En fantastisk städerska med namn

På många arbetsplatser där jag har jobbat verkar städerskan/lokalvårdaren inte ha något namn. Jo, det är klart att han/hon har ett namn, men man pratar om honom/henne som "städerskan" eller "städaren". Är inte det konstigt??? Jag har aldrig hört någon arbetskamrat som benämner mig enbart som "svenskläraren".
På vår skola är all personal likvärdig, vill jag hoppas och tro. Alla har ett namn, alla jobbar för samma sak men på lite olika sätt. Utan rena lokaler kan eleverna inte lära sig något. Utan mat i magen orkar de inte med skoldagen. Utan en Studie- och yrkesvägledare får de inte veta hur de ska gå vidare med sina studier eller sitt yrkesliv.

Självklart är det fortfarande vi lärare som möter eleverna mest, i timmar räknat. Men utan vår underbara städerska Inga-Lisa skulle jag aldrig kunna undervisa mina elever. Hon är klok som en bok, rolig så att man nästan garvar ihjäl sig ibland och en fantastiskt trevlig arbetskamrat att prata med. Hon har dessutom ett mycket stort hjärta som har visat sig mer än en gång, då jag känt mig ledsen. Ingen kallar henne för städerskan. Hon är självklart Inga-Lisa för oss och med konferenser och fester och möten.

Det här inlägget är alltså en hyllning till Inga-Lisa och alla andra som jobbar i tysthet och som inte alltid får uppskattning för sitt arbete. Varken i ord eller lön...

Fulaste pirogerna i stan, men oj så goda!

Förra veckan fick jag smaka Inga-Lisas goda filo- och fetaostfrestelse. Den hade hon hittat i ett gammalt nummer av ICAs kundtidning Buffé. OMG vilken frestelse!!! Jag bestämde mig genast för att pröva denna i eget kök. Min version blev att stoppa fyllningen i smördeg istället, så att det blev piroger. Jag hade färdig smördeg och kavlade bara ut den lite till, skar fyrkanter som jag vek ihop till extremt fula piroger, som dock smakade himmelskt. Jag lade till ett par klyftor pressad vitlök när jag stekte löken eftersom jag, som Mårtenssons, inte KAN följa ett recept till punkt och pricka. Jag bara MÅSTE ändra lite.

Håll till godo. Veckans vego-mat som även får köttätare att gå i däck...

Inga-Lisas frestelse (ur Buffé, novembernumret 2006)

500 g fetaost

1 gul lök

(2 vitlöksklyftor för den som vill)

5 dl grekisk yoghurt

1 pkt fryst, tinad bladspenat (450 g)

2 ägg

1 dl olivolja

9 ark filodeg

Salt, svartpeppar

Olivolja till stekning och pensling

Sätt ugnen på 175 grader. Skala och hacka löken och stek den mjuk i olja. Fräs också den pressade vitlöken, utan att den tar färg. Blanda smulad fetaost, yoghurt, hackad bladspenat, ägg och lök. Smaka av med salt och peppar.

Pensla en långpanna med olja. Lägg ut 3 ark filodeg. Fördela hälften av ostblandningen på degarken. Lägg tre degark ovanpå och fördela resten av ostblandningen. Toppa med de tre resterande arken och pensla rikligt med olivolja.

Grädda i ugn 30 – 40 minuter tills filodegen har fått fin färg. Låt svalna något innan den skärs upp i bitar.