tisdag 2 april 2013

Inget aprilskämt!

Igår var det första april, men jag blev inte lurad av någon. Ja, inte som jag vet i alla fall. Kanske finns det någon som går och skrockar över sitt "lur" ännu, fast jag inte har fattat att jag blev lurad.

I vår familj glömmer vi aldrig att det är första april. Skälet till det är vår lilla B som föddes detta datum för tjugo år sedan. I dag, för precis tjugo år sedan, låg jag på BB med en rund bebis på min arm. Hon var ganska stor, 4 320 gram, och en präktig flicka. Första veckorna hade hon inget namn, för vi kunde inte enas om vilket namn hon skulle ha. Jag tyckte Ebba eller Maja, men pappa C kände en tant som hette Ebba och som var en av de värsta han hade träffat (censur på vad han egentligen sa...).

Stora F ville att bebisen skulle heta Bella. Hon var tvärsäker på detta, och jag klurade ut varför, så småningom. Jo, för vi läste alltid böckerna om Gustav och Bella. Ja, och eftersom vi hade pojknamnet Gustav på förslag, så var det självklart för stora F att om det inte blev en Gustav så blev det ju en Bella. Det kan ju var och en förstå.

Hon låg där på min arm, lilla B, och tittade på mig med den nyföddas outgrundliga blick. Vi knöt band där, i våra ensamma stunder. Hon var inte många veckor när hon började göra ljud under amningen. När hon ätit en stund släppte hon taget och kikade upp på mig, liksom under lugg fast hon var helt flintis. Hon formade munnen som en liten strut och liksom kurrade mot mig. Jag tyckte att det var helt enastående och min mamma nästan grät när hon hörde det, minns jag.

Stora F var en storasyster att lita på. Redig och händig och självgående på många sätt. Hon ammade sin docka lilla Anna med stort allvar och vi körde vagn jämsides hemma i vårt bostadsområde. Det var påsk och varmt och vi grillade korv på altanen medan lilla B låg i sin vagn. Alla fick sitt.
Bild från farmors videofilm. Hon hittade dock inget i näsan...

Lilla B växte och blev en rolig unge. Hon ville gärna klä av sig och springa naken, hon lagade "mat" vid farmors diskbänk och klädde ut sig till prinsessa i de mest fantastiska kreationer. Hon skulle bli mamma när hon blev stor, sa hon. Hon såg filmen Lejonkungen varje dag, lekte med dockor tills hon stupade av trötthet. Hon dödade nyckelpigor, rymde till grannen så att jag nästan fick hjärtfel, fastnade med rumpan i gungan och fick hällas ur för att lossna. Hon gjorde så mycket att J:s son en gång sa: "B, hur lyckas du?" Detta har blivit något av ett talesätt när det gäller lilla B...

Nu fyllde alltså lilla B tjugo år igår. Hon är vuxen och jag har inte längre någon tonåring hemma. Det känns vemodigt att mina barn inte längre är barn, utan vuxna människor. Trots det känns det bra. Lilla Bs utveckling från en liten rund tok-Fia till osäker tonåring och nu förvandlad till en ung svanprinsessa med livet framför sig. En vacker tjej med många talanger och den största av alla är hennes omtänksamhet. Lilla B är en otroligt omtänksam människa som gärna överraskar med presenter och goda gärningar. Hon har mer än en gång fått mig att börja gråta av rörelse över hennes omtanke om mig. Hon har dessutom fått mig att gråta av skratt ett antal gånger. Inte minst hennes version av "Bered en väg för Herran" sjungen med en trollröst som inte går att beskriva. Då trodde jag på fullt allvar att jag skulle kvävas av skratt.

Bild: Lilla B själv
Detta inlägg är en hyllning till dig, lilla B! Du gör mig stolt varje dag och jag älskar dig till solen och tillbaks igen. Jag är så tacksam över att jag får vara din mamma!

18 kommentarer:

  1. Vilken fin och rörande hyllning! Kram

    SvaraRadera
  2. Vad fint du skriver! Jag får tårar i ögonen när jag läser din text! :)
    Det är en otrolig gåva att våra förälder/mamma! :)
    Vilken vacker bild på din dotter!
    Ha en toppen dag!
    Kramar!
    //Lana

    SvaraRadera
  3. Hihi ja ingen petar näsan eller sjunger Bereden väg för Herran som jag! Älskar dig mest!

    SvaraRadera
    Svar
    1. Du kan allt möjligt, men jag vågade inte skriva allt. Öronproppstricket tänkte jag mest på... hihi! Puss!

      Radera
  4. När du skriver texter som denna eller alla texter faktiskt, ja då blir det magi. Det har jag skrivit till dig tidigare många gånger. Du har förmågan, du som sällan tar dig tid... Men när du väl kan och gör det blir det magi. Du är ju den som får recept och mattips att bli poesi att läsa. Sådan mor sådana döttrar.Du är betydelsefull långt mer än du anar. Och det är dagens sanning nu och för alltid.

    Hoppas kusinen lärde sig säga Harry och dina kommentarer är alltid alltid betydelsefulla och att du skriver vad du tänker är ju som prickarna över ö:et. Ö som i önskar att du fortsätter vara precis den du är.

    Kram

    SvaraRadera
    Svar
    1. Tack snällaste du! Kusinen lärde sig allt möjligt med tiden, men det är en annan historia... Kram!

      Radera
  5. Vilket härligt inlägg... härliga lilla (stora) B, hurra för dig! :)

    SvaraRadera
  6. Vilken fin text, underbart skrivet! Grattis till B :)

    SvaraRadera
  7. Länge sedan jag kikade in här hos dej tyvärr....men blir lika berörd av hur och vad du skriver.
    Grattis till er båda att ni har varann...
    Kramar

    SvaraRadera
    Svar
    1. Tack snälla! Inga krav på att läsa här. Titta in när och om du vill. Kram!

      Radera
  8. Underbart skrivet till en fin dotter av sin fina mamma <3 kramar Sofia

    SvaraRadera
  9. Blir så varm i hjärtat av det du skriver och jag vet (tror jag) precis hur du känner.
    Eftersom vår 20-åring är på väg att flyga ut nu i dagarna, så känner jag igen mig i så mycket av det du skriver.

    Ha det gott vännen
    Kram Lollo

    SvaraRadera
  10. Vad otroligt vacker skrivet. Har också en vacker stark dotter som snart fyller 20 år.
    Hur gick det till, de var ju nyss så där små och låg med sitt tandlösa leende i ens famn och smälte våra hjärtan.
    Kram från lena make a head food

    SvaraRadera