söndag 5 februari 2012

Matminne nr tre

När jag var liten fanns det inte så många pappor som lagade mat. Min pappa däremot, var en fantastisk kock och bagare. Han kunde laga precis vad som helst (utom kroppkakor!), vilket gjorde honom lite unik. Till min mors förtret var han inte lika bra på att städa köket efter sina utsvävningar, utan det fick hon eller jag göra, när pappa vilade ut på soffan efter att ha kokat marmelad eller lagt in rödbetor.

När jag var så där 16 1/2 år i adventstid 1981, skulle pappa baka ett av sina paradnummer - Napoleonhattar. Klicka HÄR för ett recept på detta retro-bakverk. Pappa brukade alltid färga marsinpankulan i mitten av kakan grön, med hjälp av hushållsfärg. Efter intensivt letande gav han upp och frågade min kära mor var tusan färgen tagit vägen. Min mor log då ett stilla leende och sa: Se på din dotters hårfärg...

Bild: http://pinglansreceptblogg.blogspot./
com/2010/10/wiktors-napoleonhattar.html

Jag hade en period då jag gärna färgade håret grönt, inte helt men slingor av det. Jag hade en pojkvän som blekte håret illgult och spelade i ett band. Klart att jag också måste ha en cool hårfärg...

Samme pojkvän hade en förtjusande familj (har fortfarande) som jag ofta var hemma hos. I köket hos hans snälla mamma fick jag nyponte och Skogaholmslimpa med Billeholmskorv på. Godare kvällsmat har jag aldrig ätit! Teet serverades i finaste kopparna med kinesiskt motiv, och i somras fick jag dessa otroligt vackra koppar av Gunvor. Jag har bloggat om dem förut, men då jag fått många läsare sedan dess tillåter jag mig att lägga ut dem igen. På bilden ser ni fatet till en av kopparna. Visst är de underbart vackra?!






5 kommentarer:

  1. Åhhh vilken härrlig histora. Riktigt ser framför mig hur ditt hår är illgrönt och pappa som stökat ner hela köket ; ) kram Sofia

    SvaraRadera
  2. Billesholmskorv! Den hade jag helt glömt bort. Ja, det var ju ett stående pålägg hos oss. Och Göingekorv. Men Billes...mums!

    Pappa Å gjorde ju kroppkakaor som jag undrar om inte till och med du hade gillat. Jag har aldrig lyckats stöta på några som är ens i härheten av hans. Jag äter nästan aldrig kroppkakor numera faktiskt. Det är helt enkelt ingen idé för de har aldrig den där utsökta knorren.

    Har ju glömt att tacka för julkortet! Jag blev jätteglad. Det kom lite på efterkälken eftersom vi mot allt förnuft inte har N-by som postort utan Kna. Jag kan säga att katten på kortet är en spitting image av vår Maja :-)

    Kram
    Elisabet

    SvaraRadera
    Svar
    1. Åkes kroppkakor smakade jag aldrig. Jag blev säkert erbjuden men är skadad för livet av min dåliga upplevelse som liten. Kul att du tyckte om kortet. Jag valde det faktiskt eftersom jag trodde att du har en kisse som liknar det. Kul att det var så mitt i prick! Kram!

      Radera
  3. Härliga matminnen, kul att läsa! Och så fick jag äntligen se hur din pappa ser ut!
    Min pappa lagade bara mat i nödfall när vi var små ( men han tog igen det senare i livet och blev en riktig gourmetkock) Däremot bakade han 1-2 ggr om året och då blev vi överlyckliga! Pappas sockerkaka var det bästa vi visste så det blev jubel o klang! Och ingen kunde (eller kan nu heller faktiskt) göra så goda milkshake som han. Stackars mamma som alltid varit en sylta, safta och baka mamma fick nog inte så mycket cred för sina godsaker är jag rädd..
    Kram Gisela

    SvaraRadera
    Svar
    1. Mammor får liksom aldrig samma cred för det de lagar i köket... Kram och tack för dina minnen!

      Radera