måndag 3 september 2012

Utmaning nr 1

Då kör jag igång med utmaningens första inlägg, som börjar med:

Bild: F. Gelotte

Jag är...

... en bokmal. När jag var ungefär fem år knäckte jag läskoden och började läsa böcker. Jag kan egentligen inte minnas någon aha-upplevelse då jag "kom på" hur man läste. Det gick liksom av sig självt. I skolan kallades jag för bibliotekarien av några i min klass. De tyckte nog att jag var lite konstig som tyckte så mycket om att läsa.

Mitt bokintresse kom naturligtvis hemifrån. Mamma var och är en läsande person och min pappa läste till viss del. Morfar var självlärd litteraturnörd och mormor läste också väldigt mycket. Jag hörde tidigt talas om Vilhelm Moberg. Moa Martinsson och Erica Jong, även om jag då var för ung för att läsa böcker av dessa på olika sätt berömda författare.

Till jul och födelsedagar fick jag alltid minst en bok i present. Från sex års ålder var höstböcker en stor favorit och av dessa föredrog jag Lisbeth Pankhes böcker om Britta och ponnyn Silver. Mitt hjärta gick formligen i bitar när Brittas ridskolefavorit Rinaldo blev påkörd och måste avlivas, och svämmade över av lycka när hon fick ponnyn Silver till tröst. Böckerna om den engelska flickan Jill och hennes gräsliga och bortskämda kusin följde och jag VAR Jill, när hon och ponnyn Rapid seglade över hinder efter hinder och slog sina medtävlare, trots att Jill hade mycket mindre pengar och mindre skolade hästar.
Bild: Expressen

Jag läste alla de röda böckerna från Wahlströms, även om jag inte hade råd att köpa alla. På biblioteket var de inte riktigt rumsrena, utan sågs som skräplitteratur och ställdes på en hylla långt ner och långt bort på barnavdelningen. Häxan Kajsa, Vitnos det lilla russet och Jo och önskeponnyn är böcker jag inte glömmer, trots att det gått mer än trettiofem år sedan jag läste dem. Jag minns fortfarande vissa meningar i böckerna som satt sig fast i min annars rätt begränsade teflonhjärna. Jag minns hur Vitnos får en puss av rådjuret Brunöga, och rodnar fast han är en ponny. Underbart!

Efter hästböckerna kom så intresset för en annan typ av spänning. Enid Blythons serie om Fem-gänget lockade, med alla äventyr och spännande utflykter på de engelska dimmiga hedarna. Pojkflickan George och hennes hund var de jag beundrade mest, medan den "flickigt" fega Anne mest var patetisk enligt mig. Snacka om att dessa böcker förstärkte fördomar om att tjejer är svaga och mesiga och killar starka och modiga. Jag skulle tro att det numera finns någon avhandling någonstans kring detta.

På detta kom Kitty-böckerna och Alfred Hitchcocks Mysteriet med...-böcker. Mysteriet med de fräsande fotspåren läste jag sommaren 1975, då jag låg på sjukhus. Jag fick egentligen inte läsa eftersom jag hade hjärnhinneinflammation, men mamma läste en del när hon var på besök, och jag smygläste lite själv. Sedan upptäckte jag en hel drös med författare som lockade. Katitzi-böckerna, böckerna om GummiTarzan och Lille Virgil, Mio min Mio (som jag läste säkert hundra gånger) och berättelsen om Allra käraste syster av Astrid med stort S.
Bild: F. Gelotte

I tonåren slukade jag Hans-Eric Hellbergs böcker om Maria och hennes kärleksbekymmer. Tolkiens trilogi om ringen lästes nogsamt och jag kom in på vuxenlitteratur genom deckargenren. Agatha Christie, Arthur Conan Doyle och inte minst Mary Stewarts förtrollande böcker om trollkarlen Merlin. De sistnämnda är inte deckare i egentlig mening men ruskigt tilltalande med all magi och alla mysterier.

I vuxen ålder gick jag över till att bli allätare, men med en dragning till just mysterier och deckare. Jag hade ju en önskan om att bli trollkarl eller hemlig agent, men blev så småningom lärare. Ibland känns det ju som om jag trollar med knäna i mitt arbete, men med pekpinne istället för trollstav. I arbetet som svensklärare undervisar jag om litteratur och det är kanske inte så långsökt.

Trots att jag är vuxen och medelålders måste jag erkänna att jag föredrar en bra deckare framför Solzjenitsyn Gulagarkipelagen. Jag är ingen boksnobb som anser viss litteratur "finare" än annan. All läsning är av godo enligt mig, även om jag naturligtvis föredrar vissa böcker framför andra. Till mina favoriter i modern tid (efter år 2000) hör böckerna om Harry Potter. Jag är till och med medlem på Pottermore, även om jag just nu kört fast i hur man blandar en trolldryck. Jag önskar att jag kunde be professor Snape om hjälp (jag är nämligen lite hemligt kär i honom, men säg inget till J).

24 kommentarer:

  1. Oj! Jag önskar att jag var en läsande person, jag var det en gång - framförallt på semestern. Nu finns inte tiden och den tid som finns vill jag hellere lägga på annat men en dag så kommer jag att börja läsa annat än Billy, Alfons, Lilla anna och Långafarbrorn igen!
    Kul att lära känna dig, Sandra

    SvaraRadera
    Svar
    1. Underbart att läsa barnböcker. Jag hittade en gammal favorit på loppis härom dagen - Krakel Spektakel köper en klubba. Den kan jag läsa om och om igen. Fast jag är så gammal.

      Kul att du tittade in hos mig!

      Radera
  2. Så underbart!!! Det blev ju en hel berättelse...och fortsättning följer nästa måndag?:)
    Jag känner igen många av boktitlarna, läste otroligt mycket när jag var ung/yngre. Tyvärr tar jag mig inte tid att läsa så mycket nu...fast jag lånar en massa böcker på biblan och tror alltid att jag ska "hinna" läsa dem. Boken "Ensamma hjärtan och hemlösa hundar" ligger fortfarande på nattduksbordet, påbörjad men inte mer. Den har säkert legat där i 1/2 år, så jag har fortfarande hoppet om att den ska läsas färdig. Jag dammar den faktiskt varje fredag och lägger tillbaka den på samma plats:))

    Ha en fin måndag!
    kramar Lisa

    SvaraRadera
    Svar
    1. Ensamma hjärtan och hemlösa hundar låter som en helt fantastisk boktitel. Jag blir lite lässugen när jag hör den. Allt har sin tid. Läsning har sin och jag är faktiskt periodare. Ibland tokläser jag och ibland blir det mest mattidningar eller bloggar. Kram!

      Radera
  3. Vilken härlig beskrivning! Min 5-åring har ganska nyligen lärt sig läsa ordentligt, ska försöka hitta några bra böcker till henne :-)

    SvaraRadera
    Svar
    1. Biblioteken är guldgruvor och bibliotekarierna där är rena magikerna när det gäller att trolla fram bra böcker till läshungriga.

      Radera
  4. Jag läste precis samma böcker när jag var liten. Kitty! Men sen snöade jag in på kärlek och tragiska människoöden i tonåren...och blev SO-lärare. :)

    SvaraRadera
    Svar
    1. Ja, vi lärare är speciella, haha!

      Radera
  5. Det var intressant att läsa och roligt att få veta lite mer om dig. Jag tänker läsa nästa måndag igen. Och alla andra dagar förstås. Ja verkligen har du hunnit läsa många böcker av blandad kompott. Undrar om du har väggarna fulla av böcker där hemma, men du har nog en hel del så det ryms nog inte... Du skulle sett (eller kanske inte) vad jag tyvärr tvingades göra i början på sommaren. Jag körde flera lådor med böcker till tippen för att de var förstörda. Det kändes hemskt att kasta dem.

    Ett litet brev är på väg till dig. Dimper nog ner i din låda på onsdag.

    Nu har jag haft rast klart. Dags att börja jobba igen.

    Kram Ann-Louise

    SvaraRadera
    Svar
    1. Men! Ett brev! Jag älskar att få brev av de jag tycker om. Mycket. Alltså de jag tycker mycket om.

      Ja, jag har väl sex bokhyllor fulla och ett antal böcker i påsar, kassar, lådor och ovanpå skåp m.m. Jag har liksom inte plats för alla. Ja, och sen böckerna på jobbet då... Uj uj uj- Många böcker... Kram!

      Radera
  6. Hej du där!

    Ja, du verkar ha läst en del böcker ser jag. Härligt! Älskar känslan att ha en bra bok att se fram emot att läsa. Jag älskar Harry Potter jag också. Sorgligt att det där inte finns fler böcker att se fram emot. Undrar lite om det där Pottermore bara. Vad är det?
    Sedan fastnade jag för Twilight-böckerna. Kanske är en liten fjortis egentligen ;o). Har aldrig tyckt om deckare faktiskt. Får väl försöka mig på det en annan dag...

    Kram Malin

    SvaraRadera
    Svar
    1. Pottermore är en sajt där Potterfans kan bli medlemmar, spela spel, lösa gåtor och samla grejer. Urlöjligt men jättekul. Inte ens fjortisnivå, jag lovar. Kram!

      Radera
  7. Åå så kul att höra om dig och ditt stora läsintresse..jag blir alltid så imponerad av bokslukare och jag önskar att jag hade ro nog i kroppen att läsa mer..Min dotter Elin är och har alltid varit en bokmal.. :)

    Kramis Sanne

    SvaraRadera
  8. Haha, ja bokmal är jag med! Lärde mig läsa i ungefär samma ålder som dig och det pirrar så härligt i kroppen var gång jag kommer in i en bokaffär, ett bibliotek eller ser en proppfull bokhylla. Och lukten av en ny bok gör mig så lycklig. När jag läste Henning Mankells "Italienska skor" blev gubben tokig på mig för att jag sniffade den hela tiden och kände på de otroligt tunna fina sidorna. Haha!

    Jag är också ett Potterfan. Kanske inte lika mycket som dig. Och Snape! Lång, mörk med härlig djup stämma. Mmmm....Men ännu mer älskar jag "True Blood" böckerna. Jag skrattar högt och kryper ihop i soffan av spänning. I mitt nästa liv vill jag också vara ihop med en vampyr!

    Sen är det ju systrarna Brontë och Jane Austen som gäller... Hmm... Mr Darcy <3 <3

    Hur som. Jag känner igen mig. Mycket.

    Kul att du är med! Ser fram emot att läsa (jepp, läsa) mera!! Kram

    SvaraRadera
    Svar
    1. Darcy är min! Bara så att du vet! Kram sötaste du!

      Radera
  9. SNYGGASTE BOKMALEN JAG SETT GAHHHHHHH kramar Sofia

    SvaraRadera
    Svar
    1. Men du är ju bara för go! Kram!

      Radera
  10. Vi har något gemensamt där kära du! Jag började också läsa vid 5-års ålder och älskade böcker under hela min uppväxt (och gör så än idag!). De perioderna känner jag också igen... läste du något av Nöstlinger förresten? Och Gudten Grodslukare? Åh those were the days ;)

    SvaraRadera
    Svar
    1. Nöstlinger - Christine hette hon, tror jag. Det gjorde jag absolut! Och Gusten!!! Han är kungen! Kul att ha så mycket gemensamt! Kram!

      Radera
  11. Åter igen en stund av igenkännande (fast bara för en av oss denna gången), uppskattar så alla dessa härliga inlägg du gör. Dante, Lotta, Kitty, Jolly och Kulla-Gulla, alla bor de på våran vind. Minns att i Walhströms böcker så fanns det en bokhylla ritad där man kunde måla i pärmarna som stod i bokhyllan för hur många man själv hade i hyllan. De fylldes på sakta men säkert...
    Hellbergs böcker var lite spännande att läsa, man rodnade lite i smyg för sej själv:)

    Kram/Anki

    SvaraRadera
    Svar
    1. Tack - så roligt att mina texter uppskattas! Visst minns jag den tecknade bokhyllan. Rött för s k tjejböcker och grönt för killarnas dito. Störtlöjligt, för jag ville inte vara en tjejig tjej...

      Jag rodnade också och önskade att jag sett ut som tjejen på framsidan av boken Love love love. Kram till dig, Anki.

      Radera
  12. Godnatt kram fina bloggvän stor kram och tack för gullig kommentar om min klänning! kram Sofia

    SvaraRadera
  13. Tack söta Du för den fina kommentaren hos mig:))

    kram och godnatt!
    Lisa

    SvaraRadera