Nu ska vi gå ut på tramp och plocka svamp...

...eller hur nu den där gamla barnvisan gick? Jag har ännu inte plockat några sommarkantareller, för det har helt enkelt inte funnits tid. När jag var i Hallsberg och besökte stora F var vi dock på besök hos en champinjonodlare. Alldeles bredvid en stor second handaffär fanns en liten källare med den enklaste (men jättefin och ekologisk) odling man kan tänka sig. Svalt och fint växte de små och stora svamparna där, snällt på en vagn. Längst ner var det brunare skogsvarianten av denna delikatess.

Jag älskar champinjoner och faktiskt all svamp. Stora Fs pojkvän, ännu större M, älskar INTE svamp. Men det är bara bra för stora F för då får hon äta ALLA svamparna själv när hon plockat. Så gott!!!

När jag var liten brukade min mamma och jag gå en promenad med vår boxer i skogen som vi kallade Hästabacken. Jag antar att det en gång varit en hage för hästar, men är inte säker. Den hårt trampade skogsstigen kantades av alla möjliga blommor från vårens Gökärt till sommarens Blåklocka och illande rosa Tjärblomster. Allra längst bort vid stigens slut, fanns en stenmur med en öppning till en stor äng. Så långt orkade jag sällan gå som liten, så den naturliga vändningen blev här. Och just här fanns en björk som vid sin fot hade en helt liten kantarellkoloni. Jag vet inte om någon mer än vi brukade plocka en dem, men vi såg alltid till att lämna några svampar, och alltid de minsta.

När vi kom hem med vårt fynd (mamma hade alltid en papperspåse i fickan om-uti-fall-att) förvällde mamma de gula små godingarna. Sedan stektes de i smör och lades på rostat bröd med leverpastej underst. Detta var en delikatess och lyx och jag kände mig alltid som en skattsökare som funnit den eftertraktade skatten. En hemlighet som mamma och jag delade. Kanske gick hon dit med min lillebror också, det vet jag inte, men det spelar ingen roll. Minnet av vår svamppromenad i skymningen lever kvar. Jag kan minnas hur det doftade i skogen och hur solen letade sig ner mellan de täta träden och värmde min lilla barnakropp. Fina minnen minsann!

Här kommer ett extra smarrigt svamprecept från AlltOmMat:

Kantarellpaj

Ingredienser

Pajskal:

3 dl vetemjöl

75 g kylskåpskallt smör

0,75 dl lättkesella

Fyllning:

2 st finhackade gula lökar

300 g kantareller

1 msk smör

1 dl vispgrädde

1,5 dl standardmjölk

2 st äggulor

1 st ägg

1,5-2 dl riven lagrad svensk ost

salt och peppar

1. Pajdeg: Finfördela smöret i mjölet för hand eller i matberedare. Tillsätt kesellan och arbeta snabbt ihop till en deg.

2. Kavla (enklast mellan två ark plastfolie) eller tryck ut degen så den täcker botten och kanter av en pajform, cirka 24 centimeter i diameter. Klä formen med degen och nagga den med en gaffel. Låt pajen vila i kylen 15–30 minuter.
3. Förgrädda pajskalet ugn, 200 grader, 10 minuter.
4. Fyllning: Hetta upp en stekpanna med smöret och lägg i kantareller och hackad gul lök. Stek tills vätskan som kantarellerna släpper försvunnit.
5. Slå i grädden och mjölken. Koka upp och sjud i cirka 4 minuter.
6. Sila vätskan av svampen ner i en bunke. Vänta tills vätskan har kallnat något och vispa därefter ner ägget och gulorna i den avsvalnade gräddmjölken. Smaka av med salt och peppar.
7. Fördela hälften av osten i botten på det förgräddade pajskalet. Lägg i kantarellerna och slå sedan på vätskan med ägget i så att svampen täcks.
8. Lägg på resterande ost och baka pajen i ugn, 175 grader, cirka 30 minuter eller tills pajen har “stannat”.

Tips! 

•Ett lager riven ost i botten på pajen bildar en barriär mot äggstanningen och skyddar botten från att bli blöt och mjuk.

•Det är gott att blanda ner lite färsk spenat i pajfyllningen. Tillsätt spenaten i svampfräset innan du slår på mjölk och grädde.