Lucka sju: Julbocken

Hoho, vad jag är på gott humör! Jag vann tävlingen om ett superfint cupcakeställ hos underbara Amy med matbloggen Amys piece of cake. Där hittar ni, förutom ljuvliga kakrecept, vegetarisk mat "to die for"! Kika genast in hos henne. Ni kommer inte att bli besvikna!

Nu kan jag baka cup cakes och dekorera dem med det finaste strössel. Dessutom kan jag lägga upp dem så fint det bara går och dricka saft till, eller julmust, ur fina sugrör. Tack snälla Amy för en toppentävling!!!



Dagens inlägg ska handla om julbocken. När jag var barn läste mamma alltid böckerna om Tant Grön, Tant Brun och Tant Gredelin. Petter och Lotta hette barnen som tanterna hade räddat från en elak tant som hette TvättKristin och som var barnens fostermor. Hos de tre tanterna fick de stanna och ha det bra, även om Farbror Blå var en sträng herre som satte dem i skola och lärde dem katekesen, att veta hut och geografi.

Åh, jag älskade de böckerna! Men vad har de med julbocken att göra? Jo, i Petter och Lottas jul, möter de julbocken. Julbocken visar sig ha samma rutiga byxor som Farbror Blå, men det kommer en julbock till. Den vackre och snälle kolaren med de vackra ögonen. Jag minns att jag tyckte att han var så vacker och fin.

På den tiden Petter och Lotta levde kom ingen jultomte och ropade "ho ho". Nej, det var långt innan amerikanska intressen hade slagit klorna i vårt julfirande. Julbocken har sina rötter i förkristen tid och när julen firades nån gång kring midvintersolståndet, hade man en kärve som symbol för nästa års grödor. Man sparade alltså den sista neken för att försäkra sig om att skörden inte skulle slå fel under det kommande året.

Kärven formades på olika sätt och användes i de jullekar man lekte. Ofta kallades den för just "julbocken" och var en symbol för skördeanden. I Sverige lär bocken ha följt med de stjärngossar som gick runt och sjöng i gårdarna för att få sin betalning i fläsk, bröd och brännvin. Julbocken var som ett osynligt väsen och man gjorde bäst i att hålla sig väl med denne. Man skrämde ofta barnen med bocken på så sätt att "om du inte är snäll kommer julbocken och tar dig". Hur dumt nu det ändå var...

Vår gran med låtsaspaket inunder.

Frågan om det fanns några snälla barn lär ha ställts av julbocken, och om de inte var snälla ska han ha hotat att komma och stånga dem. Det var nog en och annan som var lika rädd för julbocken som många barn är för Tomten i dag. I slutet av 1800-talet tog jultomten över "snälla-barn-frågan" och julbockens tid var över. Fast jag har kvar mormors gamla halmbock. Varje år står den under granen tillsammans med en tomte, och vaktar klapparna. Ja, det är bara låtsaspaket för lägger vi riktiga klappar under granen öppnar vår lille hund allihop. Och det vore ju lite snopet...

(Källa: Julbocken i folktro och jultradition, Karin Schager, Rabén & Sjögren)