Gräddbullar eller munkar?

På mellanstadiet hade jag en fröken som hette Maj. Hon var tjock, pratade med linköpings-dialekt och hade ett runt månansikte. Fröken Maj var sträng och gammaldags, bara några år äldre än min mamma men så oändligt mycket äldre i både sätt och utseende. En gammal tant i mina ögon fast hon måste ha varit i min nuvarande ålder när hon var min fröken.

Fröken Maj läste om Nils Holgersson för oss i klassen och var en ganska traditionell fröken. Hon hade inget till övers för de svaga eleverna eller för de som busade. Hon kränkte dem ofta har jag nu i efterhand förstått och tog dem faktiskt i örat ibland, även om det var med ett lösare grepp än jag tror att hon önskat.

När fröken Maj skulle opereras (höften tror jag) fick vi en vikarie i flera veckor. Det var något oerhört, detta med en vikarie för vår fröken var liksom aldrig sjuk. Vikarien var en blond, ung och söt tjej som hette Bodil. Bodil läste modernare berättelser för oss, lät oss sjunga en sång ur den coola sjuttiotalsserien ”Lära för livet” och lärde oss att baka gräddbullar.

Bild från tidningen Baka

Jag var helt hänförd! Tänk att man kunde baka gräddbullar själv. Jag fick receptet och gick genast hem och gjorde jättegoda gräddbullar som jag pudrade med kakao. Sedan åt jag och familjen tills gelatinet sprutade ur öronen på oss. Det blev ju en hel plåt med bullar.

I Göteborg säger man inte gräddbullar utan ”munkar”. För mig är munkar detsamma som flottyrkokta munkar, dvs. donuts. Vad säger ni läsare? Munkar eller gräddbullar?

I senaste numret av Baka (ni tror väl snart att jag är sponsrad…) finns en massa recept på just gräddbullar. Det finns flera recept där man själv väljer botten och så smak på fyllningen så klart. Dekorationerna varierar också. Botten kan bestå av kex eller mördeg. Bullarna garneras med mörk choklad och guldspray eller vit choklad och små färgade godiskulor. Fyllningen får smak av blåbär eller kaffe för att nämna några. Blir ni sugna?

Här kommer en av bullarna ur tidningen.

Gräddbullar med lime

Botten

10 smörgåsrån

Fyllning

100 g äggvita (ca tre ägg)

150 g strösocker

Några droppar citronsaft

½ tsk äkta vaniljpulver

2 gelatinblad eller motsvarande vegetariskt alternativ

Rivet limeskal

Grön hushållsfärg

200 g vit choklad

Ta ut 20 rånbottnar av rånen med hjälp av en utstickare, ca 5 cm i diameter. Ett glas med skarp kant kan fungera.

Lägg gelatinbladen i blöt i kallt vatten. Vispa äggvitorna fluffiga med elvisp. Tillsätt några droppar citronsaft samt den gröna färgen. Ta en droppe i taget så att de inte blir illgröna! Tillsätt vanilj och socker, lite i taget under vispning. Vispa till en blank marängsmet.

Krama ur gelatinbladen och smält dem i mikron i ett par sekunder. Blanda ut dem med lite av marängsmeten för att jämna ut temperaturen. Vispa sedan ner gelatinet i marängsmeten. Vänd ner rivet limeskal (det stod inte hur mycket så det är väl efter behag) i smeten.

Häll fyllningen i en spritspåse med ca 1 ½ cm tyllöppning. Tryck ut marängen till en topp eller en spiralformad boll på var och en av de 20 rånbottnarna. Ställ gräddbullarna i kylskåp eller frys så att ytan torkar; minst en timme.

Smält 200 g vit choklad med 10 g matolja i ett vattenbad. Låt svalna till 35 grader. Doppa gräddbullarna i chokladen och vrid dem så att överflödig choklad rinner av. Toppa med grönt socker eller karamelliserad limezest. Jag har tyvärr inget recept på det sistnämnda men jag antar att det görs på samma sätt som när man karamelliserar vilken citrusfrukt som helst.

Jag tycker att dessa gräddbullar låter som en fantastisk blandning av sött och syrligt och ska definitivt pröva att göra dem en kväll framöver.

Slutligen ska jag väl tillägga att fröken Maj kom tillbaka med en ny höftled. Till hennes försvar ska sägas att när vi läste om Kina i geografin bjöd hon oss på att äta friterade myror och kokt ris med pinnar, så helt hopplöst gammaldags var hon ändå inte.