smaksatte med parmesan och apelsinvinäger. Enkelt men gott till de ankbröst jag stekte.

Mustiga grytor är på väg ut och sallader är på väg in. Min Croc pot ska bäras ner i källaren inom kort och den elektriska potatisskalaren bärs upp. Riskokaren bärs ner och salladsslungan får flytta upp. Så är det när man har ont om plats och många köksprylar. Men det finns en glädje i det också. 

Och innan man vet ordet av står man där i september och funderar på att ta upp Croc pottan igen. Tiden flyger. 

Våren är här!

Våren är här. Jag går alltid och väntar på att det ska bli snöfall och att våren ska stanna av, när april har kommit. Fast nu tror jag inte att det blir något snöfall att tala om. Inte så att det lägger sig i alla fall.

Mycket jord behövs

I trädgården börjar det bli klart för sådd. Vi har grävt, hackat, flyttat stenar, lagt om gräsmattan där lilla vovven kissat ihjäl gräset och J har högtryckstvättat altanen så att den i det närmaste ser ny ut.  Grillen har dammats av och gått varm ett flertal gånger redan. Pallkragarna har fyllts med ny jord och den förbannade kirskålen har fått en omgång. Nu kan solen och värmen komma - vi är beredda!



Goliat vaktar planteringsbordet

På jobbet är det nationella provtider och allt vad det innebär för såväl elever som lärare. Mina studenter är på praktik och om bara en månad är de i skolan för sista gången innan de tar studenten. De har växt upp till unga män och kvinnor på väg ut i verkligheten. De är ganska väl rustade efter tre år på vår skola.

Jag funderar, tiddelipom, på allt möjligt. På grillmarinader, nybakat bröd, nysådda zinnior som jag fått av kusin Vitamin, Goliats tassar, mammas födelsedagspresent och på islams fem pelare. Mitt huvud är ett virrvarr och det är måndag morgon. Nu ska jag dricka kaffe innan jag möter mina goa elever.

Sötpotatis och olika dagar

Igår var det bananens dag, och jag som inte ens gillar bananer. Jo, skumbananer men de räknas nog inte. Däremot gillar jag banansmaken i mat och bakverk. Särskilt banansalsa som jag ibland gör till indisk mat. Då blandar jag helt enkelt mosad banan med matyoghurt och kryddar med lite salt och svartpeppar. Mums!
Det finns snart inte en enda dag på året som är fri från att fira. Det är chokladbollens dag, våffeldagen och trädkramarnas dag och jag vet inte vad. Förutom alla de andra gamla dagarna som våffeldagen, Menlösa barns dag (värnlösa barns dag nu) och fettisdagen.

Vad är det som gör att vi helt plötsligt uppmärksammar en massa saker vissa dagar? Vem bestämmer att det helt plötsligt är kortbyxans dag? Det måste ju ändå vara handeln som styr för att sälja mer av dessa saker, varor och tjänster. Jag tycker att det är synd att det går inflation i firande för det är ju firande som gör vardagarna mer uthärdliga. Man ser fram emot fredagen med lite mys och påskhelgen då man ska äta ägg och lite mer godis än vanligt. Vardagarna kan också ha guldkant men det får inte bli för mycket. Då blir det lätt lite tråkigt tycker jag.

 

Sötpotatis-curry a la Isa

Under några dagar har jag haft äldsta dottern på besök efter två månaders väntan på att få se henne, då hon rest i USA. Det var fint att ha henne här och hon lagade så himla god mat åt oss. Vegansk mat hämtad ur en kokbok som hon köpte i USA. Den heter Isa Does It av Isa Chandra Moscovitz om någon vill hitta något nytt och inspirerande i kokboksväg.

Stora F lagade sötpotatis-curry med grönsaker och bönor ena dagen och sojafärs med ärtor till krämig pasta där det krämiga bestod av mixade solrosfrön och vatten. Och så lite kryddor förstås. Supergott!

Det borde vara vegomatens dag lite oftare. Gärna några dagar i veckan tycker jag. Men inte för att handlarna ska tjäna mer utan för att vi alla skulle tjäna på det.

Vårtrött men hoppfull

Våren kommer så sakta krypande. Varje morgon sitter en liten talgoxe i grannens syrenträd och sjunger så att det lilla gula bröstet nästan brister. Trädets sträcker sig nästan upp till Lollos balkong och jag tänker att det är tur att hon har sovrummet åt andra hållet. Lilla skruttfågeln tystnar ibland när jag och lille vovven kommer lufsande. Han hörs ju, min lille hund, även om hans ljud inte är så vår-lika. Jo, kanske åt det håll som en traktor låter när den plöjer inför vårsådden.

 

Blekingska vitsippor är de bästa!

I trädgården hemma sticker lila krokus upp sina blomblad mot solen och snödropparna trängs. Döda kvistar står som monument över vinterns kyla och väntar på att jag ska avlägsna dem för att nya friska kvistar ska kunna växa fram. Snart kommer vitsipporna och översvämmar våra skogsbackar och doftar härligt.

Man kan inte tala om att det som gömts i snö kommit fram, för här i väst har det mest varit tö hela vintern. Halleluja! Jag som avskyr blötsnö och halka. Bättre då med klara kalla dagar utan snö som ändå smälter så fort temperaturen kryper upp strax ovan noll.

Den stora vårtröttheten verkar också ha drabbat många med mig. Dagens mest uppiggande händelser är hittills att jag fått två meddelanden från glada och tacksamma elever och ett ifrån en elevs mamma som är nöjd med mitt arbete. Svårt att toppa det.

Ikväll tänkte jag och sambon J ta fram grillen och smälla på ett par majskycklingbröst från hyfsat glada kycklingar. Medan de levde i alla fall. Kanske gör jag en körvelsås till och lättkokta grönsaker med senapsvinägrett. Just senap är min stora passion för tillfället. Jag gillar alltid senap men jag har gjort egen ett tag och det blir ju ärligt talat något helt annat än köpt. Känslan…

Ha en fin helg alla!  

Fredagskaka med fördröjning

Nu är det dags för ännu en fredagskaka och det var ett tag sen sist. Ni som trots mina uppehåll läser bloggen får här ett recept på en kaka som är oändligt mycket godare än den ser ut. Min ugn har kapsejsat och jag väntar otåligt på den nya som enligt leverantören ska anlända om en vecka. Åååååå, vad det är trist att inte kunna baka. Det är grillgallret och några andra funktioner som har gett sig och jag tyckte att det faktiskt var bättre att köpa en ny spis och ugn än att försöka byta ut delar på den gamla.

Nya spisen är en Electrolux med två ugnar. En liten och snabb och en ugn med varmluft. Nu kommer jag att kunna laga mat och baka samtidigt! Gamla ugnen hade iofs varmluft men var onödigt stor när jag bara skulle göra en liten gratäng till mig och J. Nedräkningen pågår...

Igår var jag dock tvungen att baka för nerverna låg utanpå. Jag valde en kaka som inte var så snygg kanske men som blev fantastiskt god även i en ugn utan alla funktioner. Den sjönk ihop och kladdade till sig vilket faktiskt gjorde den ÄNNU godare. Skuren i bitar var den inte fager men på jobbet smaskade de flesta i sig både en och två bitar.

Receptet kommer från tidningen Hembakat och är superenkelt. Jag tror att jag lade på toscasmeten en aning för tidigt, då kakan hade behövt mer än femton minuter i min kassa ugn. Men det gjorde inget för allt blandade sig och kakorna blev så där himmelskt sega och goda att man bara vill ha en till och en till och...

Kladdig kaka - fredagskakan 16!

TGIF säger jag bara. Äntligen fredag. De två gångna veckorna har varit bland de jobbigaste arbetsveckorna på senare år. Av olika skäl har saker och ting hopat sig, och när jag trodde att jag hade ca sjuttio texter och skrivningar att rätta visade det sig att jag hade glömt bort fyrtio som låg i en annan hög. Alltså ökade antalet till 110.

Nu stundar ändå sportlov vilket innebär ledigt för mina elever, men jag jobbar så klart. Jag funderar dock på att ta ledigt nästa fredag och bara vara hemma och ta det lugnt. Fylla på reserven liksom. Jag går på fälgarna nu och knappt det.

Det är hur som helst dags för fredagskaka och den här veckan blir det handfasta tips men inte direkt något recept här på bloggen. Jag länkar till några smarriga recept så har ni det alternativet om ni vill. De flesta har ju ett eget kladdkakerecept att ta till.

Jag bakade min allra godaste och kladdigaste kladdkaka, som innehåller 200 g smör och 200 g mörk choklad. Bland annat. Du kan välja att göra vilken kladdkaka som helst men jag tycker kanske inte att de där "kladd"-kakorna med torrt inre och kakao i smeten är värda att kallas kladdkakor. Var är det kladdiga liksom?

Nåväl. Sedan gjorde jag en chokladganache och bredde över kakan. I denna kladdiga yta ploppade jag ner Polly-godisar i olika färger (Sean Banan-varianten)! Det är väl det enda jag gillar med Sean Banan...

Resultatet blev en smarrig och kladdig födelsedagskaka till en arbetskamrat som jag uppskattar mycket.