Sommarmatbokspaning 2015

Sällan har jag upplevt en svensk sommar då vädret diskuterats mer, än sommaren 2015. Panikresorna till värmen har tagit slut och bilderna på regntunga skyar har aldrig varit fler. Ändå är jag nöjd med min sommar. Jag har inte varit på stranden en enda dag i Sverige, men det gör mig inte så mycket. Jag har haft det bra ändå. Kroatien, Polen, Karlskrona, Örebro... Vädret har varit riktigt bra där jag har varit. Och när det inte varit sol har jag ändå haft att göra.

Mina funderingar har varit många de senaste veckorna och jag tänkte delge er några av dem. Den första handlar så klart om mat och kommer här.

Vädret i Kroatien var inget att klaga på!

Matböcker. Jag har gått ifrån att läsa kokböcker till att läsa böcker om hur maten är sammansatt och vad som påverkar oss konsumenter. Första boken jag läste vid poolen i Mlini, Kroatien, var Matmolekyler av Lisa Förare Winbladh. Hon är min nya guru och jag beundrar både hennes kunnande och hennes språkliga förmåga. När hon skriver om att den som stinker vitlök aldrig behöver känna sig ensam eftersom hen får sällskap av vitlöksälskande iglar, då är humorn på topp. Samtidigt lyckas hon med att vara seriös och hon tar mat på stort allvar.

Matmolekyler har Förare Winbladh skrivit ihop med Malin Sandström och den handlar om varför vi upplever smaker på olika sätt och varför en macka med skinka och senap inte passar så bra till en kopp kaffe. Läsaren får tips om hur man kan räkna sina smaklökar och vad det beror på att vissa tål stark mat bättre än andra.  Det finns recept i boken och vi får också veta varför päron och gorgonzola smakar så bra ihop medan man kanske aldrig skulle drömma om att kombinera lingonsylt med ansjovis. Författarna har däremot aktat sig för att mästra. Vill man dricka rödvin till rotmos så ska man självklart göra det. (Ingen särskild person nämnd, hrm!)

Jag älskar att mitt namn fanns med på så
många cola-flaskor i Kroatien. Fast det
är en genitiv-ändelse, men det behöver
man ju inte låtsas om...

Andra boken jag plöjde mellan doppen i poolen och simturerna i saltvattensbassängen var Äkta vara : guiden till oförfalskad mat av Mats-Eric Nilsson. Hans bok handlar helt enkelt om matfusket och hur det påverkar oss konsumenter. Han skriver om alla E-nummer och redogör för olika livsmedels innehåll som fått mig att verkligen läsa innehållsdeklarationerna mer noga än förut.

Mats-Eric Nilsson har avslöjat en hel del matfusk i vårt land och bland annat fått Dafgårds att ändra texten på sina färdiglagade kåldolmspaket. Det kan ju inte stå att de är lagade enligt ett recept från 1926 om de innehåller olika tillsatser som inte fanns då, eller hur? Han tar även upp en tävling som utlystes för några år sen, där konsumenter fick anmäla olika produkters innehåll och där den produkt med flest tillsatser ”vann”. Det blev Rydbergs skagenröra som innehöll hela 27 tillsatser.

Den här boken tar jag fram när jag ska handla mat. Som en påminnelse om att tänka efter före något hamnar i min varuvagn. När jag köper jäst för att baka eget bröd känns det bra när jag tänker på vad det står i boken om alla tillsatser som finns i köpebröd i plastpåse på ICA, COOP och var man nu handlar. Blä!

Men… Inga pekpinnar. Var och en får köpa vad de vill och äta det de behagar. Själv lagar jag det mesta själv men ändå. Det är inte konstigt att människor blir allt sjukare då det vi stoppar i oss är en massa konstigheter som verkligen inte passar i en människomage. Slut på spaning för i dag.  

Semesterfunderingar

Semester… Jag smakar på ordet och det är gott, riktigt gott och lent i munnen. Från bloggen verkar jag ju ha tagit semester ett tag och så kan det vara. Ibland orkar man, ibland inte.

Imorgon går jag alltså på semester i fem hela veckor. Skolan jag arbetar på är en skola som är till för eleverna i första hand och därför arbetar vi med flex-anställning och semester som de flesta andra. Jag trivs mycket bra med detta och skulle aldrig byta det mot sommarlov. Jag kan ta ledigt en vecka under året när det är billigt att resa och jag arbetar aldrig hemma. Ja, om det inte är kris men det är det i stort sett aldrig.

Imorgon måste jag alltså inte ställa klockan på halv sex som jag brukar. När J hasar upp för att sätta igång perkulatorn kan jag lugnt ligga kvar och somna om. Och om jag inte somnar om kan jag ligga och läsa hur länge jag vill. Jag kan hämta kaffe och dricka det i sängen medan min lille hund ligger med hakan på mina ben och snarkar vidare.

Jag kan också gå ut och sätta mig på altanen eller trappan till trädgården. Om det inte regnar. Där sitter jag och luktar på blommorna och ser människor hasta förbi på väg till bussen. Jag gäspar lite och går in och hämtar mer kaffe i min nya Mårran-mugg av plåt. 

Det bästa med semestern är just morgnarna tycker jag. När man slipper starta hjärnan och kroppen med ett vrooom, och bara kan ta det lugnt och känna efter hur himla skönt det är att göra vad man vill. 

Nästa vecka åker jag och J till Kroatien, till en liten by som heter Mlini. Där ska vi göra så lite som möjligt men jag hoppas ju på sol och värme så klart. Hotellet har en inomhusbassäng så jag tänker mig några längder där också, för att komma i lite bättre form än jag är nu. Goda frukostar med yoghurt och frukt hägrar. Skaldjur och fisk på någon lokal restaurang och så en båt-tur till Dubrovnik som jag så länge velat se.

Sedan får vi se vad vi gör resten av sommaren. J ska spela golf och det ska jag INTE göra. Kanske blir det fler äventyr. jag ska i alla fall äta god mat och dricka goda drycker så klart. Sist i inlägget länkar jag till några finfina sommar-recept. 

Vad ska ni göra? Berätta! 

Den här lammrostbiffen är bara sååå god! Receptet är från COOPs hemsida.

Hos Mårtenssons kök hittar man alltid fantastiska recept och inspiration. Kolla bara in matjestårtan här.

Malins Diner bjuder alltid på godsaker och hennes sangria får vem som helst att bli törstig!

Femtio är det nya fyrtio?

Maj 2015 var en kall månad, vädermässigt. Större delen av månaden har det regnat och blåst snålt. I Göteborg regnar det gärna på tvären så att vätan riktigt ska komma åt alla små vrår på ens kläder och kropp. Regnstället jag köpte till ett bra pris har verkligen betalat sig. Om jag slår ut priset per använt tillfälle är jag nog nere på tio kr/ användning nu.

Maj månad är också en tid då fester och annat briserar. I år är det min tur att tillhöra skaran som firar livets höjdpunkt. Nu börjar utförsbacken som många uttrycker det. Frågan: ”Hur känns det?” har, efter min födelsedag, varit den vanligaste frågan man ställt till mig. Och mitt svar har varit detsamma: ”Det känns precis som förut”. För vad är en siffra egentligen? Bara något att räkna med.

Stressen kring att fylla jämnt är stor i dag. Det finns en lite tråkig åldersfixering och de flesta kämpar hårt för att vara så rynk- och cellulitfria som möjligt. Om någon gissar att man är yngre än man egentligen är, tar man det som en komplimang och suger åt sig det som en svamp.

Stängt var det här

Jag rymde hemifrån när jag fyllde och tillbringade sköna dagar i Skåne hos finaste Anki och Håkan med bloggen Mårtenssons kök. Vi drack bubbel, åt fantastiskt god mat och besökte spännande platser på Österlen.

Innan vi träffade Mårtenssons tillbringade vi en natt i lilla orten Skåne Tranås i närheten av Ystad. Denna lilla by har tillägget ”Skåne” för att inte förväxlas med det Tranås som ligger högre upp i landet, närmare bestämt i Småland.

I Skåne Tranås bor det inte många människor. Vi anlände framåt kvällningen efter en biltur som först tog oss till Kristianstad där vi besökte Olle med Bland annat keramik, en samlare av porslin och keramik från Uppsala Ekeby. Väl värt ett besök. Vi checkade in på vandrarhemmet i Tranås och tog en promenad genom byn. Där finns två caféer som dock inte höll öppet så sent som efter 20.00 vilket jag gott kan förstå. De har gott rykte och vi tänker åka tillbaka för att besöka byn en annan gång. Då ska vi dricka kaffe hos Madame Blå. Menyn såg oerhört frestande ut!

Mitt i byn satt en anslagstavla där diverse spännande papper satt uppnålade. Det mest intressanta handlade om att man på söndagen anordnade yx-kastning för den som ville och vågade träna på det. Jag kommenterar inte detta vidare utan tänker att det alltid finns något nytt att lära. 

Min och Js lite udda specialitet är nog att bo på vandrarhem, inte minst i Skåne. Den här lilla byn är ett tips för er som vill semestra inom landets gränser, och då gärna på Österlen. Här finns inte mycket att gör amen det är en perfekt mittpunkt att utgå ifrån för att åka till Ystad, Kivik, Simrishamn, Åhus och så vidare. Det är ett mat-Mekka för alla intresserade matnördar. Även den mer normale finner säkert nöje här.

I Skåne Tranås finns nog Sveriges (världens?) största flerkråkefamiljeboträd. Typ. Överallt fanns jätteträd med många gigantiska kråkbon. Fyra eller fem bon i ett enda träd var mer regel än undantag. Jag har aldrig sett eller hört något liknande. Kråkorna skrek som besatta i kvällningen och vi oroade oss smått för hur vi skulle kunna sova i detta oväsen. Men det var ingen fara. Kråkorna tystnade och tog nog sovmorgon på lördagen. Vi sov gott i det fina vandrarhemmets sängar.

Det kommer fler semestertips framöver - håll utkik. 

  

Två sidor av samma mynt

Det finns nästan alltid två sidor av en sak. Jag har funderat på detta mycket den senaste veckan; hur man kan betrakta det halvfulla eller halvtomma glaset. Hur ska man förhålla sig till saker och ting? Orkar man alltid försöka vara positivt inställd eller är det okej att ibland bara få tycka att allt är rätt jobbigt? Är ni alltid positiva och glada? Klart att ni inte är - ni är väl också människor. 

Ringblomma, i brist på maskrosbild...

Ta till exempel den där gröna slänten översållad med solgula maskrosor som sträcker sig mot skyn i vårsolen. Du ser den genom bussfönstret på väg hem från jobbet och känner hur våren har kommit och hur vackert det är med allt det gula.

När du kommer hem och går ut på altanen med en kopp kaffe ser du att även din gräsmatta är full av de solgula rosorna och slås av att här är det ogräs snarare än en skönhetsupplevelse och ett vårtecken. En tacksamhetens tanke går till grannen som donerat sin förlängda maskrosuppdragare till oss, efter att själv ha byggt en altan över hela sin uteplats. Min rygg kommer att sparas när jag drar upp ogräset jag nyss tyckte var så vackert.

Ett annat exempel är den gulliga ungen i Youtube-klippet, som skriker när lillebror biter honom i fingret. Vi tittar igenkännande och ler och tycker att både Charlie och storebror är gulliga. Frasen ”Charlie bit my finger” känner väl alla till nu!?

Sen åker man hem från jobbet och hämtar ungarna på dagis. På vägen hem biter lilla Greta storebror Kalle i fingret och han skriker så att alla i bussen blir totalt lomhörda. När du går av bussen är du helt genomsvettig och varken du, Kalle eller nån annan på bussen tycker att händelsen var något att le åt. Charlie och hans storebror skänker du inte en tanke.

Min lillebror bet mig inte men pinkade i badvattnet...

Spårvagnar är en annan grej som det definitivt finns två sätt att se på. När man inte bor i Göteborg är spårvagnar något mysigt, lite pittoreskt färdmedel som skramlar fram lite planlöst på väg till Liseberg. Man ser fram emot att kliva på och få en stilla och skön åktur tillsammans med goa gubbar och för all del också gummor.

När man bott i Göteborg ett tag och måste ta spårvagnen till jobbet slås man av hur fruktansvärt omysigt det är. Vagnen är sen för det låg en pinne över spåret nånstans på vägen. När du går på är vagnen knökfull och din plats blir beredvid en jäkligt go gubbe som heter Conny och som definitivt inte har lämnat nåt halvfullt glas bakom sig. Han luktar sådär och tjötar hål i huvudet på dig under färden. Resan tar en halv evighet eftersom vagnen stannar precis överallt och när du väl är framme upptäcker du att det har börjat regna och paraplyet ligger kvar bredvid Conny som till avskedsfras levererade ”E du go eller? Ska du redan av lella vännen? Ha en himla käck dag nu!”

Nu kanske ni tycker att jag är lite gnällig? Lugn, bara lugn! Det finns två sidor av mig också. I dag väljer jag att vara glad trots en del motigheter. Glad att just ni tittade in här och orkade ta er igenom det här inlägget.  

Veganska maränger

I dag är det minsann Stora F som gästbloggar hos mig. Jag tror att jag ska be fler duktiga matlagare att gästblogga hos mig. Tack fina Stora F. Du lär mig hela tiden nya saker och jag är så glad att du finns! <3 

Hej! Jag frågade mamma om jag fick skriva om det nya fenomenet kikärtsmaränger på hennes blogg och det fick jag. Ärligt talat så orkar jag inte skriva en genomtänkt och lång text, så ni får ta det för vad det är!

Spad från kokta bönor istället för äggvita? Ja det är årets stora snackis i vegan-världen. Någon har kommit på att om man vispar spadet som blir över när man kokat kikärtor blir det ett enormt och starkt fluff otroligt likt äggvita. Detta innebär att man kan göra maränger, och i förlängningen makarons, citronmarängpaj och alla möjliga andra grejer.

Folk är otroligt uppfinningsrika och testar alla möjliga spännande grejer, men i dag har jag gjort grunden, maräng på kikärtsspad! Om du tycker det låter äckligt kan jag berätta att det inte smakar böna när det är färdigt, och det är väl ändå äckligare att äta hönans mens om man tänker efter.

Veganska maränger

1 del kikärtsspad (från en konservburk eller hemkokt, så lite salt som möjligt) 

1.3 delar strösocker 

Lite vanilj 

En skvätt citron (för stabiliteten, skippa inte det här!)

Häll allt i en bunke och vispa med elvisp tills det är ett stabilt skum som går att vända upp och ner utan att det rinner. Vispa lite till för säkerhets skull. Spritsa ut eller klicka ut på en plåt, baka i ugnen på 100 grader i en timme, låt sen svalna i ugnen under tiden den svalnar. 

Ät förslagsvis med Tofulines vaniljglass och chokladsås.

På spaning efter den mat som flytt och nya trender

Jag sitter här och funderar på trender i matvärlden. Syrade grönsaker känns modernt men inte trendigt, liksom raw food och lakrits.För att inte tala om pulled pork/beef/turkey och vad man nu dragit i. Gott med inte nyskapande för nu har dessa trender istället blivit mode. Trend är ju det som är nytt eller åtminstone nygammalt. För hur hittar man på helt ny mat? Det är vanligare att man dammar av något gammalt och gör om och förhoppningsvis gör man också (mat)rätt.

Egen-kärnat smör känns ganska nytt men detta gjorde man ju förr så nytt är ju synd att kalla det. Dessutom har vi väl alla nån gång stått och tänkt på annat medan elvispen snurrat och vips (snarare än visp) har man smör i bunken. Tur i det läget om man väntat med att sockra, för då kan man ju använda det som smör. Vaniljsötat smör är kanske mindre lyckat.

Närproducerat känns fortfarande nytt och framför allt viktigt. Själv är jag inte konsekvent när det gäller närproducerat men jag försöker köpa kött från Tjolöholms gård så ofta jag kan när jag handlar. Eller Kaprifol-kött från gårdar i Bohuslän och Dalsland. Djur som betat fritt och inte behövt åka land och rike runt för att bli mat. Ekologiskt producerat och kravmärkt. Jag hoppas att detta blir mode och inte stannar vid en trend. Alla borde köpa bra kött, utom de som äter vegetariskt så klart…

Vegetariskt är både trend och mode. Meatless Monday håller i sig och jag tror att jag och J kör ca två vegetariska middagar i veckan. Ibland också luncher. Detta är också en trend som jag hoppas sätter sig, både av klimatskäl och etiska skäl. Dessutom är ju vegomat så himla gott. Favoriterna hemma är pasta med kronärtskockshjärtan, mynta och parmesan samt palak halloumi – ett slags variant på palak paneer. Hos Amys piece of cake hittar du ett bra recept på detta. Byt ut paneer mot halloumi om du är lat som jag. Galet gott och alla äter tills de får magknip mer eller mindre. För den inbitne köttätaren rekommenderas att använda kött som tillbehör till måltiden snarare än tvärtom. Krydda med kött som matmagasinet Äkta mat tipsar om.

Hälsomat är också en trend som jag hoppas står sig. Ät dig frisk! Ingefära, gurkmeja, aloe vera, kokosvatten – ja, listan kan göras lång. Själv är jag övertygad om gurkmejans antiinflammatoriska effekter och tar dagligen kapslar. Dessutom försitter jag inga tillfällen att ha kryddan i mat. Kanske inte till kokt potatis men definitivt i riskoket och i grytor.

Sista trenden jag presenterar är kaffe från micro-rosterier. Bönor från kaffeodlare som ger arbetarna rättvist betalt och som är gott och saknar den otäcka garvsyran. Hos Slöinge kafferosteri köper du gott kaffe som i och för sig kostar lite men som du dricker med gott samvete och du slipper garanterat biverkningarna av garvsyra (magknip).

Bubblaren i mattrender är kikärtsspad istället för äggvita. Inlägg om detta kommer snart från en gästbloggare. Håll ut!   

Årstider och mat

Jag kan inte alltid förstå hur fort tiden går. Helt plötsligt är det april och tillvaron är fylld med aktiviteter och arbete. På jobbet är det nationella provtider och det kan ta knäcken på vilken lärare som helst. I år har jag inte så väldigt många elever, så det är hanterbart. Det finns ändå en stress i att vara den som samordnar och har ansvaret för det. Men det är ju vad min nuvarande tjänst går ut på så jag klagar inte. Det är roligt men ibland stressigt.

Hemma är det mest trädgårdsarbete och en del städning som pågår. Har ni märkt hur kaklet i kök och badrum plötsligt är väldigt smutsigt när solen står på? Hela vintern har man gått i ett myspys-halvmörker och missat alla kalkränder, alla kaffestänk och vad det nu kan vara som hamnar på kaklet och skåpdörrar. Fram med städgrejer bara.

Sambon J plockade fram Cillit bang och en borste och gav badrummet en omgång förra helgen och det fick liksom ny färg. Inspirerad (smått stressad) av hans tilltag gjorde jag samma sak med köket. Det är urtråkigt när man gör det men ack så skönt när det är klart! Kaffet i solen smakar så mycket bättre om man gjort något nyttigt först tycker jag. Om man orkar vill säga och det gjorde vi just nu.

Matvanorna förändras också när det är vår. Jag håller kvar några vintriga rätter ett tag till. Grönkålen finns fortfarande att köpa färsk och senast i helgen wokade jag strimlor och smaksatte med parmesan och apelsinvinäger. Enkelt men gott till de ankbröst jag stekte.

Mustiga grytor är på väg ut och sallader är på väg in. Min Croc pot ska bäras ner i källaren inom kort och den elektriska potatisskalaren bärs upp. Riskokaren bärs ner och salladsslungan får flytta upp. Så är det när man har ont om plats och många köksprylar. Men det finns en glädje i det också. 

Och innan man vet ordet av står man där i september och funderar på att ta upp Croc pottan igen. Tiden flyger.