Husmoderstipsen fortsätter

Vi har nu kommit till den spännande avdelningen servering i boken Värdinnans ABC. Detta kapitel är en ruskigt komplicerad historia som redan i inledningen blir smått obegriplig för mig. Avsnittet om fiskgaffelns placering är detaljerad in absurdum och efter två meningar inser jag att jag nog inte ska ge mig på denna tingest. Bokens författare konstaterar att "det finns husmödrar, som eftersom fiskgaffeln har en något annorlunda form än andra gafflar, betrakta den som en sorts kniv". Jaha, vilken tur att jag inte har några sådana gafflar. Eller har jag det? Jag kanske tror att mina fiskknivar är knivar, fast de egentligen är gafflar. Hjälp!

För er språknördar kan jag även tillägga att verbets form "betrakta" här är helt korrekt återgivet. R:et på slutet saknades i de plurala verbformerna och jag ska inte trötta er med en etymologisk språkutvikning här. Inlägget ska handla om dukning...

Grönsaksrätter serveras med smörgåsgaffel och då direkt på tallriken för att "...det blir så mycket silver runt tallriken ändå, och dels därför, att man kanske inte har så mycket silver, att man kan duka med smörgåsgafflar för både smörgås och grönrätt." Nähä, men om man tar bort smörgåsen då, tänker jag. Boken ger inget svar på det och mystiken tätnar.

Läsaren får lite längre fram rådet att anlita serveringshjälp även om det kostar några kronor mer. Hembiträdet (som tydligen alla har) kanske inte är van att servera och då ska man inte låta henne göra det. För en middag för tjugo personer krävs tre serveringspersoner, även om det är i minsta laget.

Tack och lov för att man däremot lagt bort det ålderdomliga sättet att sopa bort smulor från bordet med hjälp av en skyffel och borste, avsedda för detta ändamål. Nu kan man tydligen borsta bort smulor med hjälp av servetten. Puh!

När jag kommer till köttet är jag så trött i mössan att jag bestämmer mig för att aldrig mer ha bjudning om detta krävs. Någon värdinna blir jag aldrig. Köttet och legymerna ska ligga på fat och serveras. "Endast sylter, ja inte ens det alltid, räckas från gäst till gäst. En klok värdinna vet nämligen, att ingefärsgurkorna ofelbart stanna hos farbror Frans, som är så disträ." Himmel - jag har inga ingefärsgurkor! Och ingen farbror Frans heller. Jag ger upp och beställer pizza nästa bjudning!

För den som är modigare än jag finns här ett recept på ingefärsgurkor till farbror Frans.


Ingefärsgurkor

3 dl vatten
2 dl socker
1 dl ättika
1 tunt skivad gurka
1 msk fint riven ingefära
1 liten skivad rödlök.

Blanda vatten, ättika och socker i en skål. Rör tills sockret löst sig. Blanda i gurkan, ingefäran och löken. Låt ligga i lagen en dryg timma.

Receptet är lånat från http://www.kokaihop.se/recept/ingefarsgurka