onsdag 29 februari 2012

Africa calling

Hej alla m'zungo där hemma! M'zungo betyder "viting" men är inte nedsättande, utan mer ett konstaterande. Här är ungefär 25 grader varmt men mörkt redan vid sjutiden. Jag sitter nu på hotellets restaurang och ska beställa en pizza med tonfisk och majs. Markattorna tjattrar och cikadorna gnisslar i buskarna.

Vi har varit och besökt alla eleverna på deras praktikplatser i dag, vilket var en spännande upplevelse. Men det ska jag inte berätta om här och nu. Dagens inlägg blir kort, eftersom jag ska blogga på skolans blogg också. Det tar ungefär 20 - 30 minuter att ladda upp en bild här på kvällen, så det hoppar jag över i dag!

Stor kram till er alla! Jag är snart tillbaka!

Lilla B som scrappare

Jag bara måste visa lilla B:s scrappade block. Visst är det fint? Hon köpte ett helt vanligt trist block och pimpade det sedan med de vackraste papper från Tilda design, köpta hos Panduro. Jag tycker att hon har gjort en så himla fin kreation, utan att ösa på med massor av detaljer och krimskrams. När det gäller scrapbooking kan jag ofta tycka att "less is more". Den amerikanska stilen att vräka på med massor av grejer och gullgull är lite för mycket för min smak. De söta knappnålarna har jag köpt hos Syster Lycklig - en underbar butik på Tegnérgatan i Stockholm. Den får ni inte missa om ni är i huvudstaden framöver! De har allt man kan önska sig!






Här kommer lite fler bilder från pappersblocket vi köpte hos Panduro.





Visst är det fint, så säg!?

tisdag 28 februari 2012

Tjälknöl

Egentligen borde jag inte äta rött kött, men sista året har jag haft sådan lust på kött. Jag försöker begränsa tillfällena och då endast äta kött av bra kvalitet och inte så mycket, eftersom mina leder mår bättre av att äta vitt kött och fisk. I lördags serverade jag en tjälknöl som fått svettas i 80 graders ugnsvärme i tolv timmar. Busenkelt och gott!

I helgen blev det köttfrossa! Jag tog en bit fransyska som jag köpt för just detta ändamål, lade den djupfryst(obs! Den måste vara fryst om det ska fungera!) i en ugnsfast form och ställde in den i ugnen på, som jag skrev, 80 grader, över natten. Efter tolv timmar hade den krympt till en liten mörk och skrumpen sak som såg allt annat än aptitlig ut. Men jag har gjort det här förut, så jag lät mig inte nedslås!

1 dl salt kokades upp med 5 dl vatten, 1 msk torkad timjan och 1 msk strösocker. Detta använde jag sedan som marinad till köttet i fem timmar. Jag vände på det ungefär en gång i timmen så att marinaden kom åt överallt. Vill man kan man byta ut timjan mot enbär och lagerblad, så får man lite viltsmak på köttet.

Bild: http://www.spisa.nu/
När köttet marinerat klart är det bara att ta upp det och torka av det lite. Skiva det sedan tunt, tunt med trancherkniv. Skivorna är ofta ganska röda i mitten men det är bara för att köttet bakats så långsamt. Det är garanterat helt genomstekt. Jag serverade ugnsrostade rotfrukter till - potatis, rotselleri, morötter, aubergine (ingen rotfrukt men fick vara med ändå) och palsternackor. Som inte gick av för hackor...

Hemgjord vinbärsgelé och äpplemos höjd ribban en aning ytterligare. Ett glas Killawarra och succén var ett faktum. Åtminstone såg lilla B glad ut och J stönade sig igenom måltiden ungefär som i låten Je´táime (eller hur det nu stavas?). Han är tacksam att laga mat till, det är ett som är säkert.

Jag hade tänkt baka bröd också men hann inte med det. I kyldisken hittade jag nämligen en finurlig burk med surdegsmix. Jag som inte har gjort det förut tänkte att det kanske kunde vara en bra början, men det hanns alltså inte med. Jag får hoppas att lilla B gör det medan jag är bortrest. Kanske att hon då lägger ut det på sin blogg som du hittar HÄR.

Hur är det med er? Bakar ni surdegsbröd på "riktigt" sätt eller köper ni det?

Hej då!

I dag reser jag till Uganda i två veckor. Följ mig här och på http://www.praktikiuganda.blogspot.com/ om ni vill hänga med på mitt äventyr. Jag hoppas att Internet ska stå mig bi så att vi kan höras. Spännande matbloggande om kokbananer och majsgröt utlovas! Kramar till alla!

måndag 27 februari 2012

Matminnen och vandrarhem

Min och J:s första gemensamma semesterresa gjorde vi under vårt första år tillsammans. Han fyllde då jämnt och bjöd mig på en resa till London. Naturligtvis var det helt fantastiskt, även om jag faktiskt inte minns så mycket av maten vi åt. Nåja, vi var ju nykära, och maten var sekundär.

Senare somrar har vi haft en enda gemensam semestervecka utan barn, och den har vi ofta lagt på att kuska runt i vårt eget avlånga land. Vi har planerat landskapsresor och bokat in vandrarhem och sevärdheter längs vägen. (Nåja, jag har bokat.) Skåne, Blekinge, Småland och Dalsland har avverkats och vi har haft otroligt roligt!

Rökt flundra i Orrefors!
Vi har ätit medhavda mackor vid Ystads havsbad, grillat kycklingfilé strax före åskvädret i Håverud, blivit rodda till en restaurang på en ö i Åhus, kokat färskpotatis bland mördarmygg i Orrefors och ätit rökt blekingeflundra till. Vi har hoppat över lunchen för att J inte hittade något han ville äta och tryckt i oss muffins på torget i Nybro (jag, halvdöd av hunger). Vi har också ätit mindre minnesvärda måltider men de tänker jag inte försöka komma ihåg.

En av våra bästa semestrar hade vi i Skåne, då vi i två nätter bodde på Åhus vandrarhem, mitt i den pyttelilla stan. Huset kallades Cigarrkungens hus och varför kan du läsa om du klickar på namnet. Vi fick ett rum beläget strax under jord, och detta gick under namnet kylskåpet. Vår följeslagare Goliat, som är en mycket värmekänslig hund, älskade det från första stund. Han kunde ligga med sin lilla mage mot det kalla golvet och återfå sin normaltemperatur varma dagar.

Bild: http://www.buhresfisk.se/
En av dagarna gjorde vi en utflykt till Kiviks kungagrav och sedan vidare till Kiviks centrum. Det var smältande varmt och vi tog en tur ner till hamnen, där det underbara rökeriet ligger. Där finns en uppsjö av delikatesser, det mesta från havet. Vi bestämde oss för att slå på stort och handlade en massa godsaker som rökta räkor, honungsvarmrökt lax, skaldjurspaté och så vidare. Det kostade skjortan men det gjorde inget.

Tillbaka på vandrarhemmet framåt kvällen bestämde vi oss för att duka upp läckerheterna i den idylliska trädgården, under ett äppleträd. Vädret var ljummet och Goliat låg under trädet med sin vattenskål tillgänglig. Det vita vinet var kylt och vi slog oss ner, trötta efter en dags sightseeing. Precis när vi högg in på de första bitarna lax, uppenbarade sig en stor mängd människor i lila kläder. De talade inte svenska och bar på någon slags häften. Jag tänkte att de nog gått fel, men ack vad jag bedrog mig.


Bild: http://www.visitahus.se/
Ungefär vid första klunken svalt vitt vin, drog spektaklet igång. Det visade sig vara en tjeckisk kör som reste runt och sjöng på olika ställen i Europa. Just den här kvällen hade de bestämt sig för att ge en gratiskonsert i vandrarhemmets trädgård. (Tack så jävla mycket!) J tyckte att det var ganska roligt men jag var mest irriterad över deras vilda sånger. Nu efteråt kan jag se komiken i att vi satt där och försökte äta i lugn och ro medan de uppenbarligen trodde att de var till stor glädje för oss.

De sjöng alldeles för länge, och jag minns att maten liksom förlorade en del av sin ljuvlighet. Till sist gav vi upp och gick, efter en kvällspromenad, och lade oss. I kylskåpet. Det tjeckiska gänget fortsatte att festa hela natten och vi var glada att vi tagit öronproppar med oss. Nästa morgon stod det två stora tunnor med tomglas utanför vandrarhemmets entré. Tjeckerna var inte fullt lika käcka när de hasade upp till frukost och jag hade stor lust att slå på trumma lite eller kanske blåsa en fanfar i trumpet.

Sommaren därpå var vi i Vadstena och då råkade vi på ett gäng som spelade nyckelharpa, men se det är en annan historia...

söndag 26 februari 2012

"Limonad"

Den här helgen har det varit lite bloggtorka för min del. Jag har haft fullt upp med att planera och packa för min resa till Uganda. PÅ tisdag reser jag dit för att vara med mina elever, Jonas och Scott, som gör sin praktik i fyra veckor på Scania och Toyota bilverkstäder. De har redan varit där i två veckor och nu åker jag och två andra lärare ner för att lösa av de lärare som åkte ner med eleverna i mitten av februari. Vill ni läsa mer om detta så gå in på http://www.praktikiuganda.blogspot.com/. Jag kommer att blogga både här och i den bloggen när jag är på plats. Mest mat och privata saker här och mer allmänt i den andra.

Det blir inget matreseminne eller tjälknöl som jag utlovade igår - jag sparar det till imorgon tror jag. I dag blir det recept på en härlig lemonad, eller "limonad" som min mormor alltid sa. Hon tyckte att kalla lite sura drycker var "läskiga" och med det menade hon nog läskande.

Lemonaden jag gjorde kommer från Hemköps nya kundtidning, Salt och peppar. Den var inte lika bra som ICAs eller COOPs, men alla barn i början. Lemonaden högg jag dock direkt på. Jag hade fått över ett gäng citroner efter att jag gjort citronsalt och citronsocker i veckan som gick. I dessa var det bara skalen som skulle användas, och därmed hade jag fyra nakna citroner fulla med sur och nyttig saft.

Citronlemonad

Ca 1 liter

2 dl strösocker
2 citroner, finrivet skal
1 liter vatten
5 - 6 citroner, pressad saft

Skrubba två av citronerna och riv skalet fint. Blanda socker, citronskal och 1 1/2 dl av vattnet i en kastrull. Koka upp under omrörning. Sjud 5 minuter och rör om då och då. Låt kallna.

Tillsätt resten av vattnet och citronsaften. Blanda väl och sila. Servera lemonaden väl kyld med isbitar, citronskivor och kanske färska myntablad.

Här är en bild på en av burkarna med citronsocker. Perfekt att använda att sockra på färska bär eller i något bakverk som ska ha en citronig smak. Denna burk förärades fina vännen Gisela som kom på besök i lördags kväll, för att skänka saker till fattiga barn i Uganda. De kommer att bli sååå glada över bokmärken, klistermärken, kritor och många andra saker. Inte minst pruttkudden! Det är fortfarande en av mina favoritleksaker!

lördag 25 februari 2012

Brist på tid

I dag har jag inte hunnit blogga. Vi ses imorgon, kära bloggisar, då det blir dags för matreseminne tre och recept på tjälknöl. Sov gott!

fredag 24 februari 2012

Lax utan besvär

Åh, vad jag hade velat gå på matmässan imorgon. Inte minst som Monika Ahlberg kommer att vara där, min favvokock. Men pengar saknas liksom tid och då är det inte mycket att be för. Jag får roa mig bäst jag kan, förkyld som jag börjar känna mig. Eller mer i ett förstadium till förkylning. Hela veckan har det varit så, men det bryter inte ut. Det skulle väl vara typiskt om det tog sig lagom till tisdag då jag reser...

Ikväll tänkte jag bjuda på ett recept som är till synes väldigt enkelt men ack så gott! Just att tillagningen är så löjligt enkel i kombination med att det är så gott, gör det till en perfekt bjudrätt i bråda tider, t.ex. en fredagskväll när man får gäster. Jag hittade receptet i Annas mat, en klassiker bland kokböcker, som jag köpte när den kom ut 1991. Sedan des har boken getts ut igen i omdanad upplaga, men jag gillar den första.

Bild: http://www.hittarecept.se/
Halldins lax

6 personer

1 kg laxfilé, en hel eller en del av en sida
1 - 2 tsk salt
1 pkt fryst dill eller 2 dl färsk
2 dl majonnäs
citronklyftor

Lägg laxen på ett ugnsfast fat eller i en långpanna. Ha gärna ett bakplåtspapper under fisken så slipper du diska så noga sedan. Klappa in saltet och sedan hackad dill. täck med ett tunt lager majonnäs, som ska täcka dillen.

Sätt in fisken i ugnen i 20 - 25 minuter på 225 graders ugnsvärme. Tiden beror lite på hur tjock fisken är. Passa noga så att du inte överbakar den. Då blir den torr och trist.

Servera med pressad potatis, gröna ärtor och citronklyftor. Den som inte behöver tänka på vikten kan gärna ta en klick majonnäs bredvid också.

torsdag 23 februari 2012

Mat i Mittens rike

Det här kommer att bli ett långt inlägg. Håll i er så reser vi! Hösten 2010 reste jag till Kina med elever på den skola jag arbetar i. Det var ett projekt mellan tre olika skolor i Göteborg och samtidigt ett internationellt utbyte, då kineserna från Tianjin Highschool no 3 hade varit och besökt oss i januari samma år. Nu var det vår tur att besöka dem och deras skola.

När vi kom till Kina efter en lååång resa, var det sommarvärme fast det var i början av november. Vissa dagar var det 25 grader varmt och vi njöt av solen och att kunna gå tunnklädda. Våra elever skulle bo i värdfamiljer, vilket var en aning läskigt då de flesta kineser pratar ingen eller väldigt dålig engelska. Vi lärare bodde på universitetets hotell, vilket med våra svenska mått mätt var som ett icke uppvärmt vandrarhem. Ganska enkla förhållanden alltså.
Bild: Sötsur gurksallad till frukost

Första frukosten var något av en chock för mig. Jag är ju ingen frukostälskare men detta var verkligen något nytt. Vi satt runt ett stort bord med snurrande mittskiva, där all mat stod. Ville man ha något som stod en bit bort var det bara att snurra på skivan. På denna skiva stod två stora skålar med någon mystisk vätska i. Den ena visade sig innehålla kokt ris som simmade lite planlöst i varmt vatten. I den andra var någon smaklös vätska och äggslamsor.

Som dryck serverades så klart te men också varsitt glas varm mjölk. Jag avskyr mjölk och varm mjölk är nog typ det värsta jag vet. Efter potatisbullar. Vi bad om kaffe och andra dagen fick vi det. Lite kaffe, mycket mjölk och hur mycket socker som helst. Blä!

Till frukost fick vi också: sötsur nudelsallad med massor av vitlök, sockerkaka, friterade croissanter (det närmaste jag kan beskriva dem som), strimlad kål, jordnötter med koriander (mums, men inte till frukost)... Ungefär samma varje dag.
Vi åt lunch i skolans matsal och fick där lite annan mat än eleverna. Den här skolan är en internatskola för elever med föräldrar som kan betala, så därför fick de nog ganska bra mat. Men vi fick varsin plastask med olika fack, där innehållet faktiskt var ganska likt den kinamat vi köper här. Smaken var inte densamma (inga friterade bananer tack och lov) men det var strimlad kyckling, nudlar, ris, kött på spett och liknande. Ganska gott och definitivt mycket nog att mätta mig. En elev var konstant hungrig eftersom han fick friterad lök till frukost och inte mycket mer.

Kina är ett mycket stort land där rätterna skiljer sig lika mycket åt som vår svenska falukorv och grekisk moussaka. Den mat jag kommer att beskriva är den som rika människor i Peking och Tianjin äter. I Shanghai äter man mycket mer fisk t.ex. eftersom det är en stad som ligger vid vattnet. Ganska logiskt! Fattigt folk äter ris.
Lotusblomma på fatet till höger med en lila blomma nedtill

Middagarna var ungefär likadana varje kväll. Vi åkte till en fin restaurang och samlades kring det stora bordet. Då rektorerna från den kinesiska skolan var med, satt vi lärare vid ett sämre bord och fick billigare vin än de. Hierarkin är enorm i Kina. Maten kom in på olika fat och det gällde att hugga in med sina egna pinnar när rätterna svischade förbi. Min kollega Maria och jag älskade jordnötterna med koriander och blev så skilled att vi till slut kunde fånga tre nötter på samma gång. Vår kinesiska bordsherre, som blev lite betuttad i Maria först, skrattade nog lite åt oss och tog resolut sin porslinssked och lade för Maria av jordnötterna på hennes tallrik.

Fin dukning på ytterkanetn av bordet. Glasskivan i mitten.
Den ena rätten efter den andra kom in och vi åt och åt. Anka, fläskkött, kyckling, tofu, nudlar, görnsaker, sötpotatis, friterad fylld lotusblomma... Allt var sagolikt gott och när små sockriga vaniljbullar kom på bordet suckade vi av välbehag och tog en liten för att avrunda måltiden. Trodde vi ja! Nä, det var ingen dessert - rätterna kommer huller om buller förstod vi för efter dessa bullar rasade den ena rätten efter den andra in. Hjälp vad mätta vi var första kvällen! Det enda som vi inte fick nästan någon gång var kokt ris. Kanske för att det anses som fattigmansmat?

En kväll åt vi på en restaurang som är känd för sina goda dumplings. Vi hade en egen kock, en ung tjej, som stod i rummet och förfärdigade de godaste dumplings med kyckling, fläsk eller vegetarisk fyllning. Man doppade dem i en speciell sötsur vinäger som var annorlunda än all annan vinäger jag tidigare smakat. Några av lärarna provade även på att göra egna dumplings och sedan koka dem i den stora ångkokaren som fanns på plats. Vilken grej!
Många dumplings. Ångkokaren i mitten.


En annan kväll var vi på mongolisk restaurang och åt grillat kött på mongoliskt vis. Det var väldigt gott och personalen kom in och sjöng och dansade med oss medan vi åt. Sedan ville de att vi skulle fotografera oss tillsammans med dem i otaliga poser.

På varje restaurang serverades ett överdåd med mat. Det blev enormt mycket mat över och denna fick man ta med hem i plastlådor som plockades fram strax innan vi skulle gå. En jättemåltid som dessa kostade ungefär 48 kronor per person, vilket kan anses som en stor summa med tanke på att en högutbildad engelsklärare där tjänade ungefär 1200 kr i månaden. Då arbetar de mycket mer än åtta timmar om dagen...
Vår egen dumplingkock!

Efter en vecka i Tianjin åkte vi till Peking för lite sight seeing. Vi var på Himmelska fridens torg, i den Förbjudna staden, besökte den underbara kinesiska muren och mycket mer. En dag var vi i de fattiga kvarteren, Hutong area och åkte riksha och lagade dumplings. Jag vet inte men det kan ha varit där jag åt något jag inte borde ha ätit, för natten därpå låg jag dubbelvikt av magont och åt ingenting på två dygn. Det kan i och för sig ha varit något jag åt på Silk Market, men jag vet inte. Jag var alltså grön i ansiktet då jag besteg Muren, och min klättring blev kort och långsam. Men det var ändå det mest fantastiska jag upplevt. Snacka om historiens vingslag! Efter min murklättring sattes jag i en taxi av de andra, och åkte tillbaka till hotellet. Jag åkte i två timmar och betalade 74 kronor för resan. Då tror jag ändå att han tog bra betalt.
Muren - ett underverk!

Resan till Kina var den mest spännande resa jag har gjort hittills, både då det gäller upplevelser och maten. Jag köpte med mig en massa saker hem, från en supermarket. Torkade svampar, dressingar, frityrmix, kryddor, nudlar och typiskt kinesiskt godis. Geléfruktgodisar, översötade kex och andra konstiga saker som inte vi skulle kalla godis.

Det enda jag sörjer att jag inte fick smaka var faktiskt orm och hund. Nu kanske jag mister någon läsare men jag tycker faktiskt inte att det är värre att äta hundkött än griskött. Vi var på en restaurang där de hade ormar i bur, sjögurkor och andra mystiska saker som grodor m.m. Vi fick dock inte smaka på dessa. Tror jag... Efter tio dagar reste vi hem igen och det var ganska skönt. Jag kommer aldrig att glömma maten, människorna och den kinesiska kulturen.

Var är ert förhållande till Kina och "kina-mat"? Har ni ätit riktig kinesisk mat eller bara friterade räkor med sötsur sås?

video

Vackert upplagd mat

onsdag 22 februari 2012

Matresor nr 2

Något konstigt har hänt med min hemdator. Det går fint att skriva i rubrikfältet men jag får ingen kontakt med själva textsidan för inlägget. En liten cirkel står och snurrar precis som när man försöker ladda upp en bild. Skumt! Men jag får blogga från min I-pad istället. Kanske blir det inte så bra bilder. Vi får se.

Det här inlägget hoppar lite i tiden, men jag kommer som sagt inte åt de bilder jag tänkt använda, så det får bli icke-kronologisk ordning på mina matreseminnen. Jag lägger in bilder imorgon, men just nu verkar inget fungera som jag vill.

När jag var 23 år arbetade jag tillfälligt i Norge, som dekoratör. Jag och några andra tjejer och killar i Göteborg hade valts ut för att åka till grannlandet och öppna upp klädkedjan KappAhl, där jag jobbat sedan jag var 19 år. Vi öppnade butiker i Oslo, Sandnes, Stavanger och Bergen. Bland annat. Vi bodde flott och dyrt. Hotellet i Oslo var urtjusigt och på frukostbuffe'n hade man byggt ett berg av rökt lax intill ett litet vattenfall. Alla inredarna på KappAhl klämde i sig rejält med frukost - de skulle ju kroppsarbeta hårt hela dagen, och maten för övrigt i Norge var ju så där.

1988 var året och en norsk lunch kostade ca 90 kronor. Vi tyckte att detta var hutlöst dyrt! Dessutom var det norsk husmanskost - lefsor eller smaklösa frikadeller med sönderkokta ärtor. På kvällarna gick vi ut och åt antingen kinamat eller pizzabuffe'. En kväll åt killarna i kapp och samtliga hade ont i magen sen. Tror ni att ett gäng tjejer nånsin skulle tävla om hur mycket pizza de kunde klämma i sig? Konstigt att vi får lära oss så olika sätt att äta. Tjejer tävlar snarare i att äta minst. Synd nog.

När turen kom till Stavanger hittade vi en fantastiskt trendig och "inne" restaurang som hette Sting. Där kunde man äta Sting special som var en mycket het kycklinggryta med kokosmjölk. Jag minns att jag tyckte att det var helt fantastiskt gott och exotiskt. Vi åt denna rätt många gånger under de tio dagar vi var där och byggde.

I Stavanger gick hotellets brandlarm mitt i natten och en av inredarna rusade ut helt näck i korridoren. Själv gled jag snyggt ner i foajén i min coola paisleymönstrade sidenpyjamas. Men det är en helt annan historia! Kram och godnatt!

Plåster på såren

Igår hade jag en sån där arg dag. Jag vaknade mitt i en mardröm om mina barns farfar. Jag drömde att jag av misstag råkat skära upp en massa rökt lax som var hans och att han skulle ha gäster och inte hade något att bjuda på. Allt var mitt fel och jag vaknade med värsta hjärtklappningen. Mina misstankar om att dagen skulle bli så där visade sig vara befogade... Utan att gå in på detaljet kan jag säga att jag tre gånger rök ihop med elever, vilket tillhör ovanligheter för mig. Jag skällde som en tok och det gör jag i stort sett ALDRIG i skolan. Jag tror inte på att skrika och vara argsint, men igår brast det fullständigt när några elever gick över gränsen. Hur är det med er? Tappar ni också besinningen ibland och blir så där onyttigt arga?

När jag kom hem, efter ett skönt 1,5 timmes träningspass med gym och spinning, låg ett paket och väntade på mig. Det var lilla B (den söta flickan) som tyckte att jag behövde muntras upp. Så här fint hade hon slagit in paketet!

Jag blev sååå glad och ville nästan inte öppna det och förstöra den fina inslagningen. Men så tog nyfikenheten överhanden...

Inuti låg en marmeladburk med min absoluta favvokrydda när det gäller bakning - ingefära. Så till kvällteet blev det hembakat kanelkex med ingefärsmarmelad. Guud så gott! Om du vill ha recept på kexen kan du kika på lilla B:s blogg. De är himla nyttiga för att vara kex. Och goda!

tisdag 21 februari 2012

The worry people

I Guatemala finns en slags dockor som kallas The worry people. Det är dockor som du ska lägga under din huvudkudde innan du somnar, så tar de hand om alla dina bekymmer medan du sover. Om du klickar HÄR kommer du till en sida där du kan köpa dig en egen liten box med worry people.

Legenden säger:

",,, that when the maya Indians of Guatemala have worries, they tell them to worry people and then put them under their pillows at night. By morning, the worry people have taken their worries away."

Jag har min egen worry-familj, men har glömt att använda den på länge. Kanske dags att ta fram den nu när jag känner mig stressad...

måndag 20 februari 2012

Mat och resor

Just nu är jag i en stressfas då jag försöker jobba hårt inför min resa till Uganda. Det betyder att min tid är knapp och något pyssel hinner jag helt enkelt inte med den här veckan. Lilla B har däremot tillverkat ett underbart fint block som jag ska visa upp här så snart hon har fotograferat det. Vi köpte ett otroligt fint block på Panduro, fullt med vackra scrap-papper från Tilda. Allt i fina pasteller! I detta block fanns även små utstansade figurer - alla föreställande saxar, symaskiner, garn, nålar m.m. Bilder kommer!

Jag tänkte att dagens inläg ska handla om mat och resor. Kanske blir det en liten serie om fem inlägg, ni vet så där som jag brukar göra. För mig och många andra är resor förknippade med god mat. Jag har en vän som säger att hon "gillar att äta, men inte kan prata mat". Det är nog en av de saker jag är bäst på att prata om! Mat är viktigt på alla möjliga sätt och kanske är den sociala biten den allra viktigaste, efter matens funktion som livsuppehållande.

Mamma beställer pytt i panna på danmarksbåten (70-tal)
Jag är ingen världsvan resenär, även om mitt resande har ökat med åren. Som barn fick jag och min bror aldrig följa med mamma och pappa på deras utlandsresor, utan vi begränsades till resor i Sverige och någon gång Danmark. Redan som barn tyckte jag mycket om att äta på restaurang när tillfälle gavs. Pappa var ofta irriterad över att det var så dyrt att äta ute, och många var de gånger vi travade fram och tillbaka i en stad innan vi hittade ett ställe som föll honom och hans plånbok i smaken.

Min jämnåriga kusin A brukade följa med oss på våra resor. Hans familj hade alltför många barn och då han var äldst fick han nog inte alltid lika stor uppmärksamhet som sina småsyskon. Jag och A beställde så gott som alltid korv och pommes frites. På det glada (?) 70-talet var barnmatsedeln begränsad och grönsaker lyste helt med sin frånvaro. Man kunde äta korv och pommes, köttbullar, mos och lingon eller möjligen pannkakor med sylt. Med tiden utökades menyn med köttfärssås och spaghetti och barnpizza.

Bild: http://www.hittarecept.se/
Vuxna åt lövbiff, eller som man skrev då, elefantöra med persiljesmör och pommes. Vidare fanns femöring, som väl var någon sorts köttbit, tournedos, Filé mignon, plankstek och biff Rydberg. Pytt i panna var en rätt på den billigare avdelningen. Varmrätterna föregick av Smör Ost och Sill eller Räkcocktail. Till dessert beställde man Banana split, glasscoupe Melba,

Bild: http://www.recept.nu/
Glace au four, crepes Zuzette eller marängsviss. Dessa rätter måste ha självdött då pizza- och kinamatskulturen kom till Sverige. Det finns lunchrestauranger som serverar någon av rätterna någon gång, men håll med om att det känns väldigt retro?!

Fortfarande var korvkiosken den mest populära snabbmaten, även om hamburgare började synas allt mer. Mc Donald´s var inte ett begrepp jag kände till, utan det var Sibyllas hamburgare med fet orange dressing och råa lökringar. Burp!

Säga vad man vill men inte var allt bättre förr? Nu är det svårt att äta ute och bli serverad en rätt utan grönsaker, tack och lov. Till och med kebabrullen innehåller gurka, tomat och sallad... Vad har ni för minnen av att "äta ute" när ni var små? Mina läsare är ju från helt olika generationer, så det skulle vara kul att höra!

Fina saker till mitt bakande

I dag hittade jag en finfin nätbutik där man kan köpa fina bakgrejor och dekorationer till kakor m.m. Kika in hos Sockerflinga så får du själv se hur mycket fint de har! Jag blir alldeles köpgalen och vill säga upp mig på stört för att bli bagare.

My Little Sweetheart
Bild: http://www.sockerflinga.se/

söndag 19 februari 2012

J och min mat

När jag dejtade J för lite mer än tio år sedan, var nog en av de bidragande orsakerna till att han behöll mig, min matlagning. Jag vet inte vad han åt när han var gift, men åren som ungkarl hade i alla fall ägnats åt annat än matlagning, det är ett som är säkert. Familjen Dafgård måste ha fått avskeda minst tre personer när jag kom in i hans liv.
En av de första gångerna vid vårt matbord, tittade mina barn förvånat på J som suckade och stönade av välbehag över min kokkonst, och sa: J, vad åt du egentligen innan du träffade mamma???

I vår familj har vi alltid ätit gott, även om det varit vardag. Jag menar, varför äta fet och äckligt salt köpemat utan näring, när man enkelt kan laga både godare och billigare mat snabbt och lätt. God mat är inte alltid synonym med svårlagad och krånglig mat. Nåja, J åt vidare utan att bry sig om tjejernas förvånade miner.

Och så har det fortsatt. J är min största beundrare när det gäller matlagning. Om jag skulle vilja ha min vilja igenom (vilket jag alltid får) lagar jag bara pesto på basilika, parmesan och vitlök och olivolja så är saken biff. Eller så gör jag som ikväll; en chimichurrykryddad kalvstek med blomkålspuré och ugnsstekt potatis och kantarellsky. J var lyrisk och viftade med armarna som en galen italienare. Till och med lilla B hade svårt att inte skratta åt hans utspel.

Igår var det mitt hembakade bröd med oregano och soltorkad tomat som fick honom att sjunga "amore" på någon slags låtsasitalienska. Visst är det tur att jag har en man som gillar mat!? Han älskar sallad, paté och soppa. Jag behöver inte stå och steka biffar för att han ska bli glad (hurra!).


Brödet jag bakade var lite fusk, eftersom det var en mix från Finax. Jag kan dock inte låta bli att pilla dit lite egna ingredienser. (Det har nog aldrig hänt att jag följt ett recept till punkt och pricka.) Alltså strimlade jag soltorkade tomater och rörde ner i smeten tillsammans med oregano. Brödet blev perfekt genombakat då jag rådfrågat stora F om innertemperaturen som skulle vara 95 grader.

Jag tänker inte tala om hur många skivor J åt, men det var fler än dubbelt så många som jag och lilla B åt tillsammans. Detta inlägg är alltså en hyllning till min J, som aldrig klagar på min mat, utan alltid är positiv och tacksam över det jag ställer fram. En stor fördel är att medan jag börjar bli allt mer bedagad (jo, det händer oss alla) så kommer min matlagning att bli bättre och bättre med åren. Detta gör att jag har en viss förhoppning om att få behålla J, så länge det bara går. För han är väldigt bra, ska ni veta!

Hur är det med era äkta/oäkta hälfter? Gillar de er mat eller är det rent av de som lagar maten? Berätta!

lördag 18 februari 2012

Loppis och moussaka

I dag har jag, lilla B och J varit på två loppisar i stadsdelen där jag bor. På den ena hittade jag den sötaste lilla glaskaraff för endast trettio kronor, två tallrikar och ett fat i serien "Blommor" från Gustavsberg, ett, hrm större, antal böcker (jag FÅR inte köpa böcker), fyra glasburkar med lock, ett Trivial pursuit, ett Värsta språket-spel och en jättestor gris i tyg till min lilla hund. För allt detta betalade jag 240 kronor. Perfekt!

Burkarna på bilden till höger tänkte jag fylla med citron- eller lime-salt och ge bort till någon som gillar detta. Eller lite lavendelsocker, kanske?

Tyggrisen gick ett dystert öde till mötes, vilket vi befarade redan vid inköpet av densamma.... Goliat mötte oss i dörren slet åt sig grisen som var dubbelt så stor som han själv, sprättade snabbt upp den så att inälvorna i form av vadd trillade ut och försökte bita av den ögonen. Han har en hang-up på ögon, den jycken.

Glaskaraffen har jag hällt rödvinsvinäger i, och den är hur fin som helst att ställa på bordet när man äter middag. J är överförtjust i vinäger och måste nästan ha en extraskål där han kan dränka sina salladsblad i ca 1 dl vinäger. Ja ja...

När jag packat upp alla inköp (en hel del matvaror och hundmat dessutom) satte jag en deg, med hjälp av en färdig mix. Jag är jättelat när det kommer till bröd. En färdig påse med mjöl, jäst och kryddor passar mig utmärkt. Ni ska få lite tips om brödet imorgon, för givetvis pimpade jag det på mitt eget vis...

I dag ska jag istället tipsa om hur man kan laga moussaka på italienskt vis. Jag vet att moussaka är grekiskt men i kväll skulle vi äta italienskt hade jag bestämt, och då fick jag ändra lite. Jag stekte ca 600 g lammfärs i lite olja och lade i en halv hackad gul lök, en msk paprikapulver och en halv färsk hackad vitlök när färsen var genomstekt. Så fräste jag någon minut till och hällde på en burk krossade tomater och en dl vatten. Dessutom hällde jag på en slatt tomatsås som jag lagat för ett par dagar sedan. Man kan ta två msk tomatpure istället. Massor med oregano och svartpeppar, grönsaksbuljongpulver och lite basilika. Detta fick koka ihop medan jag skar en stor aubergine i skivor, fyra potatisar gick samma väg och så kokade jag en bechamelsås med mager ost.

I botten av en stor avlång eldfast form lade jag potatisskivorna, ovanpå dem köttfärsröran, sedan aubergineskivor och sist bechamelsåsen. In i ugnen i 200 grader tills potatisen mjuknat. Till detta serverade jag en mozzarella med cocktailtomater och färsk basilika, det nybakade brödet och olivolja med flingsalt att doppa brödet i.

J, som älskar italiensk mat, sjöng nästan O sole mio vid matbordet och fick lätt magont då måltiden var över. Vi drack ett rött vin till som hetter Killawarra och finns på box på Glasbanken till ett ganska facilt pris. Detta var vad vi åt till middag. Vad åt ni, kära bloggvänner?

Vinn ett härligt ljus från Yankee candle!

På fina bloggen Fröken Knopp kan du vinna ett ljus med doft från oslagbara Yankee candle. Ingen slår deras doftljus!

Loppis

I dag blir det loppis hela dagen. Jag kommer troligen att blogga om mina fynd och så blir det recept på moussaka. Mums! Håll ut - jag är snart tillbaka!

fredag 17 februari 2012

Hemmafix

I dag är jag "ledig" dvs. jag arbetar hemma. För er som inte vet det, är jag en lärare som har semestertjänst, vilket innebär att jag inte har lov som andra lärare. Vad jag tycker om det diskuterar jag gärna privat men inte på bloggen... Det här är en privat blogg där jag sällan eller aldrig tar upp mitt jobb. Men i dag vill jag nämna det eftersom jag har en skön dag hemma.

Jag har ägnat förmiddagen åt att skicka en del mail till olika mottagare som jag tror kan hjälpa mig i ett kommande projekt som jag planerar. Det är ingenting jag kan göra på ordinarie arbetstid eftersom det aldrig finns tid till sådant, även om det har med jobbet att göra.

Så här lyxigt har jag det när jag jobbar hemma! En fluffig latte, snudd på cappuccino med mjölkskum som skulle få stora F:s pojkvän, ännu större M, att sucka av välbehag. Inte minst då det är sojamjölk, den nyttiga och veganska varainten av mjölk. Märk den välmatchade skeden från Rice, till favvomuggen från Rörstrand. Till muggen hör ett stort fat att ställa muggen på och lägga en smörgås bredvid, men det använder jag inte så ofta. När jag inte jobbar kikar jag in i mina nystädade skåp och njuter så länge ordningen varar.

Jag ägnade ju en del av gårdagen till att röja på mina krydd- och bakhyllor i köksskåpen. Alltså jag undrar: HUR kan det bli så stökigt på dessa hyllor jämt??? Det måste bero på att jag har för många burkar, påsar och flaskor med allt möjligt gott i. Sagt och gjort, jag röjde. Två påsar hasselnötter hittade jag. Tre påsar sötmandel. Två burkar gurkmeja. Tre burkar gul curry. Två påsar lagerblad från vännen Birgitta <3.  Två påsar kokosflingor. Ett antal burkar med kryddblandning där det var ungefär en halv tesked krydda kvar på botten. Halvfulla påsar med olika kryddor. Innehållet hälldes ihop så jag fick EN burk eller påse med varje krydda.

Samma sak med strösslet och karamellfärgerna. Jag var hård och kastade det som jag insåg att jag aldrig skulle komma att använda. Påsarna tömde jag i små burkar som jag satte etiketter på. Tack vare min underbara batteridrivna Dymo (köpt hos Claes Olsson) slapp jag texta lappar och kunde trycka fram självhäftande istället. Snabbt och enkelt.

Marschmallows för bakning och grillning stoppades i burkar, för att inte ligga och torka. Jag måste helt enkelt baka Rocky road någon dag, tänkte jag när jag såg de små fluffiga bollarna.

Lavandelblommorna från i somras repades av från sina kvistar och hamnade i en burk, för senare användning. Skorpor, lavendelsocker m.m. Bra att ha!

Hur har ni det i era skåp, kära bloggvänner? Ordning och reda med små snygga etiketter eller kaos? Mitt emellan kanske? Vi får se hur länge min ordning varar...

torsdag 16 februari 2012

Livets salt

Salt är gott men bör användas med måtta. Själv saltar jag väldigt lite till min omgivnings irritation. Men jag tycker att salt är en av de saker som inte måste koka med maten för att det ska bli gott. Det är lättare att salta lite, så kan var och en efteråt salta efter behag, som farbror Melker sa.

Bild: www.tvminnen.blogg.se
På Jozos hemsida läste jag att salt består av natrium och klorid, två grundämnen som jag minns från grundskolans kemilektioner. Ni vet, NA och CL. Att lära mig det periodiska systemets beteckningar var det enda som jag lyckades med i kemin. Annars var den rätt trist och tämligen obegriplig. Fast den gången när majjen använde knallgas i en gammal marmeladburk, ni vet en sån gjord i hårt papper, och på något sätt lät locket flyga av med en himla knall - då var det kul!

Natrium behöver vi i alla fall för att våra nerver ska kunna skicka signaler genom våra kroppar. På så sätt kan vi spänna våra snygga muskler när vi vill impa på någon. Hjärtat kan slå med hjälp av natrium, så ni förstår att det är viktiga grejer! Klorid är det som finns i magsyran och som hjälper till att bryta ner semlor, mackor, pizzor och annat vi toppar i oss. Utan klorid hade vi inte kunnat ta upp näring (det hade varit bra om vi INTE tog upp näring just från pizza och semla kan jag tycka).

Det står också att människans behov av salt uppstod då vi blev bofasta istället för att vandra omkring och leva på jakt. När vi åt mindre salthaltigt kött och istället mer spannmål, var vi tvungna att få i oss salt på annat sätt. Då undrar jag bara: HUR visste man det? Hade man en längtan efter salt i hela sin kropp liksom? Så som jag kan få en längtan efter chips? I så fall ska jag skylla denna längtan på mitt arv från förfäderna...

Man utvann salt på olika sätt förr. Genom att låta havssalt dunsta från fat, genom att koka salt i lerkärl och sedan slå sönder kärlen och pilla loss saltet från insidan... Vikingarnas resor handlade bland annat om att köpa salt, när man inte fick tag i tillräckligt här hemma.

I vår nordiska skapelseberättelse (religionsfröken kan aldrig låta bli...) har också salt en betydelse:

Bild: http://www.ridum.com/
"...innan världen kommit till fanns bara ett stort svalg, täckt av snö och is, som hette Ginnungagap. Men en varm vind från syd började blåsa och isen smälte sakta undan. Ur fukten och värmen föddes jätten Ymer och hans ko, Audhumbla. Hon levde av att slicka i sig saltet som kom upp till jordytan när isen smälte undan. Allteftersom hon slickade upp saltet visade sig en man i marken som blev mer och mer synlig. Det var Bure, den förste guden. Hans söner Oden, Vile och Ve slog senare ihjäl jätten Ymer och skapade världen av hans kropp." Källa: http://www.jozosalt.se/salt-historia-och-tradition/

Detta om salt. Jozo säljer ett smaksatt flingsalt som heter JOZO Maldon Flingsalt Vitlök & Rosmarin. Det låter väldigt gott, men måste väl ändå vara ganska lätt att göra själv. Eller vad tror ni? Man kan ju köpa torkad vitlök i kryddaffärer, och torkad rosmarin har jag kvar sedan i somras. Annars kan man ju köpa det också. Bara att blanda till i lagom dos.

Bild: http://www.jozosalt.se/jozo-
maldon-flingsalt-vitloek-and-rosmarin/
Igår kväll tänkte jag att det äntligen skulle bli av att göra smaksatt salt. Någon torkad vitlök hade jag inte men två gröna limefrukter låg i fruktskålen och lyste. Jag skalade dem och lade skalen på en bakplåt, och satte in dem i ugnen på 100 grader tills de var alldelse torra och lite prassliga. Sedan tog jag ut dem och lät dem torka ännu mer i rumstemperatur över natten.

Nästa dag, dvs i dag, mortlade jag de små skalbitarna till önskad storlek. Jag vill ha dem i ganska små bitar, som strössel ungefär. När det var gjort blandade jag limeströsslet med flingsalt från Jozo och så hade jag mitt eget lime-salt. Det är en egen uppfinning så jag har inget recept. Vågar ni prova så är det på egen risk, haha! Jag tänkte att det nog är gott till fiskrätter i ugn eller bara att använda som bordskrydda. I min hemgjorda mangosalsa kan jag också tänka mig att prova det...





onsdag 15 februari 2012

Hotellmat

En av de absolut största bonusarna med att bo på hotell är frukosten. Håller ni inte med mig? Till och med jag som inte är någon frukostälskare, snarare motsatsen, tycker att det är härligt att traska ner till frukostbuffén och peta i sig allt möjligt gott som åtminstone inte jag hivar fram en vardag hemma. Sill, äggröra, olika juicer, en massa olika sorters bröd, smoothies, flingor av alla slag och yoghurtar och färsk frukt... Jag som inte äter fläskkött och inte är så förtjust i ost, hittar ändå oftast något att lägga på brödet. De flesta restauranger och hotell har gäster som jag och ställer därför fram rökt kalkonkött som ett bra alternativ.

Över huvud taget är maten på hotellet, där jag bott sedan igår, mycket bra. Till middag igår serverades följande meny:

Förrätt:
Lågtempad kalvrostbiff med tryffelpecorino, tryffelemulsion, pinjenötter och ugnsbakade lökar
Huvudrätt:
Torskrygg med örtslungad potatis, picklade morötter, friterade lökringar och champagnevinägersås

Det var väldigt gott, även om en kollaega tyckte att portionerna var i minsta laget och sprang och köpte pizza senare. Vi andra samlades på mitt rum och hade en liten avrundning, precis som jag bloggade om i natt. Jag har sovit lite så där, men mår fint ändå. Nu väntar som sagt frukosten och sedan några timmars arbete före hemresan till Göteborg.

Vad har ni för erfarenheter av hotellfrukostar? Dela med er av era bästa/värsta hotellfrukostminnen i kommentarsfältet!

Spa


I dag har jag tillbringat dagen på Asian spa i Varberg. Vi har haft konferens med jobbet och på kvällen har vi haft fria aktiviteter och tillgång till hotellets spa-avdelning. Nu är jag inte mycket för att ligga i blöt ihop med andra, så jag tog en kväll för mig själv med hårfärgning av mitt nysnaggade hår och bad m.m. Lugnt, skönt o ch vilsamt. Sedan var det middag och hela kitet med arbetskamraterna. Efterfest på mitt rum med vin och gamla godingar på Spotify. Allsång och gott humör!

Nu är klockan ett och dags att sova. Imorgon ( i dag) är det hotellfrukost och arbete igen. Sov gott alla!