tisdag 29 november 2011

En vinnare!

I dag låg ett tjockt kuvert och väntade i hallen när jag kom hem efter en lång jobbdag. Hihi, något jag vunnit tänkte jag... och så var det! Andra pris i tidningen Laga Lätts tävling. Jag fick en kokbok med grekiska recept (vilket jag märligt nog inte har någon förut) och en matcheck.
Det är Fontana som säljer bl a fetaost som har gett ut den, och det verkade finnas många goda rätter att laga till. Ni vet, sån där mat man börjar längta efter på annandag jul, då syltor, sill och lax hotar att pysa ut ur öronen på en.

I dag tänkte jag blogga om matminnen. Jag har väldigt många sådana minnen eftersom min familj älskar att laga (och ibland tyvärr äta allt för mycket) god mat. Alla vet vi ju hur ett matminne fungerar. Man tänker på en rätt eller ett tillfälle då man åt just detta, och det vattnas i munnen. Det kan vara de enklaste maträtter eller fantastiska och överdådiga skapelser. Det som minnena ofta har gemensamt är att man var tillsammans med människor man tycker om eller rent av älskar.

Ett av de starkaste minnena kring mat som jag har, är från min barndom. Ibland när mina föräldrar skulle bort på fest fick jag och min bror sova hos mormor och morfar. De bodde lite avsides i byn där vi växte upp, i ett fint gammalt hus uppe på ett berg.

När vi klev in i huset med våra övernattningsväskor låg det alltid ett stråk av förväntan i luften. Det luktade så hemtrevligt i köket där mormor huserade och var det på vintern sprakade så gott som alltid en brasa i kakleugnen i TV-rummet. Vi fick nästan alltid korta spaghetti (Konsums blåvita) och Winners köttfärssås, för de handlade minsann kooperativt, mormor och morfar. Fattas bara annat. Det var så härligt att äta den orange såsen på korta spaghettibitar. Det var inte godare än mammas sås, men liksom mer spännande.

Senare på kvällen fick man en smörgås av mormors hembakta halvljusa bröd. På det bredde man Bregott, som var alldeles mjukt, nästan rinnande då det stod i skafferiet. Det både luktade och smakade annorlunda än vårt kylskåpskalla Lätt och Lagom. Jag sov hos mormor på övervåningen och lillebror jämte morfar i utdragssoffan på verandan.

Jag minns dessa kvällar som så lyckliga och fridfulla. Vi satt uppe sent och pusslade i mormors sovrum, och jag var så duktig på det tyckte hon. En sån mormor vill jag också bli, men frågan är om mina barnbarn kommer att vilja pussla när det finns spel i I-phonen? Jag hoppas det.

Sedan att det spökade på mormors vind, ja det är en annan historia...

6 kommentarer:

  1. Gott att Du är hemma igen.Grattis till vinsten.

    SvaraRadera
  2. Tack Inger! Tänkte ringt dig, men det var galet mycket att göra igår. Hör av mig i dag! Kram!

    SvaraRadera
  3. Gratulera till vinsten!
    Jag har också vunnit. Det händer sällan eller aldrig. Spelar/tävlar man inte så är det svårt att vinna. Fast det finns ju olika sorters vinster förståss.
    Hur som helst, för ett par veckor sen köpte jag helt oväntat en trisslott, på den fanns det 2 x 25kr. Dessa 50kr byttes till en Harry Boy. Det var fem rätt på den, minsann. Vinsten, ofantliga 18 spänn. Ligger nu bara sju kronor back. Om jag räknat rätt. Får nog pytsa in några kronor och byta till mig en ny Harry. Undra sa flundra... har jag drabbats av speldjävulen?
    Mat och dofter kan verkligen få igång minnena. Mina barn måste nog associera lukten från bränd mat med sin mamma. Här jobbar brandvarnaren.
    Oroa dig inte, dina barnbarn kommer att älska att pussla med dig och att få lyssna på dig när du läser sagor.
    Puss och kram, Sanna

    SvaraRadera
  4. Hej sötaste du! Jag tror att dina tankar om bränd mat är en överdrift. De gånger jag ätit hos dig har det alltid smakat bra, men det är klart - man minns ju lätt de gånger som inte gick så bra. Man är kanske lite hård mot sig själv...
    Kram finaste du!

    SvaraRadera
  5. Så härligt med matminnen, så mysigt det låter med din mormor o morfar! Underbart.. Ett matminne jag har är lukten av rotmos.. den tyckte jag inte om! Vi bodde på tredje våningen och med tunga steg gick jag upp och hoppades att lukten kom från någon annan stackare men det var alltid hos oss! Men desto oftare luktade det bullar och annat gott och det kom också alltid från oss och då var man ju såå lycklig!
    Kram och välkommen hem igen! Gisela

    SvaraRadera
  6. Gisela! Tack! Visst är det konstigt hur olika mat kan påverka en. När jag kände rotmosdoften hoppades jag alltid att det kom från vårt hus! Jag älskar rotmos - både jag och min bästaste barndomsvän älskar detta mos.

    Jag kan föreställa mig hur din mamma bakade, lagde och fixade. Hon är härlig, Mimmi! Kram!

    SvaraRadera