lördag 27 augusti 2011

Skogens gula guld

I torsdags fick jag en påse med finfina kantareller av min kollega IngaLisa, som bor i Alingsås. Hon gav mig dem för att jag "alltid bakar så gott" till atbetskamraterna. Jag blev nästan tårögd! Den där oväntade omtanken värmer oftast allra bäst, och sitter kvar som en varm filt kring hjärtat. "Tänk att hon tänkte på just mig! Att just jag skulle bli så glad!"
De fina svamparna stektes i smör och avnjöts till kalkonschnitzel med hemgjorda pommes. Fredagsmys i kvadrat!

En annan oväntad gåva fick jag samma dag, av lilla B. Hon hade fått lön efter sitt slit med att dela ut GP och överraskade mig med en bukett vackra rosor på jobbet. Återigen den där tåren lurande bakom ögat...

Vad gör er så där tårögt glada?

5 kommentarer:

  1. Bästa vänner omtanke! Det gör mig tårögt glad!!

    SvaraRadera
  2. Vad härligt med kantareller!!! Jag har också haft turen att få sådana - så himla gott!!! Och vilka suuuuperfina blommor, förstår att du blev rörd... Jättefint mönster bakom också, tyg eller tapet?? Tror det är en tapet! Kranen du visar i förra inlägget är verkligen helfin, den har jag haft ögonen på ett tag, men än dröjer det innan vårt badrumsprojekt drar igång!! Bra val!!!!

    Kraaaaaaaaaaaaaaaam aka

    SvaraRadera
  3. ps. glömde... tusen tack för tipset på namnet växten - uppskattas :))

    kram aka

    SvaraRadera