Vattnet färgades rött som blod denna natt, trodde man, och alla kvarnar stannade av sig själva. Vattnet i åarna sades rinna baklänges och andra berättar att källvattnet förvandlades till vin (låter bra tycker jag).
Om man var tvungen att gå ut efter mörkrets inbrott skulle man hålla ihop knäna så mycket man kunde - annars fanns det risk att glåp-son/glup-son/glo-son/gluffsuggan kom springande och slitsade upp en med sin tandade vassa rygg. I gammal blekingetro varnade man för denna hemska gris av hon-kön som hade lysande röda ögon.
 |
| Bild: favilla.wordpress.com |
Glåp-son dök oftast upp för att köra iväg de som försökte sig på att gå årsgång, dvs. ta reda på vad som skulle hända det kommande året. Man skulle besöka sju kyrkor i sju socknar, och blåsa genom nyckelhålet på kyrkportarna. I det sista nyckelhålet skulle man kika in och då skulle nästa år i ett nafs passera revy. Strax därefter skulle man springa för brinnande livet om inte Glåp-son skulle få tag i en. Man kunde eventuellt muta henne med några äpplen. Vid den årstiden var äpplen hårdvaluta förr i tiden. På sagomuseets hemsida kan man se ne bild av denna hemska gris som adventsljusstake http://www.flickr.com/photos/sagomuseet/6464989847/
Mamma skojade alltid om "blolösan" också, men det vet jag inte vad det var för något. Förmodligen något förfärligt och avskyvärt. Jag får ta reda på det. Hur är det med er därute? Finns det något annat roligt skrock ni kan dela med er av?
Tycker det är spännande med gammal folktron och skrock...skulle faktiskt vilja studera om det..finns det utbildningar om sådant....eller får man använda sig av inbillningar bara..
SvaraRaderaIntressant att läsa...
Och julfint har du också...Jag gar tyvärr tappat bort min julinspiration...men hoppas den kommer tillbaka i morgon!
Sov gott och krama
Jag vet faktiskt inte - har haft samma tanke kring det här med folktro. Jag har varit på en veckas seminarier och berättande kring sagor och folktro för många år sedan. Sagomuseet i Ljungby anordnar berättarfestival varje år, men den är ju inte bara inriktad på folktro förstås.
SvaraRaderaJulstämningen kommer nog. Eller så gör den inte det. Jag har mest stämning före jul - på själva aftonen brukar den vara som bortblåst. Kramar till dig!
Minns du när vi var ute på oknytt- och lysgubbejakt på en eller två Tomasnätter? Vad jag kommer ihåg så höll sig allt otyg undan för oss. Kanske berodde det på att vi höll oss ganska nära gatubelysningen?
SvaraRaderaNu är granen på plats hos oss också. Ovanligt tidigt, brukar ta in och klä den först dagen före dopparedagen. Har mot bättre vetande hängt choklad i den. Den fyrbenta tjuven som bor här har redan registrerat detta och väntar förmodligen bara på det rätta tillfället.
Kära hälsningar, Sanna
Käraste Sanna - ja det minns jag. Antingen var det gatubelysningen eller så var det så att otyget kände att de där två ger vi oss inte på i onödan...
SvaraRaderaJag kan inte ha godis i granen för Sputnik skulle välta den på två sekunder. Han har inte Jenkas höjd, så han skulle vara tvungen att hoppa. Den andre lille grisen kan inte hoppa, haha! Kramar till dig!
Heujeda mej!! Vilken tur att man inte levde då, fullt upp med att värja sig mot allt möjligt hemskt, så mycket bättre att kunna ägna sig åt att göra godsaker och fint pyssel!
SvaraRaderaKram Gisela